Efter inte många timmars sömn så ringde klockan kl 06.00 och det var dax, dagen har kommit då jag ska cykla upp till Kebnekaise 😃
Efter lite frukost och kaffe så trampade jag iväg, nöjd och förväntasfull över att det äntligen va dax! Tyvärr va inte mitt första vägval så bra. Jag hade fått för mig att det skulle gå cykelväg ganska långt mellan Norrköping – katrineholm meeeeeeen så vare ju inte… Körde en parallellväg en stund tills även den ledde ut på 55/56an till Katrineholm så det var ju bara att åka ut på den.
Jag är vanligtvis ganska obrydd av trafiken och reagerar inte på så mycket, men dehär va fasen obehagligt. 1-2 väg med mitträcke OCH räcke på sidan, så ni kan ju fatta hur onice de va att cykla där när det blev enfiligt…
Nu i efterhand insåg jag dock en smårolig grej, jag satt och tänkte att “de räcker med en som kör rattfull eller bara någon som är trött så kan de va kört, lights out” men vad jag tänkte va inte “o herregud jag vill inte dö” utan “De vore f*n om jag bara ska komma 3 mil av mina 150!!”
När jag väl hade kommit från vägen och började reflektera över vad jag tänkte så blev det istället lite kul, även om själva vägupplevelsen va obehaglig.
Fortsatte sedan ett tag på väg 56 och den fortsatte va lite tråkig, mest för att de inte fanns någon direkt väggren så man själv kunde hålla undan lite.
Lunchade i köping sen bar det av igen, det gick faktiskt ganska bra fram till 20mil.. Ni vet dendär berömda väggen? Den gick kära Alicia in i för att hon klantade med matintag 😃
Så Trött, tjurig, frustrerad över att ja inte kom någonstans stånkade jag fram sista 7 milen till hotellet. Lite lagom kul sådär.
Men i det stora hela så har det vart en schysst tur som flöt på ganska schysst i starten och nästan hela färden 😍
Härligt😊