Nu blir det sista inlägget om just turen upp, blandade känslor då jag är så glad över att ha gjort detta men jag kan ju inte tjata om samma sak hela tiden 😀
Iallafall, är man lite äventyrlig och gillar att utmana sig själv så skulle jag klart rekommendera denna tripp för alla, oavsätt nivå. Man får bara anpassa turen efter hur man är tränad sen bara köra, kikar ni på min strava så kan ni se vart jag cyklat och apa efter (vissa delar i början skulle jag hoppa dock) eller så hämtar ni bara inspiration från den.
Dock några vägar jag på rak arm INTE gillade är väg 56 mellan Norrköping – Falun då det dels va 1+2 väg och dels för att väggrenen va bland den smalaste jag vart med om när det är så mycket trafik SAMT mitträcke så även om vissa ville hålla ut så gick det knappt. Jag va inte så otroligt kartig då alltså.
En annan väg som va sissådär va väg 69 mot och efter Falun. Den hade oxå smal väggren men en otroligt dryg en då det är “gupp i marken” på det vita för att väcka trötta bilister som är påväg i diket, den behöver man cykla på stor del av vägen då det fortfarande är relativt trafikerat och man ogillar gärna att bli påkörd. Dock inget mitträcke så många kunde hålla ut.
Annars var det ingen speciell som jag noterade i huvudet som mer obehaglig utan de andra va ganska trevliga (utöver min 5mila sandlåds-väg). E45 som jag körde på majoriteten av min färd va supertrevlig! Fanns ofta bred väggren och 97% av alla höll ut så det räckte och blev över, sen finns det tyvärr alltid (ursäkta) stolpskott som gärna blåser förbi i 100 km/h 30 cm ifrån cykeln, men det var väldigt få.
Jag var dock med om en mindre trevlig upplevelse när jag var påväg mot kiruna på E10 då väggrenen va smalare än mitt styre och det va skaplig med trafik,. Då tyckte en lastbilschafför att “jag ska fram här” trotts möte med annan lastbil, lilla jag tryckt på sidan med den larvigt smala väggrenen.. Resulterade i att jag kramaktigt höll i styren för att köra spik spikrakt när en lastbil i 90 blås skulle förbi med (jag skämtar inte) 10 cm avstånd från mig. Tror ni att jag nästan kissa i byxorna eller? Men jag släppte det sen och försökte tänka på annat sista biten. ” Snart framme”
Men hur långt ska man cykla varje dag då?
10-15 mil per dag skulle jag rekommendera till den personen som är ute efter att kunna andas och ta det lite lugnt i mellanåt, kanske kunna stanna lite oftare och verkligen suga in naturen och dess skönhet (för det är verkligen fint bitvis). Man vill inte behöva känna någon stress eller kanske rent av inte är tränad för att cykla flera flera timmar. Men 10-15 mil är något de flesta skulle kunna känna är en rimlig distans att färdas varje dag och kunna njuta av tiden på cykeln.
Ca 20 mil per dag skulle jag rekomendera till den som vill känna lite mer att han/hon lever. Fortfarande ingen större tidspress men man kanske inte bör ta lika många/långa stopp heller. Dethär är mer en person som vill komma fram lite snabbare, orkar hålla ut lite längre och vill ha lite högre endorfinkickar i “mål”. Samt vilja äta lite mer 😉
25-30 mil per dag skulle jag rekommendera för en sadistisk jäkel (skämtar). Nee, men det är klart en person som vill få känna att den lever men i utbyte för det få extrema endorfinkickar när man är i “mål”. Det kan lika väl vara en otålig människa som inte vill att en resa ska ta för lång tid. Här finns inte mycket tid för att suga in naturen på samma sätt utan de blir mer ” ååå vilket fint vattendrag det skulle jag vilja…” så hade man swishat förbi. Men det har sin charm i sig, man trippar på tårna under dagtid och sover som en prinsessa på natten.
Alla dom olika har sina fördelar och nackdelar, välj den som du tror passar dig och din personlighet bäst sen kör på det 🙂
Ang. prylar att ha med så hade jag med mig en perfekt uppsättning! Missade skoöverdrag, annars är jag grymt nöjd med planeringen av medtag, inlägg på vad som åkte med: (KLICKA HÄR)
Vad man ska förbereda sig på mentalt är att man inte kan styra vädret (tog mig en stund att acceptera det) så att det regnar, blåser, åskar, aa u name it kan hända. Det ända du kan göra är att klä dig efter vädret sen försöka hålla kvar motivationen inom dig. För efter regn kommer solsken och då behövs inte mycket kämpan för att få fram motivation till att cykla 🙂
Gör små saker för dig själv under vägen eller när du kommit fram som lite belöningar för att inte bara ha asfaltsbilden i huvudet. Det kan va att boka ett lite nice’igare hotell mot slutet där du kan lyxa loss, det kan vara att du tar ett glas öl till middagen, det kan va (om ni är två) att ni hjälps åt med massage. Hitta något som du tror kan ge dig mest och låt det bli din belöning för att hjälpa till att hålla motivationen uppe. Men jag kan säga det att det krävs inte mycket när man börjar bli seg i kropp och knopp för att man ska bli gråtlycklig av en belöning 🙂
Lyssna på kroppen tycker jag är en så svår sak att säga till någon eller ta till mig själv. Jag ska självklart utveckla, sitter man på sadeln dag 3 och ska cykla 33 mil, inte säger kroppen ” mmmm dethär är som balsam för muskler och leder” utan den vill ju gärna kunna dra fram skiljsmässopapperna på en gång. Man kan inte räkna med att kroppen kommer reagera så jätte positivt om man tar monsterdistanser, MEN man ska inte heller fortsätta trampa om det gör “på riktigt” ont. Dag två började jag få en träningsvärk som sträckte sig till dag 4 där jag inte kunde gå normalt och likande en pigg 90 åring med ryggproblem. Gjorde det ont när jag började cykla? Jajamen. Fortsatte det göra ont resten av cyklingen? Ja och nej, men jag visste att det inte var en “farlig” smärta och därför fortsatte jag.
Så, jag skulle nog snarare säga “lyssna på vad för typ av smärta din kropp förmedlar”. Har du ont i knäna och du känner att det kan bli värre?Du har gjort justeringar på cykeln för att minimera att smärtan kommer därifrån? Då är det inte värt att fortsätta eftersom det kan bli betydligt värre.
Jag hoppas att ni förstår mig rätt för jag skulle aldrig rekommendera en person att göra något som gör ont, men vad jag vill säga är att man kan inte räkna med att det kommer vara skönt i kroppen om man ska lägga flera flera timmar på cykeln (som är en ganska onaturlig position för kroppen) flera dagar irad, utan det kommer kännas. Men det ska inte göra ont på fel sätt. Är ni med mig ? 😀
När man ska uppåt i landet så minskas utbudet av hotell/vandrahem ganska så rejällt, så jag skulle säga att man bör boka sånt i förväg för att vara på säkra sidan och ska ni upp för kebnekaise och ska boka fjällstation så kan jag säga att de kan vara uppbokade månader framåt, så se till att vara ute i god tid 🙂
Annars, och jag tror dehär blir det sista jag skriver som summering då jag fått med endel på tidigare inlägg, vitaminer och mineraler.
Räkna med att du inte kommer äta så otroligt nyttig och näringsrik mat under färden då den mesta kruten ska läggas på energi (ifall du kör längre distansen iallafall) så du försöker jämna ut det du bränner sen är det även så att det är lättare att hitta snabbmat längs vägen. Därför kan jag tycka att det är smart att ha med lite multivitamin och mineraltabletter bara för att boosta upp kroppen lite när man plågar den lite lätt. Jag hade med:
- Vita-Min Multile Sport av märket Olimp ochi dom finns2 st kartor. En med multivitamin tabletter och en med mineraltabletter där jag fick typ magnesium, calcium m.m. För mer info om produkten: KLICKA HÄR
- Omega 3 för att fortsätta underhålla mitt omega 3 intag
- Järntabletter egentligen enbart av den anledningen att jag alltid haft järnbrist och behöver extra och Vita-min enbart innehöll 21%.
- Enervit Magnesium Sport satte jag i flaska nr 2 enbart för att va 100 på att jag inte fick någon brist (även om jag tror produkten ovan gav ganska bra boost) då jag får sån tråkig huvudvärk när det inträffar.. För info om proukten: KLICKA HÄR
Annars matmässigt så var det egentligen det som låg tillgängligt och hade mest kalorier, åt ca varje 30-60 min för att inte va hungrig och det kunde vara nötter, bar, godis eller dyl. Utöver det så lunch och middag.
Något jag fått frågor om flera gånger är “varför gör du dethär?” Men det finns tyvärr inget enkelt svar på den som ger en bra förklaring på varför. Jag kan fatta det kort och säga att jag älskar att utmana mig själv, älskar äventyr och att tänja lite på gränserna. Men det skulle bara vara en del av varför man egentligen gör det. De största anledningarna är egentligen hur en sånhär resa gör att alla problem i vardagen plötsligt blir så små, nästan obetydliga, lugnet som kommer inom en, känslan av att man kan klara allt och mycket mer. Det är lixom känslan det ger och onödiga känslor den eleminerar. Det är där det börjar bli svårt att förklara, man måste nästan uppleva det själv för att förstå den härliga känslan.
*Det finns inget som stoppar mig*
Tack för att ni har vart med mig hela resan, känns så förbannat bra! Nu är det bara 1 inlägg kvar om detta och det är hur man ska frakta med sig allt från toppen och hem 🙂
COOLT! Så grym du är 😃