Racerapport – Mörksuggejakten

Innan start stod jag med en tjej i startfållan och pratade om hur mycket jag ogillar mass starter då det bara är en tidsfråga innan man kraschar..
Hon höll starkt med och hoppades, som jag, att de skulle sluta envisas med dehär starterna och följa de andra loppens exempel, vi önskade varandra lycka till och sedan bar det av..

Veckan inför tävling så har jag vilat galet mycket. Så galet mycket att jag fick svårt att sova om nätterna. Ni förstår, min kropp och hjärna behöver mycket aktivitet för att kunna sova bra och funka bra i livet. Lite aktivitet = zombi alicia som inte orkar något och sover sedan skit. Mycket aktivitet = livet är på topp och alicia sover som en prinsessa.

Annars var maten bra planerat, motivationen bra och jag var bara allmänt pepp inför tävling!

Kvällen innan insåg jag att mina SIS gel var slut och jag hade enbart enervit gel kvar. Dålig planering men jag tänkte att det kanske skulle funka ändå. Iomed min mage så funkar SIS mycket mycket MYCKET bättre än enervit då de lätt kan leda till magont.
Gelen åkte ner i väskan, resten av preppen lika så och sedan åkte jag ner i sängen.

Ni vet när man MÅSTE somna fort för att man vet att man kommer få för lite sömn men “Om man somnar nu så får man iallafall ett par timmar”?
Så tänkte jag hela natten hela vägen fram till att min klocka ringde 02.50 och det var dags att gå upp.

Ingen sömn inatt, bra Alicia

Jag hade förberett allt sjukt bra så på 20 min var jag klar att gå ner till bilen och åka mot första stoppet – Prästköp.
Vi var totalt 5 st cyklister som skulle upp och rejsa och åkte gemensam bil upp.

Men vi gör ett litet hopp från bilfärden, skippar detaljerna när man hämtade lapp, värmde osv då det var same as allways och går till startfållan.

Nervig som vanligt står man där och mentalt förbereder sig för loppet. Man känner att pulsen ökar, man nästan blir lite svag i kroppen men ändå känner sig stark och bara laddar. Något som även påverkade nerverna va denhär jäkla mass starten. Jag har skrivit lite längre om detta på sociala medier (instagram, facebook) men helt seriöst – alla andra långlopp (som jag kört) har tänkt till när det kommer till mass start och slutat med det iomed skaderisken. Mass start SUGER och är inte ens lite roligt. Man har 1 styre 1 mm åt höger, 1 styre 1 mm åt vänster och 20 andra cyklister med mm avstånd åt alla andra håll. Du ska alltså inte enbart ha koll på cyklisten framför dig, utan även åt alla sidorna av dig själv och cykeln samtidigt som någon bakom dig duttar dig med sitt framdäck på ditt bakdäck.

Iallafall, i fållan står jag och pratar med en tjej om just den delen, att jag ogillar mass starterna så otroligt mycket. Hon höll med, vi önskade varandra lycka till och sen bar det av.

Vi cyklade i mega klungan och jag försökte hålla koll på allt runtom mig, vi hann 3 minuter in på loppet och sedan hände det.

Personen framför mig måste blivit knuffad eller något, för jag såg hur kan åkte åt sidan och någon annan vurpade över honom. Då han var ca 1 m framför mig så hann jag inte reagera (och vad hade det spelat för roll, vart skulle jag ha svängt?) så jag åkte på han och flög över styret jag med. Gled lite härligt på asfalten och gjorde en jävligt snabb scann. ” Är allt helt? Japp! Okej bra, det kommer 100 tals personer bakom, akta!”

Jag frågade personen jag åkt över om allt var okej, fick inget svar men får anta det då han åkte upp på cykeln igen och körde iväg. Jag skulle med upp med såg att styret vridit sig helt och fick stanna igen, vrida upp och sen köra iväg igen.

Jag skadade mig inte allvarligt på något sätt alls utan jag måste haft galen tur. Fick enbart skrapisar och blåmärken vilket man får räkna med på tävling.

Iomed krasch så åkte jag bak från led 1 till led LångSomFanBak och försökte jobba igen det i första backen vilket gick sådär. Det var smockfullt så man fick vänta in ett läge att köra om, försökte kötta och lyckades TILLSLUT iallafall se 1 person i samma klass som jag – de andra var long gone.

SKIT!

Benen va fräscha, huvudet var med men jag kom inte fram! “stopp” i stigarna och de standard personerna som ska PRESSA sig fram gjorde inte början på loppet lätt. Men som alltid börjar det tunna ut sig efter en stund och det blev lättare att hålla sig egna takt.

Jag kan inte svara på hur lång in på loppet jag var distansmässigt (min garmin slutade funka helt plötsligt) men tidsmässigt ca 1 timma in på loppet började jag få en håll liknande känsla i magen. Eller det började med håll liknande för att sen övergå till ren magsmärta – Enervit gel fan skit fan.

Jag har verkligen enbart mig själv att skylla – JAG VET JU! Men ändå tänker man naivt att “de funkar nog denna gång”.
Nee Alicia, det funkar aldrig så sluta va så otroligt naiv och bara förstå att den gelen inte funkar för din mage. PUNKT.

I början kunde jag pressa skapligt trotts magontet, men sista timman så kunde jag inte ens äta något för att de gjorde så ont samt att jag inte kunde ta i 100% då det ökade smärtan. Skaplig räddning jag hade att det fanns fantastiskt folk som kunde langa ny flaska – ni räddade mig!

Men, trotts krasch och magont så slog jag förra årets tid med 4 minuter. Och det är inte mycket, men det är en bättre tid och ett bevis på att jag hela tiden går mot en “snabbare jag” vilket känns fantastiskt. Så efter att ha legat på gräset en stund efter loppet, tagit en resorb och dryck (tack malin <3) så började magontet ge sig lite och jag kände mig helt okej nöjd.

Och härmed lovar jag att till nästa tävling som ännu är oklar vilken det blir, så blir det inga mer “naiv-grejer” utan jag kör enbart med det jag vet funkar för mig och min mage så jag inte kan skylla på det nästa gång 😀

KRAM och hej!

PS. Tävlingen var super fint arrangerad i övrigt, så jag är inte putt på själva loppet i sig. Jätte fint, mycket folk som hejjar längs vägen och jätte bra funkisar. Det är enbart mass starten. DS.