I MADE IT! CYKLING TILL SKÅNE!

Känslan är på något sätt mäktig. Jag lyckades cykla till skåne från Norrköping. Känns så otroligt kul samtidigt som det gör ont överallt i kroppen. Är dock inte mentalt trött utan där är jag som vanligt utan de är kroppen som sett sina bättre dagar.

Resan gick iallafall bra, första svängen var jag verkligen inte alls mentalt med, kände från första milen att “oj va jobbigt det är” och “gud va tung väskan är” så jag var verkligen inte positivt inställd för 5 öre. Lyckades få en punktering och ett däckbyte (som tur va i Linköping så världens snällaste människa kunde ge ett däck så länge) som säkert va en avspegling på min mentala status. Utöver det höll cykeln utan problem 😊

Sista ca 3 milen på dag 1 då var jag totalt förstörd, gränsa på att lägga mig på backen och tjuta för jag va så slut på alla möjliga sätt plus smärtan som började av skav och ömhet. Lyckades med verkligen sista energin, ta mig till ett hotell i Värnamo som låg längs med kanalen. Hade inte de haft rum, då hade jag lagt mig på deras golv och sagt att “jag ligger kvar här till imorgon”. Ungefär så kändes det 😂

Cykeldag 2 va så otroligt mycket bättre, vaknade upp efter otroligt många konstiga drömmar, kände mig relativt utvilad. Smärta och slav va kvar, men fasen vilken skillnad det var på huvudet. Denna dag kära vänner, fick jag det bevisat hur mycket ren vilja ger. Man kan verkligen krossa murar med den.

Första 8 milen va lite tråkiga, rak motvind och inte en enda (jag skämtar inte) nedförsbacke som jag inte va tvungen att trampa i. Så då gick det inte fort vill ja lova, stannade vid ett gatukök vid 8mils snåret och åt en buffé med bland annat stekt potatis. Jag vet inte om det har vart en lögn alla år att dunderhounung är bara honung i, för jag kan nästan svära på att det är stekt potatis i. Vilken skillnad det blev! Jag slutade bry mig om vind, uppförs, smärtan. Allt va som bortblåst! Kunde trampa på lite mer än tidigare och allt kändes bara frid och fröjd!

Skulle väl dock ljuga om jag sa att de inte kändes, men jag hade en helt annan energi. Jag började komma på lekar längs vägen, nynnade på lite låtar och gjorde allt för att inte tänka på smärtan vilket även gjorde att den knappt kändes av den anledningen. Man la fokus på annat!

Dock de som säger att skåne inte har några backar har fasen inte letat. Sen vet jag förvisso att mina gpser mer en gärna tar mig på backiga turer, men jag kan visa er den längsta backen på hela turen som var JUST i Skåne som gör att du aldrig mer kommer säga att det igen. Den va ca 3-4 mil ifrån Lund, kändes som att den aldrig tog slut vilket även nedförsbacken kändes 😃

Men efter att ha en uppgång på säkert 10-11 mil så kom smällen. O gud den va inte nådig. Allt gjorde ont. Varje tramptag, varje tanke, varje ojämnhet i marken, allt verkligen. Så jag felade på 1 mil, blev hämtad för att äta när jag nådde Lund så det blev ca 46mil MEN jag kom till Skåne och Lund som utlovat 😃

Nu har jag tryckt i mig frukost, lurar på vad man ska hitta på medan min släkt som jag sover hos är iväg på jobbet. Tänker dock ta det så lugnt som möjligt då spinninginstruktörs utbildningen börjar imorgon. Hoppas inte de blir mycket cyklande första dagen 😂

Tänker att jag skriver en lista som jag tänkt på på vägen, lite “do and don’t” och vad jag har lärt mig på färden 😊

Klart tveksam på om det finns någon som har sånna peppande människor runtikring som jag har. Hela jäkla vägen har ni vart med 😃 Måste erkänna att man skrollat igenom kommentarer när man känt sig som lägst, det har verkligen vart en bergodalbana hela vägen.

PUSS PÅ ER 😙