Publicerad Lämna en kommentar

Cykelvasan – sista minuten prepp!

Cykelvasan, en fantastisk tillställning med flera tusen cyklister samlade på ett och samma ställe. I 9 mil färdas man på grusvägar och vackra miljöer från starten i sälen till mora.

Iår ska jag inte medverka tyvärr, men jag tänker ändå skriva några rader nedan på tips och trix inför cykelvasan så ni som ska köra har lite braiga tips! Jag punktar upp dom så det blir lättare att navigera igenom!

Dagarna/veckan innan tävling:

  1. Håll igång träningen även om du ska dra ned på mängd och intensitet. Genom att hålla igång kroppen så hjälper du kolhydratslagringen. Tips på pass är att få in något tempopass (tidigt på veckan), ett med några kortare intervaller (30-3 min) och dagen innan köra igångdragningar (20-45 sek intersivt x 4-6 st). Mellan passen antingen vilar du eller cyklar i smygtempo.
  2. Om du vill köra svarta vinbärskur så ska det göras 7 dagar innan tävling. Läs mer om det i mitt blogginlägg här: Svarta vinbär inlägg!
  3. Preppa med energiprodukter DU TESTAT INNAN. Inga nya tillskott för att minska risken för tex magkrasch. Jag brukar använda SIS produkter och vissa bars från Enervit eller bara så enkelt som banan. Räkna på hur länge du kommer va ute ungefär och komplettera med energi efter det. Jag brukar ta något varje 30 min.
  4. Samma gäller träningskläder/skor. Inget sprillans nytt innan tävling som är i kontakt med kroppen! Kan svida i tex baken om du har på dig ett par nya cykelbyxor som råkar ge oönskat skav.. 🙂 Däremot om du behöve shoppa på en ny sadelväska eller liknande så kommer ju det såklart inte störa cyklingen.
  5. Öka kolhydratsintaget 3 dagar innan tävlingsstart. Mer pasta, bröd, ris och andra kolhdyratsrika livsmedel!
  6. Drick drick och drick lite till! Öka vätskeintaget under hela veckan innan tävling. Inte tokigt att även köra lite extra mineraler.
  7. Kolla igenom cykeln långt innan för att slippa oönskade överraskningar när du bara har 1-2 dagar kvar innan tävling. Preppa även med ett ”punka kit” och se så allt är i sin ordning.

Precis innan/Under tävling:

  1. Om du inte har någon som langar vätska åt dig så bör du antingen ha en camelback eller se till att ta vätska under depåerna. Fördel med cykelvasan är att de kommer relativt så tätt inpå varandra så det går sällan någon nöd på en 🙂
  2. Om du kör på beta alanin så ska det intas innan loppet. Kika mitt senaste inlägg: Beta alanin – mitt nya kärlekstillskott
  3. Det är framförallt första halvan av loppet som är lite mer kupperat. Så har du aldrig kört det innan så spara lite på energin första 4 milen för att sen köra på lite mer sista 5
  4. Pilla i dig energi med jämna mellanrum för att inte få dippar. Pillar du i dig något var 30 minut så kan du känna dig trygg varvat med vätska varje 15-20 min.
  5. Glöm inte att hålla HÖGER om du inte kör om någon OCH när du väl ska om – ropa till tydligt vart ifrån du kommer (vilket bör vara vänster) så cyklisten framför är beredd 🙂

Efter tävling:

  1. Har du någon som kan stå i mål med någon form av återhämtningsdryck – magiskt bra. Annars ät så fort du bara kan!
  2. Drick drick drick hela tiden från avslutat lopp till ca 3-4 h efter. Sen kan du minska mängden lite
  3. Ät också hela tiden från avslutat lopp till ca 3-4 h efter. Första 30 min efter avslutat lopp ska vara snabba kolhydrater, sen kan du mixa källorna kolhydrater, fett och protein.
  4. Har du kompressionstights? Använd! Har du någon ”tone creme”? Använd! Har du någon som kan massera dig? ANVÄND!
  5. Annars, klappa dig på axeln och känn dig förbaskat nöjd över att ha klarat 9 mil på cykeln

Enkel och smidig ”checklista” innan tävlingen. Hoppas den hjälpte till lite och att ni får ett FANTASTISKT lopp. <3

Publicerad Lämna en kommentar

Racerapport – Finnmarksturen

Klockan 6.00 rullade jag och Finspångscyklisten Richard från Norrköping och mot Ludvika! Sen jag hade sett väderprognosen så hade jag vart så nervig inför hur jag kommer klara det. Baserat på tidigare hårda träningspass eller tävlingar så har jag inte anpassat mig bra för värmen, men hoppet om att utföra ett bra lopp fanns ändå där.

All prepp minus en förkylning 1 vecka innan tävling kändes planerad och toppen! Hade förberett bra energi men gjort en liten justering mot tidigare lopp. Från tips av min pappa så blandade jag en häxbryggd i min flaska som innehöll: Coca cola + sportdryck + salt. Tog heller inte med någon gel denna gång utan körde banan bara för att testa.

Bil parkerad, nummerlapp hämtad, jag är uppvärmd och det är 20 min kvar till start.

Jag börjar få ännu mer panik inför starten i den sjuka värmen som var och bestämde mig för att sätta huvudet under kranen med iskallt vatten, skvätte lite på kläderna och tänkte att det skulle hålla mig sval iallafall en liten stund

5 minuter kvar till start och speakern berättar att han ska räkna ned inför start men först byta till en mobil enhet. 4 minuter kvar och inget hörs, 3 minuter kvar, 2 minuter kvar, 1 minut kvar, 30 sekunder och vi hör inget. Sedan rasslar det till i högtalarna och speakern säger att starten blir framskjuten en minut. Precis när han sagt klart meningen så skjuts startskottet och alla i ledet blir förvirrade, ska vi köra eller vänta? :’D

Vi väljer att köra och starten har gått.
Starten med SEPARAT DAMSTART <3

Efter första backen så hamnar jag med några tjejer som kör ganska så jämnsnabbt med mig. Värmen känns påtaglig men ändå så att jag klarar av den. Vi byts av med vem som kör först och 4 st blir 3 sedan 2.

Från första starten så är jag galet noga med att hela tiden dricka dricka dricka. Iomed att jag hade en sån förbaskat tur att ha med Richard som kunde aggera langare så behövde jag inte ”snåla” med vätskeintaget.

Från ca 1-2 mil så hamnade jag med en tjej som var PERFEKT! Vi höll snarlikt tempo där hon var snabbare på grus (men ändå så jag kunde hänga med och bytas av) medan jag kunde dra på mer i skogen. Kroppen kändes med, jag kunde dra på lite och drack hela hela tiden.

Jag tittade på klockan och kände att ”dethär kan ändå bli en skaplig tid”.
Sen började det gå utför.

Runt 3.5 mil så hamnade vi på en längre ”plattsträcka” där vi turades om att dra. Jag tror att jag tog i lite väl mycket där samtidigt som vi var mitt under solen under dess varmaste timmar och jag började känna mig frusen och ”svag”.
Försökte ignorera det och fortsätta fylla på med sportdryck men det blev bara värre och värre. Strax innan 4 mil kom första depån och jag kastade vatten på hela mig för att försöka svalka mig lite. Och där gjorde jag första missen – jag drack inte vattnet som erbjöds utan kastade enbart på mig själv.

Bara någon kilometer efter depån så kom det – panik törst. Jag försökte dricka och dricka men det släckte ingenting. Jag blev bara mer och mer törstig. Jag behövde vatten men det fanns ingen depå i närheten.

Började må illa och gå imellan att frysa till att känna mig galet överhettad. Hade konstant gåshud och kände mig riktigt dålig. Tappade alla som jag kört med och blev tvungen att sänka tempot rejält.

Paniken ökade för varje kilometer jag inte hade vatten och jag övervägde starkt på att kasta in handduken. Men i samma veva så kändes det helt orimligt att göra det. Fine, jag mår skit, men jag kan fortfarande cykla. Fine, tiden kommer bli dålig, men om jag kommer i mål så får det bli en vinst i sig. Så jag bestämde mig för att motvilligt fortsätta trampa med hoppet om att svimma eller vurpa så jag slapp fortsätta (haha, jag vet att det låter sjukt men min envishet var den ända som ville framåt, resten av kroppen ville lägga sig på backen och sluta med allt. Skulle aldrig ville skada mig själv så, men just i det läget ville hjärnan komma på allt för att slippa trampa).

Mellan depå 1 och depå 2 var det ca 2 mil och det var rent av 2 mil av 100% plåga. Och när jag ÄNTLIGEN kom fram till depå 2 så drack jag så sjukligt mycket vatten. Jag halvstannade och drack 2-3 flaskor, kastade 2 flaskor på mig sen fortsätte trampa. Efter några km kom ytterligare en panik törst MEN då såg jag några funktionärer vid sidan med en ”sjuk väska” och stannade till bredvid dom och frågade bädjande om lite vatten.

Dom hade en hel dunk så jag drog i mig mer och sedan fortsatte trampa.

Jag kan inte svara på om det var pga illamåendet eller om det var mitt nya energiintag – men jag blev aldrig hungrig som jag brukar bli? Jag måste testa energin igen, men jag fick inget magont eller kände att jag behövde någon ”mer matigt” under loppet vilket var förbannat bra.
Men som sagt, måste testa igen.

När jag trampat ca 65 km så kom en tjej susande förbi mig och sa att ”Herr eliten kommer snart så du vet”

En liten nojjkänsla kom fram dels av att jag självklart inte vill vara ivägen men även ifall det blir något armbågande förbi mig. Med ett öga kastade över axeln på stigen så fortsatte jag trampa fram i hopp om att hinna fram till en grusväg så de enklare kan swoosha förbi.

Men vet ni en sak? De va så sjukt jäkla BRA när de skulle förbi mig??

Långt innan roppade de att de kommer från den sidan de skulle om på, de höll ut, till och med en som HEJJADE PÅ när han åkte förbi?? 100% resepekt för medcyklisterna och super bra omkörningar av de som körde förbi mig.

TACK tävlingsherrar för att ni gjorde det så bra som åkte förbi mig <3

När jag hade ca 1 mil kvar så började värmeslagen kännas lite lite bättre. Illemåendet hade släppt och nu gick jag enbart mellan att frysa och vara jätte varm. Då kom sista räddningen för loppet – Specialized fredrik stod längs banan med en flaska vatten som jag kunde ta och det var nog den som tog mig in i mål. Jag hällde vatten på mig och drack som bara den och tillslut, efter lång kämpan, kom jag fram.

Man ser nästan hur plågad jag är hahahha.

I kort kan man säga såhär – de första 4 milen körde jag på tid och de sista 4 milen var enbart med ett enda mål – att fullfölja loppet. Värme är inte min grej, men tack vare detta lopp så tändes en låga i mig.

Jag kan inte hela tiden sätta mål och förväntningar på mig själv och sen bli besviken när jag inte når dom NÄR JAG INTE LÄGGER 100% FOKUS PÅ TRÄNINGEN INFÖR DET.

Så jag kommer att köra bockstensturen och under hela augusti så ska jag köra väldigt specifik träning och verkligen gå 100% all in på att göra bockstensturen till mitt lopp.

Då vet jag att jag gjort allt jag kan och kan lättare utvärdera vad som var bra och mindre bra. Och även se hur 1 månads specifik träning kan utveckla mig som cyklist.

Tack finnmarksturen för separat damstart, tack Richard för fantastisk langning, bilsällskap och PROFFSSERVICE :D, tack tävlingsherrar för fantastisk respekt vid omkörning, tack alla som kastade vatten längs vägen och tack för att detta lopps plåga tände en låga inom mig <3

Publicerad 3 kommentarer

Racerapport – Mörksuggejakten

Innan start stod jag med en tjej i startfållan och pratade om hur mycket jag ogillar mass starter då det bara är en tidsfråga innan man kraschar..
Hon höll starkt med och hoppades, som jag, att de skulle sluta envisas med dehär starterna och följa de andra loppens exempel, vi önskade varandra lycka till och sedan bar det av..

Veckan inför tävling så har jag vilat galet mycket. Så galet mycket att jag fick svårt att sova om nätterna. Ni förstår, min kropp och hjärna behöver mycket aktivitet för att kunna sova bra och funka bra i livet. Lite aktivitet = zombi alicia som inte orkar något och sover sedan skit. Mycket aktivitet = livet är på topp och alicia sover som en prinsessa.

Annars var maten bra planerat, motivationen bra och jag var bara allmänt pepp inför tävling!

Kvällen innan insåg jag att mina SIS gel var slut och jag hade enbart enervit gel kvar. Dålig planering men jag tänkte att det kanske skulle funka ändå. Iomed min mage så funkar SIS mycket mycket MYCKET bättre än enervit då de lätt kan leda till magont.
Gelen åkte ner i väskan, resten av preppen lika så och sedan åkte jag ner i sängen.

Ni vet när man MÅSTE somna fort för att man vet att man kommer få för lite sömn men ”Om man somnar nu så får man iallafall ett par timmar”?
Så tänkte jag hela natten hela vägen fram till att min klocka ringde 02.50 och det var dags att gå upp.

Ingen sömn inatt, bra Alicia

Jag hade förberett allt sjukt bra så på 20 min var jag klar att gå ner till bilen och åka mot första stoppet – Prästköp.
Vi var totalt 5 st cyklister som skulle upp och rejsa och åkte gemensam bil upp.

Men vi gör ett litet hopp från bilfärden, skippar detaljerna när man hämtade lapp, värmde osv då det var same as allways och går till startfållan.

Nervig som vanligt står man där och mentalt förbereder sig för loppet. Man känner att pulsen ökar, man nästan blir lite svag i kroppen men ändå känner sig stark och bara laddar. Något som även påverkade nerverna va denhär jäkla mass starten. Jag har skrivit lite längre om detta på sociala medier (instagram, facebook) men helt seriöst – alla andra långlopp (som jag kört) har tänkt till när det kommer till mass start och slutat med det iomed skaderisken. Mass start SUGER och är inte ens lite roligt. Man har 1 styre 1 mm åt höger, 1 styre 1 mm åt vänster och 20 andra cyklister med mm avstånd åt alla andra håll. Du ska alltså inte enbart ha koll på cyklisten framför dig, utan även åt alla sidorna av dig själv och cykeln samtidigt som någon bakom dig duttar dig med sitt framdäck på ditt bakdäck.

Iallafall, i fållan står jag och pratar med en tjej om just den delen, att jag ogillar mass starterna så otroligt mycket. Hon höll med, vi önskade varandra lycka till och sen bar det av.

Vi cyklade i mega klungan och jag försökte hålla koll på allt runtom mig, vi hann 3 minuter in på loppet och sedan hände det.

Personen framför mig måste blivit knuffad eller något, för jag såg hur kan åkte åt sidan och någon annan vurpade över honom. Då han var ca 1 m framför mig så hann jag inte reagera (och vad hade det spelat för roll, vart skulle jag ha svängt?) så jag åkte på han och flög över styret jag med. Gled lite härligt på asfalten och gjorde en jävligt snabb scann. ” Är allt helt? Japp! Okej bra, det kommer 100 tals personer bakom, akta!”

Jag frågade personen jag åkt över om allt var okej, fick inget svar men får anta det då han åkte upp på cykeln igen och körde iväg. Jag skulle med upp med såg att styret vridit sig helt och fick stanna igen, vrida upp och sen köra iväg igen.

Jag skadade mig inte allvarligt på något sätt alls utan jag måste haft galen tur. Fick enbart skrapisar och blåmärken vilket man får räkna med på tävling.

Iomed krasch så åkte jag bak från led 1 till led LångSomFanBak och försökte jobba igen det i första backen vilket gick sådär. Det var smockfullt så man fick vänta in ett läge att köra om, försökte kötta och lyckades TILLSLUT iallafall se 1 person i samma klass som jag – de andra var long gone.

SKIT!

Benen va fräscha, huvudet var med men jag kom inte fram! ”stopp” i stigarna och de standard personerna som ska PRESSA sig fram gjorde inte början på loppet lätt. Men som alltid börjar det tunna ut sig efter en stund och det blev lättare att hålla sig egna takt.

Jag kan inte svara på hur lång in på loppet jag var distansmässigt (min garmin slutade funka helt plötsligt) men tidsmässigt ca 1 timma in på loppet började jag få en håll liknande känsla i magen. Eller det började med håll liknande för att sen övergå till ren magsmärta – Enervit gel fan skit fan.

Jag har verkligen enbart mig själv att skylla – JAG VET JU! Men ändå tänker man naivt att ”de funkar nog denna gång”.
Nee Alicia, det funkar aldrig så sluta va så otroligt naiv och bara förstå att den gelen inte funkar för din mage. PUNKT.

I början kunde jag pressa skapligt trotts magontet, men sista timman så kunde jag inte ens äta något för att de gjorde så ont samt att jag inte kunde ta i 100% då det ökade smärtan. Skaplig räddning jag hade att det fanns fantastiskt folk som kunde langa ny flaska – ni räddade mig!

Men, trotts krasch och magont så slog jag förra årets tid med 4 minuter. Och det är inte mycket, men det är en bättre tid och ett bevis på att jag hela tiden går mot en ”snabbare jag” vilket känns fantastiskt. Så efter att ha legat på gräset en stund efter loppet, tagit en resorb och dryck (tack malin <3) så började magontet ge sig lite och jag kände mig helt okej nöjd.

Och härmed lovar jag att till nästa tävling som ännu är oklar vilken det blir, så blir det inga mer ”naiv-grejer” utan jag kör enbart med det jag vet funkar för mig och min mage så jag inte kan skylla på det nästa gång 😀

KRAM och hej!

PS. Tävlingen var super fint arrangerad i övrigt, så jag är inte putt på själva loppet i sig. Jätte fint, mycket folk som hejjar längs vägen och jätte bra funkisar. Det är enbart mass starten. DS.

Publicerad 1 kommentar

Racerapport – Billingeracet

Vet ni vad – nu är det slut med mina inlägg där jag, mellan raderna, sänker mig själv och nästan förklarat innan jag ens kört att ”jag inte är så snabb”. För igår kände jag mig snabb, även om jag placeringsmässigt inte har något att skryta om, så kändes allt förbaskat bra!

Och som innan – orkar ni inte läsa min rapport (vilket jag såklart hoppas att ni gör) så står resultat och tid längst ned.

Som många av er vet så flyttade jag för ca 1.5 vecka sedan vilket gjorde att jag kom i sån galen ofas i allt. Jag kunde inte riktigt träna, äta enligt rutin, sova eller förbereda. Eller äta kunde jag förvisso ha gjort, men det lite ”åkte ur tankarna” när jag skulle få mitt nya boende lite hemtrevligt samtidigt som jag skulle jobba. Huvudet kändes, och känns även i skrivande stund, som att man har den lite under armen innan man kommer i fas med allt.

Iomed de punkterna så kom mina vanliga tankar om mig själv dagen inför lopp upp – ”jahopp, inget gör man rätt. Jag har inte gjort något jag ska. Skit då, det kommer gå så dåligt.. IGEN..”
Så innan jag skulle sova så höll jag på att spela in en instastory där jag lixom förklarade varför morgondagen kommer gå dåligt.
Jag ställde mig alltså in på att tävlingen skulle gå dåligt, innan jag ens var där?

Efter att ha gjort några videos, raderat och gjort om så landade just den insikten lite. Att jag ställer mig in på att det ska gå dåligt redan dagen innan jag ska tävla när det egentligen är då jag ska peppa upp mig själv och se mig själv imål. Hur rimligt är det ens att tro att man ska bli bättre, om man hela tiden ställer in sig på att man är dålig?

100% orimligt.

Så jag tog bort alla videos, struntade i ett inlägg innan tävling och försökte istället bygga upp mig själv. Jag var medveten om vad som hänt de senaste 1.5 veckorna, men jag tänkte samtidigt inte ställa in mig på att det skulle gå dåligt, utan bara att jag skulle ge allt jag kan och se hur länge det håller.

Dagen innan hade jag även vart på haga cykel och fixat energiprodukter så jag visste att jag hade med mig bra mängd energi samt de produkter jag funkar bäst på (SIS gel + sportdryck, enervit bar). Jag fick även lite bra tips om just banan och fick förklarat vart de värsta backarna var och vart man skulle spara energin.
GRYMMA TIPS OCH TACK FÖR DOM <3

Innan startskottet så värmde vi upp lite genom att kika på första backen, snackade lite och sedan bar det av till startfållan.

Starten gick och iväg åkte vi! Precis i starten av billingeracet så är det en låååång lååång backe. Min största nackdel är att jag är sjukt seg i starten, har lixom inte fått till dedär pangiga än just i början så i själva backen åkte cyklist efter cyklist förbi mig.
Då började, i vanlig ordning, det negativa smyga sig på för att berätta för mig att jag var så långsam och loppet skulle gå så dåligt.

Backen var slut och vi åkte någon snirkel för att sen in i skogen där det tar STOPP. Många som är starka i starten/på gruset är inte lika knixiga i skogen vilket gör att jag (som är tvärt om) tappar hejdlöst med tid då jag får stå i kö och vänta på att få komma fram.
Så jag stod där och fibrilt försökte hitta någon omkörningsfil (vilket inte fanns) och svor som tusan åt alla som stoppade mig (i huvudet såklart :’D) och gjorde så jag inte kunde bränna på, när det började lätta så brände jag på och försökte köra om person efter person och märkte en sak.

När jag stod där och va förbannad, så var jag inte längre förbannad på mig själv – utan på alla andra som stoppade mig för att komma fram. Och genom att vara förbannad på andra så kunde jag plötsligt höja mig själv och pucha på mig själv ännu mer än jag någonsin kunnat göra.

Nu förstår jag att det låter konstigt att jag ska cykla runt och vara förbannad på andra cyklister, men vi ska samtidigt ha i åtanke att det är en tävling där man tävlar med andra människor och så länge man inte är otrevlig och elak mot någon så är det 100% okej att mentalt preja alla i sin väg :’D

Hur som, min pepp höll i sig och ökade som tusan hela tiden. Mina ben började plötsligt svara när jag tog i och jag kunde hänga på bak i klungor när det behövdes. Min puls va skyhög men jag kunde ändå panga ifall folk. Jag var inte bara med i en tävling denna gång som jag har vart mycket förut, utan jag var faktiskt med och tävlade.

Vilken känsla! Sånt rus! SÅ JÄKLA KUL!

Ännu roligare är det när man möter folk man känner igen i spåren som antingen ger hejarop, hälsar eller under en backjävel säger några härliga ord.

Runt 4 mil (om jag minns det rätt) så kom plötsligt en liten xc liknande slinga med ”svårare/lättare” väg val. Jag tog ”svårare” och där dök plötsligt en stenkista upp. Alltså en riktig stenkista som jag aldrig någonsin kört förut. Mitt i chocken och den intensiva blicken efter vägval så hör jag en tjej hejja på sidan. ”Kom igen alicia dethär klarar du”
Man kan ju inte hoppa hindret då, eller hur?

Så jag tog det vägval som såg bäst ut och chansade, tog mig igenom stenkistan och sen ut på en ”spång” som slutade i ett drop – och de gick SUPER! Sån förbaskad kul grej att slänga in i ett långlopp! Mer sånt 😀

Cyklade från knixslingan och hamnade bakom ett gäng igen. Med alla köer hela tiden när de lite mer ”röttiga” skogspartierna kom så finns det vissa underbara människor som faktiskt låter en köra om när man ser en chans och faktiskt KAN köra om. Vissa är så sjukt tråkiga och ”vägrar” släppa förbi även om det faktiskt går vilket är förbaskat tråkigt, MEN, så finns det vissa underbara människor som utan att fundera på det släpper förbi och er vill jag höja till skyn!
Jag gör absolut inte alltid rätt på tävling när man pressar där med mjölksyra upp i öronen och ska tänka på allt runtikring, men om jag märker att jag har mycket folk bakom och om jag ser att stigen blir bredare, då brukar jag försöka hålla åt någon sida så de andra kan köra på andra.

Inte alltid, men försöker.

Billingeracet är ett väldigt backigt lopp på 75 km med mycket mer stig än de flesta andra långlopp och jag lyckades hålla mig fräsh och ”in the game” från att jag kom upp för backe 1 till 60 km. Det var flera gånger jag glömde tiden helt och bara var i loppet.

Meeeeen tillslut blev även jag trött och sista 1.5 milen var tunga. Inte så jag inte klarade backarna, men det gick inte fort och jag tappade tid som attan.

Loppet avslutas (såklart) med långa packar där den sista (strupen, sista backen innan mål) var en förbaskad dryg, brant jäkel) tog musten ur en. Jag ville bara gå av cykeln och gå, men envisheten satte stopp för det och jag malde upp.

Jag kom in i mål på 3:39 H och hamnade på en 11 plats av 15 (eller 16) vilket inte är att hänga i julgran, MEN något att hänga i självförtroendeboost-gran. Jag är inte glad över placeringen på detta lopp, utan jag är glad över hur min kropp kändes, hur mitt huvud kändes och att jag hade ett lopp där jag tävlade. Alltså faktiskt TÄVLADE. Inte bara plågade mig igenom för att sedan va bitter. Utan jag hade kul, jag var NÖJD OCH GLAD och jag ska ta med denna känsla till nästa och nästa och nästa lopp 😀

Det är slut med förklaringar om varför det kommer gå dåligt INNAN loppet utan då jag ska peppa och ladda för allt i hela själen. Sen kommer såklart inte alla lopp kännas på topp – så är det bara. Men majoriteten av loppen ska jag fasen höjja mig själv på nu, på alla sätt och vis.

Avslutar med att säga, som jag ofta brukar säga på mina spinningpass:
Är huvudet med så har inte benen något annat val än att lyda.

Ha det bäst <3

Publicerad Lämna en kommentar

Racerapport – Jursla xc

Jag vaknade på morgonen med världens tyngd i kroppen. Trött i huvudet, trött i kroppen och det ända min kropp skrek efter var att lägga mig i sängen igen.
S Å T R Ö T T

Men denna lördag hade andra planer än att jag skulle ligga halvdäckad i sängen. Bananpannkakor till frukost, möte på morgonen/förmiddagen och sedan göra sig redo för kort-race.

Jag får dock erkänna att jag övervägde lite först, ”ska hoppa tävlingen idag och bara vila, eller ska jag köra?”. Då det var anmälan på plats så hade jag inte direkt signat upp på något. Meeeen lika fort som förstnämnda tanken slog mig så kom en annan. Jag kan ju inte försöka promota folk till att vilja tävla mer, uppmuntra människor som vill arrangera tävlingar i närheten sen struntar jag i att köra dom själv?
Nu kan man ju så klart inte alltid vara med på allt, men idag KUNDE jag ju faktiskt, men ville avboka det för jag va sliten.

Så med de tankarna i huvudet fick jag dra på mig tävlingsdressen och röra mig bort i sällskap av pappa och Rikard.

Det roliga i de hela var att både jag och pappa var otroligt osugna på att tävla. Båda va trötta, lite loj och hade hellre sköntrampat en sväng. Men båda avslutade tävlingen med att vara riktigt nöjda över att vi ställde upp. 

Väl på plats så var det några cyklister som trampade runt. Vissa testade banan, vissa anmälde sig och vissa stod och snacka. Typiskt cykelklimat med andra ord.
Vi gick och anmälde oss för att sedan åka bort mot den ”stenkista” som jag stupade över styret på förra året. Av just den nämnda anledningen så kände jag att jag ville kolla över den i lugn och ro för att se vilken linje jag skulle ta.

Linjen var kollad, jag kände mig redo och mot startlinjen trampade jag bort.

Vi var inte jätte många som tävlade utan vi hamnade nog mot en 20 st i tävlingsklass och ungefär detsamma i övriga. Dock enbart 2 st i damklass, jag och starka Helena..
Vi har kört några långlopp tillsammans innan och hon vinner alltid med sin järnvilja och starka ben så jag kände mig lite smått nervig vid linjen.

Ett mål hade jag dock, jag ska göra allt jag kan för att komma om henne!

Och första minuterna var jag före och var även galet nöjd! Seeen smet hon om.. Men en sak som jag var sjukt nöjd över var att jag släppte henne inte ur sikte på hela första varvet. Inte heller andra! Eftersom jag vet att hon är mycket starkare än mig så gjorde det mig väldigt glad!

Sista varvet så tappade jag henne men var enbart mindre än 1 minut efter in i mål. Så i kort är jag otroligt glad och nöjd med min prestation den dagen.

Publicerad Lämna en kommentar

Västgötaloppet – ni får 10/10

Hahahah, alltså, bitvis under loppet så var jag lite småbitter men inte trodde jag att man skulle fånga det så bra på bild :’D

IMG_5735Screenshot_20180924-131138_GalleryScreenshot_20180924-131147_GalleryScreenshot_20180924-131157_Gallery

Hahaha, och där var inte ens klossen lös!

Jag tycker ju det är SÅ KUL att missa grejer inför en tävling och det har vart: glömma sadeln hemma, linserna lika så eller som jag lyckades med denna gång – kollade inte så att klossen satt fast under skon så den lossade sista 3 milen..

Nu, som tur var, lossade den inte 100% utan ena skruven lossade helt och den andra lossades lite, så jag åkte omkring med foten utan att ”tappa pedalen”. Det stora problemet var ju också att jag bokstavligt talat inte kom loss så hade jag ramlat på högersidan så hade det svidigt lite mer än vanligt.. :’D

Annars gick loppet i sig uruselt, men jag hade det på känn. 3-4 dagar innan loppet så började jag känna mig lite lustig, tex att jag var mycket mer trött än vanligt, på morgonen hade jag småkänningar i halsen som under dagen försvann ect.
När det var 2 dagar kvar till tävlingen så gick min puls bananas! Minsta ansträngning gjorde att pulsen sköt upp i taket vilket brukar vara ett tecken på att någon liten bacill ligger och lurar – men jag var inte ”sjuk-sjuk” så att jag behövde ställa in loppet.

På uppvärmningen innan loppet så betedde sig pulsen lika dant, den gick upp till 185-190 bmp på en gång och jag kände mig inte ”redo” i kroppen.

Så i kort gick loppet i sig skit, jag har aldrig legat såhär långt bakom vinnande tjej MEN jag var inte arg. Eller jaa, första 1-2H av loppet så surade jag ihop (som ni kan se) men jag fick en annan vinst detta lopp.

Jag fick en liten självinsikt.

Detta är något jag tänkt på innan men inte riktigt tagit till mig förrens i lördags, nämligen – Hur fan tänker du Alicia?
Hur i hela världen kan jag sitta och tänka att jag är dålig, långsam, blivit sämre än tidigare år osv när jag har absolut inget att jämföra med? Jag har aldrig tävlat i Elit innan, kört långloppscupen eller något innan?
Jag startade precis eget vilket i sig är en liten stress, jag cyklade genom sverige i våras OCH har bara satsat mer seriöst på cyklingen i 2.5år.
Hur kan jag förvänta mig att jag ska vara lika bra som de bästa, bara sådär, när de tränat och tävlat i flera år?

Fy mig och mitt tankesätt, det kommer att ske en rejäl självrannsakan på mig själv när det kommer till sånna onödiga tankar.
Nästa säsong ska jag komma ut starkare en någonsin, både i benen och i mindset’et.

Men om vi ska gå in på Västgötaloppet – wow. Ni satte full pott, alltså verkligen 100%. Ni är det bästa loppet jag kört av de i långloppscupen! Och varför ni är det ska jag självklart berätta!

Parkering – Nära till start och mål och ingen P-avgift (som jag tycker är så galet onödigt då de lika gärna kan baka in det i anmälan).
Starten – Herreliten startade före damerna – TACK. Den andra ordningen är så sjukt tråkig för alla andra som inte är bland de 3 snabbaste eftersom herreliten kommer i flygande fart bakom och vill om. PLUS I KANTEN till alla lopp som släpper herrarna först.
Banan – Sååååå rolig! Mer skog och mer tekniskt än andra lopp (som jag kört) vilket är mig mer i smaken! Vissa delar som var lite mer tekniska och vissa som bara var väldigt fina.
Funktionärer – Guuuud vad ni var bra, alltså sån PEPP man fick av er!! Man nästan kände hur vissa tog i ner från tårna och hejja på en längs vägen och det var specifikt 2 tjejer som jag gillade. Minns ju såklart inte hur de såg ut men jag minns vilken energi de gav mig när jag åkte förbi. TACK <3
Målgång – Fick hjälp på en gång med min fot som satt fast (:’D) och de var snabba med att ge dricka och mat. LOVE
Målmaten – Där serverades pasta och köttfärssås. Eftersom jag inte kan äta gluten och har fått avsmak för mesta köttet så frågade jag snällt om de hade något som var glutenfritt OCH vegetariskt. Och vet ni? Det hade dom.. Och hon fixade det utan att verka minsta besvärad OCH det var SÅ gott!!!

Nu låter det som att jag antingen blivit betalad för att skriva dehär eller sitter med pistolhot – men det är inget av det utan jag fick bara en sån sjuuuukt bra känsla av arrangemanget och loppet! Det fanns verkligen ingenting jag kunde klaga på som dom höll i, utan bara min egna prestation och vädret.

Så TACK Västgötaloppet för att ni gjorde mitt sista lopp för iår så jäkla bra, TACK Bianchi för att ni har velat vara med mig denna säsong och TACK alla underbara människor som följer mig <3 <3 TACK TACK TACK!!!!!!

 

Stöd gärna mitt arbete på sociala medier!
Genom att fylla på skafferiet genom Svenskt kosttillskott så hjälper du mig fortsätta göra det jag älskar – tipsa och inspirera er genom sociala medier!
Klicka här för att komma till Svenskt kosttillskott!

 

Publicerad Lämna en kommentar

Racerapport och glada tankar

Hej hallå!

Sömnen inatt var väl under all kritik kan man säga, men trotts det känner jag mig nöjd med tillvaron. Lite sådär sprudlig inombords blandat med att jag borde dricka lite mer kaffe (konstig kombo).
Jag har nämligen börjat med en ny grej inspirerat av Isabell Löwengrip, jag har börjat skriva ner tankar och mål varje dag. Tanken är att man ska sätta sina mål på morgonen, tänka på dom under dagen tillsammans med sitt stora mål och sedan på kvällen så läser man de igen och kanske utverderar eller om man bara vill låta det vara.
Avslutar sedan dagen med positiva och TACKSAMMA tankar. The end.

Simpelt och sjukt viktigt tror jag, tyvärr fallerade lite den sistnämnda delen igår, potisita tankar, då jag hade en liten irritation inombords men man kan ju inte förvänta sig att alla dagar flyter på klockrent 😀

Till racerapporten:
1572 MTB challange, långlopps SM

Innan detta lopp var nervositeten på TOPP! Jag har nog inte vart såhär nervös inför en tävling på länge – vilket var sjukt positivt! Jag kände mig mer ”på gång” och jag var taggad för tävling. Sen hade jag världens team med mig också som självklart påverkade de peppade humöret

Allt gick smidigt innan start, nummerlapp hämtades ut, man hälsade på lite folk, fixa ihop cykeln osv. Jag hade ätit bra, värmt upp bra och va helt enkelt redo för race!

Väl i follan så blev jag helt gaalet nervös, alltså det verkligen PIRRADE i hela kroppen och jag ville bara komma iväg så det skulle släppa lite. Men då blir självklart starten framskjuten i 7 min för att vi i tävlingsklass skulle ställa oss i seedingsordning*.
Gaaaahh det var bland de längsta minuterna någonsin!! Framförallt när, 30-60 sek innan start, de tar på ett pulsläte i högtalarna innan så man står på ännumer helspänn :’D

Seen, äntligen, gick starten!

Damerna startade 1 minut efter herrarna och vi höll en samlad klunga i ca 7 km innan det börjades splitras upp. Jag tappade där de börjades splitras men gjorde allt i min makt för att inte tappa för mycket. Viiiilket va dumt, jag blev AS trött runt 4 mil.
Då var det bara att koppla på huvudet och tvinga mig framåt när kroppen skrek åt mig att sakta ner.

Men jag var lixom med, i huvudet menar jag då. Jag ÄLSKAR att jag börjar känna mig mer och mer vass nu och jag har lärt mig en viktig läxa – nästa gång jag ska göra ett stort och jobbigt äventyr så får jag inte ha några viktiga tävlingar efter. punkt.
Det har tagit mig tills någon vecka sedan att komma tillbaka både fysiskt och psykiskt och det är inte riktigt hållbart om man vill göra bra resultat haha 🙂

Hur som, efter 5 mil så gjorde jag en vacker ”glide on the grusväg” och skrapade upp benet lite fint. Jag tyckte otroligt synd om mig själv i några minuter och sen släppte smärtan succesivt. ”pjuh”

Sista 2 milen så kom en dam ifatt mig som jag gått lite fram och tillbaka med under loppet och jag var fullt bestämd på att ”henne släpper jag fasen inte!!”

Vi hängde ihop princip hela vägen in, tills sista km. Och jäklar va irriterad jag var över det. För det är såhär, när jag tävlar så måste jag veta hur läng tävlingen är (ganska exakt) och vad jag har att förvänta mig. Det är dels för att jag sätter hela min mentala förmåga i dehär milen som är avsatta samt planerar mitt intag efter det. Jag hade läst mig till att loppet var 80 (78) km och satte hela min kraft i att det var 8 mil. Men i startfållan så var alla tjejer osäkra på hur långt det var, var det 80? 82? 90? Ingen visste helt men jag var ändå ganska säker på min sak, eller?

Jag hängde med henne trotts att kroppen egentligen sa åt mig att ”du, jag tror vi ska lugna oss lite va?” genom 60, 65, 70, 75… Sen började jag bli hungrig. Det är INTE bra. Verkligen inte. Det är tecken på energibrist och det påverkar mig mentalt så sjukt mycket. Men jag visste ju att det bara va MAX 5km kvar och det kunde jag stå ut..

Det blev 78, 79, 80, 81km… Där tappade jag henne.. Och jag blev så sjukt arg, NÄR KOMMER JAG I MÅL?? Säg inte att det är 90 km?! Min mentala förmåga släppte, jag hade bara förberett mig på max 80km och sen skulle jag se/höra mål, men de kom inte. Frustrationen bubblade inom mig i den grad att jag snäste till på en funktionär och frågade hur långt det är kvar egentligen?!

Om du läser dehär – URSÄKTA!! Jag är verkligen ALDRIG avsiktiligt otrevlig utan anledning och detta var ett snäs av irrittion på att banan var längre än mitt huvud hade planerat och det var inte meningen att det skulle gå ut på dig. Mixat av att jag var förbannat trött med en förbannat hög puls. Ingen bra kombo haha 🙂

Hur som, jag kom imål som 9:a på 83 km och när irritationen lagt sig (tog typ 5 min) så var jag väldigt nöjd med loppet.
Jätte fint arrangerat, jätte trevlig bana och härligt med hejjarklack längs vägen – de gjorde ni bra!

Tack för denna gång!
Nu siktar vi på cykelvasan

Publicerad Lämna en kommentar

Sista racet på året

Sista racedagen är imorgon där jag tävlar i Jursla Norrköping på en ny banan på ca 1.6-1.7 mil enbart skor (princip).

Jag harhimla mixade känslor till detta race, dels är jag självklart väldigt taggad och glad och har laddat (Lite slarvigt) med svarta vinbär, rödbetor och ökat kolhydratintaget (även om det inte är jätte nödvändigt när det är strax över timman man kör). Så mentalt är jag ganska med i gamet.

Men jag har känt mig så långsam senaste månaden, som att jag gått från helt ok till inte så ok. Jag vet inte om det är bara något litet hjärnspöke, att jag kört mer med snabbare personer som då gjort att man känner sig långsam eller att jag bara helt enkelt trappat ner ett snäpp. Ingen aning, vad jag vet däremot är att det inte är ett bra och motiverande tänk och det ska jag slå bort omedelbums för att kunna tagga igång rejält.

Några knep jag väljer att använda mig av just nu är att jag försöker fokusera i nuet och då inte tänka såååå mycket på morgondagen. Jag får ta dendär totaltaggningen från att jag vaknar tänker jag.

Jag försöker även tänka på att det är okej om det inte går som jag vill, dock är jag väl medveten om hur jag funkar och vet hur tjurig jag blir om det går dåligt (😂) Men jag tänker mig samtidigt att det ger sig snabbare om jag tillåter mig själv att va lite sämre än vanligt.

Nu låter det som att jag förbereder mig för att loosa, det gör jag inte, jag kommer ge 110% och lite till för att komma så jäkla bra jag bara kan. Men jag måste även förbereda mig mentalt när kroppen inte helt är med i gamet för att inte ta det för hårt.

Jag tror ibland att jag är lite för ”vinnarskalle” för mitt eget bästa 😂🙄

Publicerad 1 kommentar

Kolmården extreme

Gårdagen var verkligen jätterolig! Jag kände mig pigg och fräsh och självklart blir det ännu roligare när det går bra 🙄 jag ska dela upp grenarna ocg berätta om var försej:

Paddling

Detta va den gren kag tränat minst på, rättare sagt 1 gång iår och kanske 10 gånger förra året 😂 Så jag visste att man skulle tappa där, men samtidigt försökte jag hålla så god takt som möjligt då jag ändå har skaplig teknik. Paddlingen var iallafall 12km med 2st lyft och det va lite vindar på ågelsjön så man fick bita i lite när man paddla åt ”fel håll” 😃 Så efter 6km båda med och motvind var första lyftet, gick skitbra faktiskt. Lyckades få upp kajaken på axeln på något sätt så jag slapp anstänga armarna utan det var bara benen att ta mig framåt! Så fort knallade jag iväg till andra sidan, lade ner kajaken sen drog iväg igen. Nu var det segt, det kändes lite redan efter 1km då jag ruchade i starten  (typiskt mig😂) men det gick helt ok. Men man va lagom lycklig när man började skymta stranden 🙄

Löpning

Hääääär kände jag att nu börjar min gren komma. Jag var lite seg i första 500m ca, sen släppte det och jag tog igen person efter person. Mycket roligare än att kämpa för att inte bli omkörd av flera 😄 Traillöpning är klart lite mer speciell då det innehöll lite klättring och det lixom ”hände” mer än vanlig löpning vilket jag tycker är GRYMT kul 😍 Något jag märkte oxå är att jag ”släpper” mer i nesförsbackar än många andra, menat att jag bromsar inte farten utan låter benen bara rulla ner. Det låter typ som att den stor elefant klampar förbi men känns så otroligt mycket härligare än att bromsa takten 😃 Men även om traillöpning va jobbigare än vanlig då det var mer kuperat och mer att fokusera på, så väljer jag det klart över vanlig stiglöpning.

Moutainbike

Min gren 😃 Här plockade jag ytterligare några till och låg 2a efter ca 1mil (kanske mindre) Det var myycket grusväg dessa 25km, mer än jag förväntade mig. Man kan säga ca 60-70% grus och resten skog, men de drog ändå till ett par luriga partier på dessa km i skogen så det var roligt. Men 2 grejer skedde under mtb turen..
Första var att jag ramlade, no biggie dock utan va lite snabb i en sväng på grusvägen. sved fint 😅
Andra va mindre kul.. När jag hade ca 3km kvar så bara tväääär stannade cykeln, jag kollade bak och hela bakhjulet hade lossnat…. OCH JAG HADE GLÖMT VERKTYG I ALL STRESS VID BYTET. Jag blev så arg och frustrerad tills en kille kom ca 30sekunder efter de skett.
” Åh snälla har du ett multiverktyg?!?! Du kan kasta det på mig så får du det i mål!!!”

Men snäll som han var stannadr han och hjälpte till, dock var det trasigt.. Gängpajj så jag fick göra en provisorisk lösning och pratade med cykeln hela vägen till mål.
” Ooooo dehär är inte bra, det här är INTE bra”
” Kom igen håll hela vägen nu, fööörrsiiikkttiiiiiiiiiiig”
😂😂😂 Men den höll och jag kom i mål

Så, för att summera, det var skitkul, ni borde testa något i denna genre 😃