Vill du köra ett lopp som är utan dendär kända “tävlingshetsen” som vi är så välbekanta med? Då kanske Ceres Challange är något för dig.
Helgen började super mysigt! Vi bestämde oss för att ha lite mysfredag och beställde sushi, åkte till pappa och bubblade lite. Det var väldigt länge sen man gjorde det då sommaren har vart lite väl varm så suget kom inte riktigt men det var väldigt skönt denna kväll!
Efter det blev det att åka hem, fixa iordning sista på cykeln (vilket inkluderade byta däck till ett par “fast track”) sen bara ladda mentalt igång iför morgondagen!
Innan start var det ett ledarmöte för lagledarna, Ceres Challange är nämligen en lagtävling där man kör 3st i ett lag på långa distansen (5.5 mil) och 2st på korta (typ 3.5 tror jag). Där gick han igenom hur det är markerat, vad man ska tänka på ect tills han tillslut sa “Och det kommer inte vara några varningar under loppet för stup, stenras, spångar eller några andra faror”
Nahe tänkte jag direkt, har dom ändrat banan så den är mer snäll…?
Han fortsätter – “För det kommer att vara sånt hela vägen, så ni får vara uppmärksamma på faror”
Aaah, i saw what you did there!
Så banan är precis som ni förstår, sjukt stökig och bökig näst intill hela vägen. Vissa partier kan verkligen INGEN cykla på, oavsätt hur duktig man är, och man får därför gå, och vissa är snäll stig. Det kommer få få grusvägar men jag skulle säga att de avger 5-10% av hela banan, MAX. Resten är skog skog och lite mer skog.
Så banan är kanke inget för den nya på cykeln, men det är tveklöst en tävling för den som vill slippa tävlingshetsen för det är absolut inte detsamma på denna tävling! Dom släpper tyvärr, likt många andra tävlingar, damerna före de snabbaste killarna så det kommer ju folk bakom som vill om. Men det är inget skrik att “FLLYYYTTTAAAA VII KOMMMEEEER” eller att de trycker sig förbi som man är nära på att krasha med trädet framför. Utan det är mer “Kan vi komma om någonstans?” eller så hinner man till och med själv fråga de bakom innan de har yttrat sig.
Så skönt, så annorlunda och så mycker roligare.
Annars var det standard, det gick precis som det skulle bitvis medan jag ibland satte huvudet under armen vilket resulterade i någon ramling här och där. Typiska “onödighetsramligar” som jag vill kalla dom. Tex så satte jag in foten mellan däcker och ramen så jag vurpade framåt. Sjukt onödigt och jag funderar fortfarande på hur jag lyckades.. Sen gjorde jag en ramling som gjorde lite ondare.
Åkte ner för en halvbrant backe på en bergshell där det även var lite rötter på. Rötterna var lixom inte “raka/plana” utan de låg längsmed bergshellen som sluttade åt sidan. Jag hamnade tyvärr lite fel på dom och drog i knät som sved ganska så duktigt.
Annars är jag hel, haha 😀
Jag och mit fantastiska lag som peppade varandra hela vägen in i mål hamnade på en 2:a plats vilket vi är supernöjda med!
Hejja Ceres Challange!
One comment on “Racerapport – Ceres Challange”