Idag är jag trött, jäklar i havet vad trött jag är. Blev inte ens många bilder under turen, SÅ trött är jag 😃

Jag har känt sen jag kom hit att benen inte riktigt är med, har hållt igång vinterträningen för dåligt så har sjunkit några hack vilket inte är kul för tävlingspsyket. Inte gått ner mig helt men tillräckligt för att det ska vara grymt irriterande.

Idag var planerna att ta sig runt den sk. Enherillo turen som tar ca 6 timmar och har en stigning på ca 2700 höjdmeter. Det kan jag erkänna att det sved, jäklar vad det sved.

För att vara 100% ärlig, då jag vet att ni uppskattar det, så ville jag nästan lägga mig redan efter 30min. Jag kände mig så sliten, trött och opepp att det var helt galet. Så beviken på att jag tappat och nästan lite tjurig, men av anledningen att jag har svårt att ta ett nederlag  (vilket det hade känts som) så fortsatte jag att trampa trotts dåligt psyke.

Men vid 1h så kom jag på mig själv, det är ju just tack vare sånnahär jaghatarmigsjälv cyklingar som jag blivit starkare, så jag bet ihop! 

Relativt snabbt, kanske mot 1.40-2h så var första fika pausen. Vanligtvis sker inte pauser så fort, men med vetskapen att nästa möjliga stop var minst 2.30 bort (vilket då hade blivit 4-5h utan möjlighet att fylla på vätska eller mat om ej stoppet gjordes) så blev det så ändå!

Sen fortsatte trampet, psyket hade vänt och jag kände mig mycket bättre. Hade laddat på en perfekt nivå och gjorde det bästa möjliga trotts att kroppen va trött.

Vad jag är mest nöjd över är att jag tog mig runt utan ”hjälpput”, då hade jag nog varit mer bitter nu. Så även om det inte gick fort alls för min del så tog jag mig runt 6h kämpan i endel branter där inte ens lättaste växeln räckte till, utan att gå, utan att gnälla (iallafall högt), utan att ge upp eller framförallt att inte vända i början när huvudet sa till mig att göra det. 

High five till mig själv 😃👏

Något jag minns som mest från turen, förutom den superbrutalmördarbacken på 30min (som förövringt fortsatte och va 2.30h men va snällare resten av delen) var när det började vända och gå neråt efter 5h.

Det går ganska snabbt nedför och vanligtvis är det inga problem, men nu var marken väldigt ojämn och hade väldigt många hål. Så med en trött kropp och trött psyke skulle jag lyckas hålla cykeln i schack och undvika stora hål i backen SAMTIDIGT som allt löst fläsk skakade i den grad att man trodde det skulle falla av, huvudet skakade som att någon stoppat in en vibrator och mitt i de underbara förhållanden ska man kunna se eventuella hål i backen. Lätt. Men jag klarade mig lindrigt undan, en punktering var det ända som hände under turen. 

Tips till er som planerar att cykla lite längre är att ni har koll på vart ni ska stanna under färden då det INTE är kul att cykla sig torr (vätskebrist). Se till att ladda med mineraler och ha gärna med något saltigt tex. Lakritsal. Annars är resten ganska självklart. Energi, dricka, pengar, slang/pump/verktyg m.m. 

Även om det inte går lika fort, så tror jag att cyclocross åkare har en klar fördel här då marken är ojämn på sina håll. Lite stabilare och vanligtvis skivbromsar=bättre bromsverkan. Har tänkt skaffa mig en sån cykel men ej bestämmt vilken modell/märke än så när jag testat skillanden så ska ni självklart få feedback.

Nu ska jag ta det extremt lugnt och äta extremt mycket, ha det bäst 🚲