Denna sommar har vart helt otrolig när det kommer till sol och värme. Senast vi hade denna medelhavsvärme var sommaren 1994 och den minns jag tyvärr inte så mycket av då jag halva sommaren låg i magen och sedan den 30:e juli föddes. Så för mig är det den varmaste sommaren i mitt liv.

Men jag älskar sommar och sol! Visst, det kanske var lite TO much ibland, men vi vet ju att när vintern kommer så vill man tillbaka till medelhavsvärmen 🙂
Fast även jag får erkänna att nu när hösten kom så var man lite lättad.

*Pjuh, man kan andas igen*

Lite mörkare, svalare och mer frisk luft. Fantastiskt nu, men ju längre in mot slutet på året vi går desto mörkare blir det, desto mer kläder behöver vi ha på oss och desto mer får vi avsaknad av våran käre vitamin D. Även om sommarens sol har lagrat oss väl, så räcker inte det lagret hur länge som helst.

Vi får i oss D-vitamin på 2 sätt, genom solen mot huden och genom kosten. Det är alltså inget vi kan bilda själva.

Under sommarhalvåret är solbestrålning på huden den viktigaste källan. För att bilda D-vitamin motsvarande ett dagligt intag av 5-10 mikrogram från mat räcker det i juni och juli att vara ute barärmad upp till en kvart två till tre gånger i veckan. Vitaminet lagras i kroppen och det som har bildats av solen kan täcka en del av behovet under vinterhalvåret.

D-vitamin i mat får vi främst i oss från fisk. Till exempel innehåller lax, sill, makrill och tilapia mycket D-vitamin. Mjölkprodukter, margarin och matfettsblandningar är också viktiga källor, om de är berikade med D-vitamin. Ägg och kött innehåller också en del D-vitamin.

Fetaostfylld_lax_med_dill_och_citron_li

Så, då borde man vara helt täckt under vintern då?
Absolut, för många!

Jag personligen måste ta min D-vitamin (vilket jag började med i helgen) genom kosttillskott av den enkla anledningen – jag äter på tok för lite fisk. Det är en punkt jag försöker träna upp men jag tycker det är så äckligt.. Det som är så nyttigt! Fy mig! 
Vit fisk funkar, men det är ju inte den som bidrar med tillräckligt av omega 3, 6 och d-vitamin.. Det är ju den feta fisken.

Man bör äta fisk minst 1-2 gånger i veckan för att täcka upp sitt behov över höst, vinter och vårperioden. Gör man inte det, kanske av samma anledning som jag, så bör du fundera över att ta D-vitamin genom kosttillskott.

En lista på livmedel med högst andel D-vitamin.

dvitamin

Är du vegetarian/vegan så MÅSTE du ta kosttillskott under dessa perioder för att inte få bristsympomer. Äter du däremot en lakto-ovo-vegetarisk kost så finns det produkter som både är berikade och innehåller naturliga mängder D-vitamin – det räcker för vissa människor men tyvärr inte alla. Du fyller upp nivåerna lite men inte till den nivån som behövs för vissa människor vilket är, rekommenderat av livsmedelsverkat, 10 microgram per dag. Även om genomsnittsbehovet är 7,5 microgram så rekommenderas 10 microgram för att säkerställa. Är du äldre än 75 år och vistas mycket inomhus oavsätt säsong så rekommenderas 20 microgram per dag.

Så, för att runda av, vet du att du antingen äter på tok för lite livsmedel med hög andel D-vitamin nu under höst, vinter & vår-säsongen så kan det vara värt att börja komplettera med just den vitaminen. Antingen kikar du igenom skafferiet efter en burk du vet finns där, eller så köper du en nu här:

Klicka här – D-vitamin

I den länken ovan så finner du både D-vitamin för blandkostaren men även för veganen.

Hoppas ni uppskattade denna artikel 🙂

 

 

Stöd gärna mitt arbete på sociala medier!
Genom att fylla på skafferiet genom Svenskt kosttillskott så hjälper du mig fortsätta göra det jag älskar – tipsa och inspirera er genom sociala medier!
Klicka här för att komma till Svenskt kosttillskott!

 

 

Bilder från Zeta.nu och livsmedelsverket.

Igår satt jag och lurade på vad jag skulle äta dagen efter till lunch. Rikard skulle ändå iväg och handla så min tanke var att skicka med en inköpslista. *Smidigt*
Jag skrollade genom google bland olika recept och kom över en linssallad som jag direkt kände att jag ville testa. Jobbig som man är så ska man alltid ändra den så den blir lite mer som jag vill ha den, kan ju inte vara samma som någon annan.. Så efter mina justeringar så var receptet och listan klar!

Min tanke är att börja, sakta men säkert, ändra sättet man tänker på. Jag kan ju inte tala för er men personligen är jag på tok för dålig när det kommer till sallad. Och då menar jag såklart inte att addera sallad till maten för det är jag bra på, utan att man alltid ser sallad som något man adderar till maten. Man ser inte sallad som en del av huvudmålet och lägger inte så mycket tid på den. Jag har min standard med spenatblad, paprika, tomat, gurka och ibland majs. Kan vara lite wild and crazy ibland och lägga till något extra, men jag lägger ingen större tid på att få den god och en del av huvudmålet. Utan bara något som är nödvändigt till.

Nu är min tanke att ändra det mönstret jag gått in i och få salladen mer matig och god. Det leder mig till dagens lunch: 

Bönsallad :

1 st Avokado
100g Körsbärstomater
230g Kidneybönor (avrunna)
1/2 Pressad citron
Salt & peppar
1 Liter blandad sallad

Citronsås:

1.5 dl Gräddfil
1 st pressad vitlöksklyfta
Rivet skal av 1/2 citron
2 msk hackad färsk persilja
Salt & peppar

  1. För att vara snäll mot magen så brukar jag alltid koka bönorna, även när de är köpta i koncerv. Det ger mig även möjligheten att ge bönan lite karaktär med. Så när du lägger i bönorna i vattnet så krydda med valfria kryddor, koka några minuter (om det är koncervbönor, annars koka i 30 min) och salta sedan vattnet och koka några minuter till.
  2. Dela, kärna ur och skala avokadon. Skär den i bitar tillsammans med tomaterna. Blanda avokado, tomater, sallad, citronsaft, salt och peppar i en skål.
  3. Blanda alla ingrendienserna till cintronsåsen i en skål.
  4. Häll av vattnet till bönorna sedan varva bönor med avokadosalladen.

SÅ SJUKT GOTT!!!!!!

Till denna sallad hade jag en liten pajbit från när jag bakade grönkålspaj.

Notera – du kanske inte är så pussvänlig efter vitlöken i såsen, men det är värt det 😀 (förlåt Rikard)

IMG_20180914_121058_716IMG_20180914_121058_718IMG_20180914_121058_722

 

Är skafferiet tomt? Stöd gärna mitt arbete på sociala medier genom att fylla på genom Svenskt kosttillskott.
Länken hittar du här: Svenskt kosttillskott

Jag känner att jag verkligen måste tipsa om detta!! På bara 1 månad så har en liten liten produkt gjort så SJUKT stor förändring!

Sedan Rikard och jag först träffade varandra så har han börjat träna mer kondition än tidigare vilket inkluderar cykling, löpning, simning och jaa.. You name it! Undra vems fel det är, hehe.
Det gick väldigt bra i början då han har en grundstyrka från att ha gymmat i många år så både energin och viljan var det inget fel på. Men tyvärr så ville inte kroppen hänga med och han fick otroligt ont i ena knät. Han försökte med stretching, värmande salvor, värmeskydd men inget hjälpte.

Tillslut, efter halvvättern, kom det till den grad att han enbart kunde cykla ca 30 minuter på landsvägscykeln innan det började göra ont. Springa klarade han enbart 2 km pga knät.

Förbannad och förtvivlad åkte han in till en rehabklinik i Norrköping för att kolla upp problemet och det visade sig vara ett ”typiskt löparknä”. Han fick lite övningar att göra med rekommendationen att inte springa, cykla eller anstränga knät alls på ett tag för att sen se om han ens kan börja med det igen.

Här kommer det som är lite roligt med Rikard, när han känner sig begränsad så tar han till all den energi som finns för att göra så att han INTE blir begränsad. I detta fall var det genom att motbevisa sjukgymnastens dom och sökte igenom hela google, youtube och jaa. Allt du kan tänka dig för att få tips och råd från andra erfarna människor. Han kom in på en youtube-kanal för någon större träningsgalning som haft liknande problem som Rikard. I klippet berättade han om hur man fortfarande kunde träna (efter att ha vila en stund såklart) trotts dommen ”löparknä” med ett speciellt knästöd. Han berättade om hur man skulle trappa upp försiktigt i intensitet och träningslängd samtidigt som man gjorde rehabövningarna som angivits.

Resultatet?

Efter att ha, under en månanads tid, trappat upp sakta men säkert och vart noga med både att värma knät + knästöd så kunde han i helgen springa i 3.5H. UTAN minsta känning i knät. 0%.
FÖRSTÅR NI HUR GALET DET ÄR?

Jag skriver inte detta för att man ska strunta i vad ens sjukgymnast säger för att i vissa lägen är det otroligt viktigt att lyssna. Jag skriver det inte heller för att det med 100% chans kommer att funka för dig, men har du liknande problematik så skulle jag 1. Åka till närmsta sjukgymnast och be om råd sen 2. testa denna produkt efter att ha vilat en period.
Kan denna lilla produkt hjälpa Rikard så otroligt mycket som den gjort så tror jag att den kan funka för fler.

Kort om löparknä:

På lårbenets utsida löper en fascia som heter Iliotibialbandet (ITB). ITB-fascian har infästningar bl a från stora sätesmuskeln (M. Gluteus Maximus) och från Pistolhölstermuskeln (M.Tensor Fascia Latae) och nertill fäster den på utsidan av underbenet (Tibia). Vid knäet finns det ett utskott på lårbenet (laterala epicondylen) som fascian passerar på vägen till underbenet. Tidigare trodde man att orsaken till smärtan var att det uppstod friktion när ITB glider fram och tillbaka över utskottet när man böjer knäet. Studier (Fairclough 2006) har dock påvisat att ITB har infästningar (sitter fast) på utskottet som mer eller mindre förhindrar glidning. Smärtan uppstår troligen då andra vävnader komprimeras (kommer i kläm) under ITB vid en ökad spänning i ITB.

Det är vanligt att löparknä uppkommer efter att man ökat på sin löpning (antal km, antal pass eller att man ökar farten) för snabbt.

Löparknä är smärta som uppstår på utsidan av knäet, i höjd med knäet eller strax nedanför. Smärtan kommer oftast inte direkt utan efter en stunds löpning. Vid vila lugnar smärtan oftast ner sig, men dyker upp igen vid nästa löptur. Ibland kan även en svullnad uppstå på utsidan av knäet och ibland smärtar även promenader (ffa om man låtit skadan fortgå utan åtgärd).
(Taget från runnersworld)

Knäbandet:

Mitt tips för idag är alltså att testa detta band! En variant som man gjort mycket tidigare är att tejpa knät vilket även det funkar! Nackdelen är dock att 1. det är lite mer osmidigt och 2. mindre skönt om du har hår på benen.

Hoppas ni gillar inlägg av denna typ så kommer det nog mer sådana 🙂

Klicka här för knäbandet!

rehband_core_knaband_25605_x2

Nu känner jag av denna vecka, alltså VERKLIGEN känner av denna vecka. Sammanlagt 4st intervallpass där man pressat sig själv till 1000 sen 2 st distanspass sitter i benen tillsammans med lite löpning från helgen innan. Fyyyyyyyyyy!

Idag var sista intervallpasset på mördarveckan och vi körde 20-25 minuters intervaller, 2 st, och jag kom verkligen inte upp i puls. Nu låter detta kanske högt för många av er, men trotts att jag tog i som bara den i vissa av backarna på vägen så kom jag inte upp över 192. Vanligtvis när jag tar i så mycket som jag gjorde i dessa backar så hämnar jag över 200 – men inte nu. Och de går vanligtvis lite snabbare i backarna (:’D) men det heller.

Just när jag körde så blev jag mest frustrerad över att jag inte kunde ta i som jag ville, men det är ju hela tanken med denna vecka. Jag ska va svag nu, annars har jag inte gjort rätt under veckan. Så nu när det gått några timmar sen jag körde och irritationen lagt sig så känns det bra faktiskt.

Nu är det bara distanspass imorgon och sedan trappas nivån ner. SKÖNT!

Ursäkta dålig kvalité på bilderna, tagna från instastory

IMG_20180908_172204_075

Juste, vi fick två punkor med.. :’) #luckyday

 

Så nu sitter jag här i soffan och det ända jag kan tänka på är vad jag ska äta, när jag ska äta och om det finns någon form av 24/7 tjänst där någon alltid lagar mat åt en konstant så att man aldrig behöver oroa sig för att dö av hunger.

För det är det jag lite orolig över just nu, efter att ha ätit för ca 2.5H sedan, att jag ska dö av hunger. Hela magen bara suger åt sig minsta lilla föda jag tar i mig och jag är hungrig lika fort som jag ätit klart.

Så har någon något tips om dendär 24/7 tjänsten så hojta till.

Nu är jag inne på torsdag vilket innebär dag 4 av 7 tunga dagar på cykeln. Det är som så att min pappa och jag bestämde oss för att satsa fullt ut på tävlingssäsongen 2019 och har då knåpat ihop ett träningsschema som kommer att sträcka sig fram till våren (inte gjort allt klart men grovmallen).

Schemat som dock är klart är fram till sista tävlingen för iår, nämligen Västgöteloppet som går den 22/9 i Ulricehamn. Då delar vi upp det som så att 3 veckor innan tävlingen börjar ”ladden”. Vi kör 1 veckas hårdträning där man varvar enda dagen med intervaller och andra dagen med distanspass (minst 3H). Sjuuukt tungt vill jag meddela och speciellt när man sovit sisådär denna vecka..

Eftersom jag jobbar hemifrån så lägger jag stor vikt på att man inte ska bli slapp för att man är hemma. Därför ser jag till att alltid sätta klockan på 6.00 på vardagarna då man hade vart tvungen att gå upp runt den tiden om man hade jobbat någon annan stans – så varför ska det vara någon skillnad bara för att man jobbar hemifrån?
Därför blir många dagar ganska ”trötta” om jag kommit i säng för sent och sen ska vakna vid 6.00. Men jag tror att om jag skulle rucka på det för mycket så skulle man hamna i dendär bekväma fasen att ”åh, jag kom visst lite sent i säng men det är ju bara att jag ställer klockan senare. Jag är ju ändå hemma”
Och där vill jag absolut inte hamna.

Sen kan jag såklart ibland, som idag, ha galet svårt att komma upp om man sovit uruselt. Men jag kan stolt säga att 97% av gångerna kommer jag upp mellan 6-7 varje vardag och startar mina arbetsdagar.

Det är svårare än vad det låter när man jobbar hemifrån 😀 

Iallafall, tillbaka till träningsschemat, när vecka 1 är klar så kommer vecka 2 trappas ner i tempot och samma vecka som tävlingen är på så är det väldigt lugnt.
Det ska bli galet spännande att se om man märker någon positiv effekt av ett sådant upplägg 🙂

Tror stenhårt på detta!

IMG_1697.jpg

Jag packar ihop det sista innan vi kursar ner mot Skåne för en weekend med sambos familj. Det är torsdag och vädret är lite småtråkigt vilket i min mening är fantastiskt bra när man ska åka bil – man hade ändå inte velat vara ute lixom.

I bilen satt jag och pusslade med dröm 1 av 2 vilket har vart en längre process än jag väntade mig. Ioförsej så tror jag att alla grejer man gör blir klart på 5 sekunder så det är kanske inte kostigt att jag har tänkt så. Det svåra är dock inte innehållet, utan strukturen.. (uuuu liten sneak info tellalittlebutnottomuch-grej) Men jag ser fram emot att berätta den för er.. Det kanske kan bli årets julklapp… 🙂

Vi kommer ner i lund efter ca 5h bilfärd, äter och myser med sambos familj för att ”ladda” inför helgen.

Det är nämligen som så att sambos bror ska gifta sig fredag och sen ska vi spendera helgen på Ystad saltsjöbad där det vankas massor av mat och spa. Dock är det inte ett sånt bröllop som ni ser er i huvudet, utan cermonin ville de har för sig själva med enbart 2 st vittnen. Hela tanken är att bröllopet/festen ska vara casual och mer fokus på att det ska vara en mysig stund än att det ska vara ”bröllopigt”.
Och en mysig och härlig stund blev det allt!

hotelimages

Fredagen blev det cermonin med  vittnen medan vi andra gjorde oss redo för att åka till Ystad standhotell. Vi kom till hotellet vid 3 tiden och hälsade på alla, checkade in, kramade brudparet och laddade inför middag!

Resten av vistelsen blev ännu mer mat, en ”creek spa” upplevelse vilket innebar att man var i olikaområden och utförde olika spa stationer i 2h och vi bara myste.

Spaupplevelsen var verkligen speciell, det var mysigt och avkopplande men som vanligt tänker mitt lilla huvud att det GÅR att effektivisera :’D Kunde minskat lite där, kunde ändrat lite där.
Men försökte borsta bort de tankarna ganska fort – vilket gick ganska bra – för att upplevelsen i sig var värt 2h.

Tack allihoppa för en fantastisk resa med masskor av skratt och härliga stunder. ❤

Vill du köra ett lopp som är utan dendär kända ”tävlingshetsen” som vi är så välbekanta med? Då kanske Ceres Challange är något för dig.

Helgen började super mysigt! Vi bestämde oss för att ha lite mysfredag och beställde sushi, åkte till pappa och bubblade lite. Det var väldigt länge sen man gjorde det då sommaren har vart lite väl varm så suget kom inte riktigt men det var väldigt skönt denna kväll!

IMG_1988IMG_2005IMG_2019

Efter det blev det att åka hem, fixa iordning sista på cykeln (vilket inkluderade byta däck till ett par ”fast track”) sen bara ladda mentalt igång iför morgondagen!

Innan start var det ett ledarmöte för lagledarna, Ceres Challange är nämligen en lagtävling där man kör 3st i ett lag på långa distansen (5.5 mil) och 2st på korta (typ 3.5 tror jag). Där gick han igenom hur det är markerat, vad man ska tänka på ect tills han tillslut sa ”Och det kommer inte vara några varningar under loppet för stup, stenras, spångar eller några andra faror”
Nahe tänkte jag direkt, har dom ändrat banan så den är mer snäll…?

Han fortsätter – ”För det kommer att vara sånt hela vägen, så ni får vara uppmärksamma på faror”

Aaah, i saw what you did there!

Så banan är precis som ni förstår, sjukt stökig och bökig näst intill hela vägen. Vissa partier kan verkligen INGEN cykla på, oavsätt hur duktig man är, och man får därför gå, och vissa är snäll stig. Det kommer få få grusvägar men jag skulle säga att de avger 5-10% av hela banan, MAX. Resten är skog skog och lite mer skog.

Så banan är kanke inget för den nya på cykeln, men det är tveklöst en tävling för den som vill slippa tävlingshetsen för det är absolut inte detsamma på denna tävling! Dom släpper tyvärr, likt många andra tävlingar, damerna före de snabbaste killarna så det kommer ju folk bakom som vill om. Men det är inget skrik att ”FLLYYYTTTAAAA VII KOMMMEEEER” eller att de trycker sig förbi som man är nära på att krasha med trädet framför. Utan det är mer ”Kan vi komma om någonstans?” eller så hinner man till och med själv fråga de bakom innan de har yttrat sig.

Så skönt, så annorlunda och så mycker roligare.

Annars var det standard, det gick precis som det skulle bitvis medan jag ibland satte huvudet under armen vilket resulterade i någon ramling här och där. Typiska ”onödighetsramligar” som jag vill kalla dom. Tex så satte jag in foten mellan däcker och ramen så jag vurpade framåt. Sjukt onödigt och jag funderar fortfarande på hur jag lyckades.. Sen gjorde jag en ramling som gjorde lite ondare.

Åkte ner för en halvbrant backe på en bergshell där det även var lite rötter på. Rötterna var lixom inte ”raka/plana” utan de låg längsmed bergshellen som sluttade åt sidan. Jag hamnade tyvärr lite fel på dom och drog i knät som sved ganska så duktigt.

Annars är jag hel, haha 😀

Jag och mit fantastiska lag som peppade varandra hela vägen in i mål hamnade på en 2:a plats vilket vi är supernöjda med!

Hejja Ceres Challange!

IMG_20180825_152633_47720180825_150827

Ååååååh vad det har vart en frusterarnde månad haha! Jag har bytt från min tidigare portal ”Nouw” till ”WordPress” vilket jag nu kommer stanna på! INGA mer byten på minst 1 år..

Mitt största problem sen jag startade eget som kostrådgivare är att hitta en portal och en sida som jag trivs på. Problemen med tidigare sidor har vart allt ifrån att jag tyckt de är för dyra till att jag plötsligt var ”fast” med en mall och inte kunde byta något när jag ville. Man vill ju kunna variera lite titt som.

På wordpress så är priset iallafall överkomligt, jag har ändlöst med mallar och om jag vill kunna pilla ÄNNU mer så har jag en till nivå kvar som öppnar upp massa konstiga plugg-in:s som jag måste läsa på mer om innan jag gör något. :’D

Så jag känner mig nöjd, små justeringar kvar så är jag DONE!!

Men det slutar inte där, jag är så otroligt as super mega GLAD idag. Jag har haft 2 st personliga projekt som jag så otroligt gärna velat förvekliga men tyvärr som allt annat är allt en prisfråga vilket har fått mig att stanna upp lite.

Men idag, IDAG har jag fått svaret på nästan alla mina frågor och kanske även funnit en lösning som både blir sjuuuuukt bra OCH passar plånboken när man är sådär ”färsking i branchen”. Den ena drömmen vill jag hålla lite secret ett tag till, men den andra är ju min klädkollektion som jag pratat om innan – jag har kanske funnit ett sätt att faktiskt kunna förverkliga den. Alltså PÅ RIKTIGT förverkliga den :’D Jag är så otroligt lycklig.

Från start var ju, som ni vet, min tanke att jag skulle sy det själv. Så jag har sökt igenom hela nätet, kommit i kontakt med hundratals olika tygfabriker, pratar me desigers och gud vet hur många jag pratat med. Det har gett mig så sjukt mycket matnyttig fakta och information så jag är otroligt tacksam för att jag började åt det hållet – men det lärde mig också att jag aldrig kommer kunna skapa en kollektion på egen hand som inte skulle kosta multum ut till slutkund. Och det vill jag ju inte? Då förstörs ju lite hela mitt tänk.

Min vision med mitt klädmärke är att man ska kunna vara unik och inte smälta in bland alla andra cykelkläder som ser lika dana ut. Den ska spegla mig, lite annorlunda och färgglad. Den ska kunna vara tillgänglig för alla och, förhoppningsvis, uppskattas av alla.

Nu är det klart att alla tröjor inte kommer skrika i färg, men ni förstår nog ungefär vad jag menar.

Men iallafall, det som är så otroligt kul är att på onsdag så kommer jag att träffa en person från Östergötland som är en form av mellanahand till en större fabrik. Där tillverkar de kläder efter önskemål och om allt går väl och att jag känner att de har de material jag vill ha, den kunskapen osv så kommer jag ha möjligheten att faktiskt börja skapa drömmen.

Alltså förstår ni??!

Min egna kollektion, Alicia Petersdotters kollektion, det är så otroligt coolt att jag inte kan greppa det. Kläder som är deginade med det tyget, mönstret, formen, funktonerna ect som jag önskar…

MEN jag vill ändå inte få upp FÖR höga förväntningar.. Även om det bubblar i hela kroppen så försöker jag att inte hoppas för mycket. För inget är skrivet i sten utan det har än så länge bara vart ord fram och tillbaka.

Men jag håller alla mina tummar och tår för att det känns bra och ÄR bra.

IMG_1585IMG_1590IMG_1593IMG_1600

Denna tröja kommer jag ALLTID spara som minne på min absolut första tröja !

Hej hallå!

Sömnen inatt var väl under all kritik kan man säga, men trotts det känner jag mig nöjd med tillvaron. Lite sådär sprudlig inombords blandat med att jag borde dricka lite mer kaffe (konstig kombo).
Jag har nämligen börjat med en ny grej inspirerat av Isabell Löwengrip, jag har börjat skriva ner tankar och mål varje dag. Tanken är att man ska sätta sina mål på morgonen, tänka på dom under dagen tillsammans med sitt stora mål och sedan på kvällen så läser man de igen och kanske utverderar eller om man bara vill låta det vara.
Avslutar sedan dagen med positiva och TACKSAMMA tankar. The end.

Simpelt och sjukt viktigt tror jag, tyvärr fallerade lite den sistnämnda delen igår, potisita tankar, då jag hade en liten irritation inombords men man kan ju inte förvänta sig att alla dagar flyter på klockrent 😀

Till racerapporten:
1572 MTB challange, långlopps SM

Innan detta lopp var nervositeten på TOPP! Jag har nog inte vart såhär nervös inför en tävling på länge – vilket var sjukt positivt! Jag kände mig mer ”på gång” och jag var taggad för tävling. Sen hade jag världens team med mig också som självklart påverkade de peppade humöret

Allt gick smidigt innan start, nummerlapp hämtades ut, man hälsade på lite folk, fixa ihop cykeln osv. Jag hade ätit bra, värmt upp bra och va helt enkelt redo för race!

Väl i follan så blev jag helt gaalet nervös, alltså det verkligen PIRRADE i hela kroppen och jag ville bara komma iväg så det skulle släppa lite. Men då blir självklart starten framskjuten i 7 min för att vi i tävlingsklass skulle ställa oss i seedingsordning*.
Gaaaahh det var bland de längsta minuterna någonsin!! Framförallt när, 30-60 sek innan start, de tar på ett pulsläte i högtalarna innan så man står på ännumer helspänn :’D

Seen, äntligen, gick starten!

Damerna startade 1 minut efter herrarna och vi höll en samlad klunga i ca 7 km innan det börjades splitras upp. Jag tappade där de börjades splitras men gjorde allt i min makt för att inte tappa för mycket. Viiiilket va dumt, jag blev AS trött runt 4 mil.
Då var det bara att koppla på huvudet och tvinga mig framåt när kroppen skrek åt mig att sakta ner.

Men jag var lixom med, i huvudet menar jag då. Jag ÄLSKAR att jag börjar känna mig mer och mer vass nu och jag har lärt mig en viktig läxa – nästa gång jag ska göra ett stort och jobbigt äventyr så får jag inte ha några viktiga tävlingar efter. punkt.
Det har tagit mig tills någon vecka sedan att komma tillbaka både fysiskt och psykiskt och det är inte riktigt hållbart om man vill göra bra resultat haha 🙂

Hur som, efter 5 mil så gjorde jag en vacker ”glide on the grusväg” och skrapade upp benet lite fint. Jag tyckte otroligt synd om mig själv i några minuter och sen släppte smärtan succesivt. ”pjuh”

Sista 2 milen så kom en dam ifatt mig som jag gått lite fram och tillbaka med under loppet och jag var fullt bestämd på att ”henne släpper jag fasen inte!!”

Vi hängde ihop princip hela vägen in, tills sista km. Och jäklar va irriterad jag var över det. För det är såhär, när jag tävlar så måste jag veta hur läng tävlingen är (ganska exakt) och vad jag har att förvänta mig. Det är dels för att jag sätter hela min mentala förmåga i dehär milen som är avsatta samt planerar mitt intag efter det. Jag hade läst mig till att loppet var 80 (78) km och satte hela min kraft i att det var 8 mil. Men i startfållan så var alla tjejer osäkra på hur långt det var, var det 80? 82? 90? Ingen visste helt men jag var ändå ganska säker på min sak, eller?

Jag hängde med henne trotts att kroppen egentligen sa åt mig att ”du, jag tror vi ska lugna oss lite va?” genom 60, 65, 70, 75… Sen började jag bli hungrig. Det är INTE bra. Verkligen inte. Det är tecken på energibrist och det påverkar mig mentalt så sjukt mycket. Men jag visste ju att det bara va MAX 5km kvar och det kunde jag stå ut..

Det blev 78, 79, 80, 81km… Där tappade jag henne.. Och jag blev så sjukt arg, NÄR KOMMER JAG I MÅL?? Säg inte att det är 90 km?! Min mentala förmåga släppte, jag hade bara förberett mig på max 80km och sen skulle jag se/höra mål, men de kom inte. Frustrationen bubblade inom mig i den grad att jag snäste till på en funktionär och frågade hur långt det är kvar egentligen?!

Om du läser dehär – URSÄKTA!! Jag är verkligen ALDRIG avsiktiligt otrevlig utan anledning och detta var ett snäs av irrittion på att banan var längre än mitt huvud hade planerat och det var inte meningen att det skulle gå ut på dig. Mixat av att jag var förbannat trött med en förbannat hög puls. Ingen bra kombo haha 🙂

Hur som, jag kom imål som 9:a på 83 km och när irritationen lagt sig (tog typ 5 min) så var jag väldigt nöjd med loppet.
Jätte fint arrangerat, jätte trevlig bana och härligt med hejjarklack längs vägen – de gjorde ni bra!

Tack för denna gång!
Nu siktar vi på cykelvasan