fbpx

Racerapport – Risten runt

Efter en liten tids velande så bestämde jag mig. Jag vet att grus inte är “min grej” men jag ville verkligen avsluta säsongen med en bra feeling. Och det va ju ändå bara 36km, tänkte jag när jag skickade in anmälan. Och oj om jag är glad över att jag gjorde det! Superfeeling x 70 hade dagen att erbjuda!

Efter att ha rekat bana i början på race-veckan så bestämde jag mig för att köra. Målet va att köra med bra feeling och förhoppningsvis även tryck i benen. Iomed att jag fortfarande hade kvar mina bra minnen och känslor från mina toppen-ben från Järfälla så körde jag samma typ av plan inför detta lopp. Lite intervaller i början på veckan, lungt i mitten och sedan en kontrollerad tröskel runt vrinnevibanan dagen innan för att väcka igång. Frukosten hölls simpel men mättande (mackor) och det blev nästan ända intaget innan race-dags. Tog några sippar sportdryck, något bett snickers och någon klunk proteinyoghurt. Thats it.

Närmade sig race

Jag började få lite pirr – YES! Ni som läst racerapporten innan vet att jag hade noll procent pirr eller pepp inför förra loppet, men denna gång kom lite nerver. Absolut inte lika mycket som inför ett XCO lopp, men tveklöst så man kände sig igång och redo. Och jag kände mig taggad som bara den! Jag planerade att åka med Richard runt loppet så vi snackade lite kring vad våra planer va och när det va tvunget att släppa. Mina förväntningar på mig själv va ganska låga just för att jag alltid intalar mig själv att jag är sämst på grus, så jag hoppades på att jag skulle klara 1.5H runt risten men va lite skeptisk till att jag skulle fixa det.

Starten

I samlad klunga spruttade alla iväg 12.00 i full fart. Jag gjorde en miss med min pedal vilket kostade mig några viktiga sekundrar i starten sett till att vägen smalnar av och man vill hamna i en bra linje in mot avsmalningen. Men det va egentligen inte hela världen då jag kom förbi ganska schysst och kunde fortsätta pressa på. Det var dock lite frustrerande vid en skogsdel då alla gick där = köbildning. Där hade man önskat att man hade dedär extrasekunderna så man kunde åkt förbi ett par och hamnat bättre i kön. Men det handlade ju egentligen bara om 1% av loppet.

Jag har insett att jag alltid är seg i början. Innan maskineriet har kommit igång. Men när det hade gått ca 10-15 minuter av loppet så började jag känna att “wow, jag tror att benen är med!” men vågade inte riktigt ta ut något i förskott. Jag och Richard hakade på en annan klunga som vi åkte med endel av loppet och växeldrog endel. Till en början höll jag mig mer bakåt i klungan men ju mer tiden gick och jag verkligen kände att jag va igång så började jag själv dra lite mer.

Backarna gick toppenbra och jag hade ett riktigt bra tryck i benen, precis samma känsla som vid järfälla. Jag kunde hålla uppe ett jämnt tryck på asfalten/grusvägarna som va det jag INTE trodde att jag skulle kunna göra. Även om det kom dippar med under loppet där det kändes som att: “åååhh nej nu har jag råkat pressa för hårt och kommer inte ha trycket längre”, så kom jag alltid tillbaka efter det!

En dyng-eloge till Richard som jag körde med under loppet. Hade aldrig vart så kul och känts på peppigt om vi inte körde ihop och pushade varandra längs med loppet! Sjukt roligt och hoppas vi kan teama ihop något mer motionslopp i nästa år!

Mål

Jag visste att Stina skulle vara med detta lopp och visste även att hon skulle vinna över mig. Dels för att hon är långloppstjej och dels för vi körde SM ihop och då tog hon mig i backarna medan jag vågade med i det tekniska. Och detta va ju ett lopp som passade hennes styrkor mer. Men något som gjorde mig oerhört glad va att jag enbart va en minut efter in i mål! Jag rullade in på 1H och 24 min och hon på 1 H och 23 min vilket kändes så BRA! Dels för att jag tog mitt mål med 6 minuter, men också att jag ändå låg ganska nära under hela loppet! Galet kul och gav en liten extra boost för min del! Det va även kul att ta hem en 2:a plats efter Stina!

Summering

Så loppet i sin helhelt är jag oerhört nöjd med. Risten bjöd på endel korta sprutt-backar och vissa lite längre och branta. Överlag ett väldigt snabbt lopp och enkelt sett tekniskt, men absolut svettigt när det många gånger går upp och ned. Tydlig markering och enkelt att hitta. Ända jag tyckte va lite konstigt va prisutdelningen. Vi hade läst oss till att prisutdelning sker vid sista målgång, men både jag och Stina kände att vi behövde röra oss. Stina hem till barn och jag behövde plugga innan jag skulle iväg på annat. Så vi frågade om det gick att ta prisutdelningen snabbare iomed att alla som hade pallplats va i mål.

Efter lite snack fram och tillbaka så kom infon att vi skulle ta prissermonin 14.20. Iomed att vi va i mål 13.24 ca så blev det ett tag att bara stå men vi förstod att de har sin gång så vi väntade. Men här är de konstiga – jag förstår inte varför jag skulle vänta. Hela grejen med att gå fram till pallen är för att 1. Man är stolt över sin prestation och vill få de extra endorfinera av att stå där. Och 2. Ta ett kort för att föreviga den stunden.

Men va hände?

Jo efter att ha väntat en timma så säger de i mikrofonen att “Vi nämner bara 3:an och 2:an så får 1:an komma fram”. Jaha, tänkte jag. Ska jag stanna här då? Han rabblar upp 3:an som redan hade åkt hem. Sen roppade han upp mig som kände sig oerhört osäker på om jag skulle stå kvar eller gå fram men det blev en arm upp i luften och vink. “Värt att va kvar” tänkte jag :’D
När det va Stinas tur gick hon fram, gavs två pokaler men fick lämna tillbaka ena direkt då det va vandringspris. Och sen va det klart :’D

Läs inte detta som att jag är bitter utan snarare tvärt om. Detta blev något vi hade oerhört roligt åt då hela grejen blev så oklar för oss när vi stod där. Vi fick oss ett eget kort ihop istället och åkte därifrån med glada miner och en massa endorfiner.

Tack för alla ni som vart med och peppat, hejjat och funnits vid min sida denna kort-säsong! Känns underbart att avsluta med denna känsla och den tar jag med mig under vinters press! Nästa år hoppas jag på att leverera ett par snäpp bättre resultat och känslor än denna säsong 🙂

Tack och ha det bäst <3

6 comments on “Racerapport – Risten runt

  1. Hej Alicia
    Det var ett roligt lopp (mitt första på 25 år) sjukt duktig du är, backarna var inte lika lätta för mig 😉 som hade att göra i spåret 2.03 ungefär. Men nu har man ju något att jobba mot.

      1. Ja det får vi hoppas på att vi syns på startlinjen.
        Passar på o tacka för inspirationen du ger till en glad motionär.🙂

  2. Hej!
    Björsäters SK som arrangör tackar för alla fina ord om loppet och tar åt oss av kritiken om prisutdelningen. Det blev inte bra och det måste vi rätta upp till kommande år! Välkomna igen 25 september 2022!

    1. Fint lopp, men som varande äldste deltagare (+80 år) är det lite snopet att inte finnas med i resultatlistan. Startnr. 221. Tid: 1tim.56min. Torde vara pl. 154 el. 155.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *