I förra veckan åkte jag till Gran Canaria för att medverka i en jobbresa som sker varje år o en vecka. Under denna vecka så (kort förklarat) köper man in alla nästkommande års cyklar av ett specifikt märke. På denna resa köpte vi in Crescent, Monark och Bianchi cyklar.
Men de blev så mycket mer än så.
Jag vill, innan jag drar igång, övertydliga i att dehär är egentligen inget speciellt för många, men det känns väldigt speciellt för mig. Jag blev väldigt glad inombords.
Veckan började iallafall med en välkomms middag med alla leverantörer och handlare samt några sponsoråkare osv.
På vägen ner mot middagen så hamnade vi med två män som var väldigt aktiv inom cykling (den ena va 3a i OS på 90-talet och den andra va aktiv inom cykling va det jag visste då). Jag snackade lite med den ena och det visade sig att han hade sätt mig på Vårgårda xc (den tävling som de gick sämst för mig iår) men hade även kollat andra tävlingar så som mera lera 12h m.m. och vi fastnade lite på träningssnack medan ja samtidigt lurade på hur kan kunde kollat sånna grejer och varför. Jag är ju egentligen “ingen”.
Det visade sig att han var Jenny Rissveds förbundskapten vilket drog igång tankeverkstaden ännu mer, jag är ju verkligen ingen i jämförelse med henne 😂 Men man kände sig ändå lite glad av att höra det på något sätt.
Dagen efter det så var vi ett större gäng som skulle trampa upp till Soria ihop, vi körde i klunga på vägen dit och jag hamnade med en fd. landslagscyklist som gör en comeback nästa år, han va tyst till en början och jag såg att han sneglade mot cykeln några gånger, sen utbrast han:
” Du cyklar jävligt bra, du kör tveklöst ifrån 80% av dameliten (lvg)”
Hur bra känns inte det att höra något sånt från en landslagscyklist?! Jag känner absolut INTE att jag är något speciellt bra egentligen. Det drog ju igång endorfinkickarna ÄNNU mer så jag och pappa trampade vidare en sväng till.
Dagen efter det (ja något hade skett varje dag 😂) så tog vi en tramptur med våran Bianchisäljare upp till Soria igen men denna gång vände vi efter ett fika stopp. Även han sa att jag hade bra sprutt i benen och mina endorfiner fortsatte att sväva i skyn 😂 Ni förstår inte hur glad jag var, men de slutade ju inte.
När vi väl kom tillbaka och skulle shoppa lite cyklar, så fick jag frågan:
” Vad tror du om att låna en cykel?”
“Låna en cykel” undrade jag, vad vill ni att ja ska göra då? Hur länge lånar man en cykel?
Det visade sig att dom vill låna ut en cykel till mig över en säsong (racer) som ja får trampa runt på, köra något lopp och testa den sen lämna tillbaka? Bara sådär?
Hur coolt låter inte det?? 😍
Sen var det lugnt där någon dag, jag råkade anmäla mig till en serie (pilotserie dock) men det vet jag inte om ja får berätta om än 😂
Sista dagen så kom vår crescentleverantör fram och frågade ifall jag ville va med på några foton/videos som de ska använda som reklam (?) till sina cyklar.
Jag har försökt förklara detta kort för att inte det ska bli en mils förklaring och jag skriver det inte för att försöka låta mallig eller något på något sätt alls, men förstår ni hur det känns att få höra från flera stora personer att man har riktig potential inom cykling? Jag kan inte ena förklara hur glad jag blev/blir. De bara sprudlar i kroppen 😃
Så nu är det bara att ta till sig av det jag fått höra och fortsätta kämpa, jag ska fixa dehär!!! 😁😁
Kul grejor som hände på resan, bara att gratulera! Lycka till med allt!