fbpx

Racerapport Järfälla XCO

Racerapport nr 3 för året! Och detta kommer bli en riktig ”tvärt om”-rapport mot innan. På tidigare lopp har jag haft tufft uppför och en fördel nedåt, men detta lopp hände något. Något lustigt. Och det ska jag ta er igenom i min racerapport nedan! Men först börjar vi med att snacka lite om dagen innan racet!

Dagen innan race så skedde de vanliga preppningar inför lopp. Kolla igenom cykel, packa (om man åker på morgonen) och försöka se så allt är med. Jag har alltid en check-lista för att vara helt säker på att allt åker med, mest för att jag har ett minne av en guldfisk. Den stora skillnaden dagen innan var att jag testade en annan typ av uppväckning. Från SM till Järfälla så hade jag haft en ganska lugn period. Det var bara några få högpuls-pass och jag kände att benen va ganska sega. Så istället för att köra några minuter x 3-5 st intervaller i kring tröskel, så körde jag ett hemmasegment på ca 23 minuter kring tröskel och övrig tid i lågpuls-tempo. Första 5-6 minuterna av intervallen kändes sega men sedan släppte det ganska så bra i benen och jag kände mig ”igång”.

Dock fanns en liten ”oro” att det va FÖR mycket innan en tävling. Men samtidigt kändes det som det perfekta läget att testa något sånt då denna säsong är lite av en testperiod.

Tävlingsdagen

Bilen rullade från norrköping 8.00 och beräknades ta ca 2H upp. Så mellan 10.00-13.15 (min start) så va planen att reka banan, kika lite på någon start, hämta nummerlapp, värma upp och bara börja ladda. Ganska så lagom och perfekt med tid om man inte fastnar för mycket.

Jag och en klubbkompis tog ett rek-varv runt banan och första intrycket var att det va så förbaskat slirigt över rötterna. Det var inte nämnvärt blött i skogen, men just rötterna va väldigt hala så man blev genast lite mer försiktig. Vid fortsättning av banan så märkte vi även att det va väldigt mycket stora stenar och skarpa kurvor vilket innebar att banan va inte en ”flowig ” bana som jag skulle kategorisera SM banan i göteborg som. Utan lägre hastighet och rätt linjer va viktigt på denna bana. I övrigt skulle jag kategorisera den som en klassisk XCO bana. Lite hopp, lite dropp, branta uppförsbackar och lite branta nedförsbackar. Men med skillnaden på detta lopp att det va mer ”långsamma partier”.

Jag gjorde dock en miss på min rekning vilket jag ska ta till mig nästa gång, och det är att jag antingen måste åka själv eller åka först. Alternativt åka med någon först och ensam ett varv. Det är så enkelt att man åker efter den andras linjer utan att lägga en första egen värdering kring vart man ska åka vilket är superdumt! Sen bara per automatik köva vidare på samma linje. Det märkte jag under varv tre på själva tävlingen (kommer till det sen).

Starten

Vi var enbart 4 st startande damer i elit då denna tävling krockade med långlopps SM. Tråkigt på ett sett men samtidigt skönt då pressen minskar lite grann. Och även om nerverna alltid finns på plats under tävling så minskar de någon ynka procent när vi är färra med. Dock bara lite.. Men när det va15 min kvar till start så rullades det in mot startfållan tillsammans med elit och övriga tävlingsklasser i dam. Vi laddade. Klickade i. Sekundrarna segade förbi. Sen – PANG! Vi va iväg. Damerna körde 5 varv på en bana som var ca 5km.

Starten i Järfälla XCO

Första backen är alltid seg. Spelar ingen roll att jag hade värmt upp i 40-50 min utan den är alltid tuff. Något jag också behöver träna på tror jag. Jag hamnade bak då jag sällan försöker pressa mig framåt men var ändå inom synhåll på 3:e damen. Vi tog oss upp för baken och pulsen va toppad. ”Skit” tänkte jag. Nu kommer jag dö av.

Men så hände något sjukt.

Jag fick ett sådant satans tryck i benen. Amen ni förstår inte. Det som skjälpte mig va nedförsåkningen/kurvorna och inte uppförspartierna! Jag litade inte på mina däck helt då jag valt ett lite högre tryck (ca 1,1 fram, 1,2 bak) då det va stor risk för genomslag under loppet vilket blev lite av en nackdel sett till teknik och farten. Samt att jag hade 3 st linje-fel som korrigerades under varv 3. Men trycket i uppförsbackarna under de 2.5 st varven va den bästa känslan jag någonsin haft. Jag tog igen som en TOK upp för de partierna MEN tappade ju tyvärr i kurv/vissa nedförsteknik delarna. Rena rama tvärtom rapporten mot tidigare racerapporter haha!

Detta tryck gjorde, som ni kan ana, mig lite väl övertaggad så jag toppade upp min puls kring 205-207 bmp i uppförspartierna (2 st tuffare per varv). Min maxpuls är mellan 210-215 bmp. Det var inte ett plus sett till uthålligheten för hela loppet. Jag började dö av efter 2.5 varv och detdär hårda trycket i benen blev segare och segare. Dendär superpeppen jag hade blev även den tyngre MEN linjevalen blev förbättrade vilket gav en liten push. Det gick lite snabbare i de tekniska momenten. Något jag även insåg va att det inte va lika halt som det kändes på rekvarvet och heller inte lika svårt. Bara en långsammare bana helt enkelt. Så däcktrycket va nog rätt men lite putt över att jag blev så försiktig.

Tvättäkta kaninhjärta

Bryta tävlingen

Så in på varv 3 va jag trött. Började tappa synen mer och mer på 3:e dam men försökte hålla i ändå. Jag kunde ta linjerna lite snabbare men absolut inte trycka på lika mycket uppför längre och lite ”trött-slarvfel” började komma in. När jag hade ca 1km kvar av näst sista varvet så började något lustigt med växeln hända. Jag kunde växla till tyngre, men den slirade när jag försökte växla lättare. Till en början gick det efter ex antal slir att få lite lättare men sista hundra meterna in på varvning så funkade det inte alls. Körde in efter mitt 4:e varv och pratade med funktionärerna om att min växel inte funkade och fick bryta.

Hade aldrig vart med om något sånt innan och det kändes väldigt orimligt. Det kan ju inte va något fel på vajern iomed att jag kan växla åt ett håll? Väl bruten och gått bort från målfållan så kikade klubbkompisarna på cykeln och jag fick veta att det finns någon form av justeringsskruv under reglaget jag aldrig hört talas om. Den ställer in hur nära eller långt ifrån jag vill ha reglaget och den hade lossat.. Så det va enkelt fixat men inte om man inte vet vad det är..

Så tyvärr blev utgången ett brutet lopp men är noll sur för det. Detta är ju ett test-år och detta va en HELT ny upplevelse vilket jag tar med i min kunskapsbank till nästa år!

Vad jag gjorde bra:

  • Va tok-noga med energin. Gjorde en plan och fullföljde den
  • Däcktrycket va 99% rätt, skulle kunnat sänkt LITE. Hade lätt kunnat fått genomslag med några av de tokiga landningarna jag gjorde när tröttheten slog in.
  • Inte ha en fast ”igång-väckning” utan anpassa efter träningsperiod innan och tävling som kommer.
  • Cyklade och värmde ganska länge och myste med musik i öronen. Hjälpte mot nerver

Vad jag ska ändra till nästa gång:

  • Reka en gång själv eller med personen bakom för att få en egen syn på linjerna
  • Kanske minichansa på däcktryck om det ger ökad trygghet på cykeln
  • Ta med något mer flytande att äta innan lopp iomed mitt illamående som stoppar mig från att få i mig bra med mat.

Tack järfälla för ett kul och bra lopp! Jag kommer tillbaka nästa år när ni har SM hos er !

2 comments on “Racerapport Järfälla XCO

  1. Vad mkt lärdom du får med dig efter varje lopp👍🏻 Och kul att du nöjd fastän det inte blev som du tänkt☺️❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *