Denna tur va nog nästan den bästa turen, inte för att jag hade de bästa väderförhållanden (för de hade ja inte) eller för att denna tur va mindre backig (för de är fan konstant backar) utan för jag vaknade med bästa känslan.
“Det är bara strax över 22 mil”
Förstår ni hur långt de gått när man känner att 22 är en “bara” siffra? 😂 Men dagen innan va en sån brutal plåga att allt känns “bara” efter den.
Jag tog det iallafall superlugnt hela trippen, gräns på att ja kunde gå snabbare ibland. Men hela kroppen börjar säga att den inte vill mer så försöker göra så gott jag kan för att minska belastningen. Kom ett par regnskurar och även om jag frös galet mycket på några av dom så hade jag alltid “Det är bara 22 mil” i huvudet och de kändes lite bättre.
Anlände strax innan 20 och det var egentligen bara att kasta mig in i duschen sen kasta mig ner till restaurangen för att kasta mig i maten för att efter det kasta mig till ica för att handla mer att äta. Mycket kasta, men det är få lugna stunder 😂
Nackdelen just nu är att man känner sig gräns på febrig, helt slut och dåsig, fryser ofta eller så får jag “hettor” där hela ansiktet rodnar till. Men är mest troligt för att dehär tar något så förbannat på kroppen, hoppas på att de inte blir värre bara 😊
