fbpx

Racerapport – Borås XCO SWE cupen

Kan jag ens skriva racerapporter längre? Hur ska jag ens börja? Va 2 år sedan jag hade de panikartade tävlingsnerverna innan start och det konstanta analystänket på kring hur det ska gå och hur jag ska disponera energin. Sen ska man få ned allt på print.. Jaa, jag ska försöka, så får ni avgöra om det va läsvärt sen!

Det tog lång tid att ens bestämma mig för att köra racet. Mitt mindset var så oerhört inställd på ”hösten” att ett lopp innan kändes bara som en dum självförtroende-sänkning som jag inte va så sugen på. Men lika mycket som det kändes dumt så kändes det så smart. Just att kunna få lite erfarenhet, att förstå loppets påfrestningar mer än att bara ana. Att få pulsen och se mina brister och fördelar. Och det var PRECIS det jag lyckades få fram.

Dagen innan

På förmiddagen åkte bilen nedåt mot Borås. Nervositeten inför loppet hade egentligen smugit sig på redan dagen då jag anmälde mig till loppet. Så 1.5 vecka av små kittlingar i magen hade ökat och ökat i intensitet. Fördelen var att jag hade haft mycket annat att tänka på vilket gjorde att jag enbart kände av det när det var lugnt, nackdelen var att när jag väl åkte ned så kom allt som en smack in the face då jag verkligen hade tiden att känna efter..  :’D

Jag hade preppat min lista med vad som skulle med, samt gått igenom listan cirka 70 gånger. Man kan ju inte vara för säker lixom.. Ni som följt mig ett tag har ju bra koll på mina missar genom åren inför tävling. Tex när jag insåg att jag glömt sadeln+sadelstolpen hemma och var ca 3H hemifrån.. Blev lite stressigt innan start då.. Men denna gång kände jag mig ganska trygg i att allt var med och att jag hade tänkt på alla detaljer. Energi var med till flaskorna och extra gels åkte med. Jag hade planerat att möta upp några från klubben nere i Borås för att reka banan dagen innan så det blev raka vägen ned till tävlingsarenan.

Nere i Borås vid tävlingsarenan.

Vi körde två varv på banan och wow va rolig! Jag skulle inte säga att den var tekniskt svår, men den hade sina utmaningar. Framförallt det faktum att det var mycket backar varav en som kallades ”pulkabacken”. Den var inte på något vis svår rent tekniskt men brant så in i bomben. Fatta då att man ska upp för den 5(!!) gånger med högpuls.. Om det var någon del jag hade panik över inför loppet så var det just den

Jag satte en liten mental plan för hur jag skulle disponera min energi på loppet och hur jag skulle tänka. Sen var det bara att åka till hotellrummet och ladda!

Raceday

Klockan ringde 07.00 men jag hade vart vaken innan dess. Klassisk ”innan tävlings-sömn” där man har svårt att somna och sedan vaknar x antal gånger under natten OCH lyckas ändå vakna innan väckerklockan ringer. Har många gånger undrat hur det är möjligt men tydligen går det på exakt samma sätt varje gång. Efter att jag packat ihop mig så gick jag ned mot frukostbuffén men kunde inte få i mig mycket. Nervositeten hade tagit över och all mat bara växte i munnen. Men jag tröck i mig så mycket jag bara kunde och kände mig trygg i att jag fyllt på med bra energi under tidigare dagar.

Gick upp till rummet, drog med mina grejer, checkade ut och sen gick mot bilen. Nu närmar vi oss starten.

Det är något speciellt med att stå på startlinjen. Man vill nästan spy av hur nervös man är, samtidigt är man taggad så in i tusen. Jag nästan hoppas att aldrig startskottet ska gå samtidigt som jag vill att det ska gå NU så jag kommer iväg. De sista sekunderna är alltid så olidliga.

1 minut kvar. 30 sekunder. 15 sekunder. PANG!

Jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig av detta lopp då det är min debut i just denna diciplin, men jag hade två mål. 1. Aldrig bli varvad och 2. Analysera fram mina brister och fördelar. Min strtegi va att försöka att inte bränna mig första varvet utan börja hårt men lagom och sedan försöka hålla mig så jämn som möjligt. Och jag lyckades faktiskt med alla mina mål som jag faktiskt kunde sätta!

Vid starten så drog vi mot en backe och där försökte jag bara hålla mig med klungan men inte pressa för att komma om. Och 1-3 varvet gick det faktiskt väldigt bra enligt mig! Jag kom om några tjejer på de tekniska uppförspartierna och kände att jag hade en jäkla kontroll på mig själv. Förutom pulkabackan. Usch vilken backe.

Men när jag kört varv 3 så blev jag muskulärt trött och det var precis vad jag anade skulle hända. Jag orkade rent konditionsmässigt att pressa en längre tid i tröskel MEN backarna tog kålen på mig. Jag är SÅ dålig uppför. Eller dålig men det är där min brist ligger just nu och det fick jag ett kvitto på under loppet. För tekniken satt och jag kände att det var många ställen jag tjänade på att jag kände mig trygg där, både uppför och nedför. Men muskulärt började benen tappa kraft. Det gick mer och mer långsamt och jag tappade tjejerna framför mig. Frustrerande, men väntat.

Målgången

Jag kom imål trött men inte slut. Svårt att avgöra ifall jag inte gjorde mitt bästa, eller om det är en annan känsla efter den typen av lopp. Men jag var ändå nöjd sätt till mina förutsättningar. Jag är så nöjd över att jag körde då det gav mig så mycket. Nöjd över att jag inte kände mig helt urusel efter loppet utan snarare glad. Även sjukt glad över att jag gjorde debuten NU och inte i höst. Och vet ni det viktigaste? Dethär kändes så jäkla JAG. Jag är så många erfarenheter rikare och jag vet exakt vad jag måste träna på till hösten. Min plan och ambition är att köra gärnet nu och tokladda för SM i augusti.

Det kanske går precis på samma sätt då som nu, det är ingen som vet. Men jag ska göra mitt bästa inför det och, precis som på detta lopp, ta med de erfarenheter jag får från loppet och slipa gärnet på formen! Alltid några grejer jag gjorde bra och några grejer jag behöver slipa på.

Nu kör vi!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *