Nya sommar träningskläder!!

Om ni kikar på min instagram och den sk. ”haulen” så ser ni när jag pratar lite mer om produkterna, men här är de nya, SUPERNICE kläderna jag införskaffade mig igår.

Jag har beställt alla från svenskt kosttillskott och som ni vet har jag ett tidigare samarbete med dom. Om ni vill och väljer att köpa någon av dessa produkter genom att klicka in via länkarna nedan så får jag en liten kickback för mitt jobb på sociala medier.

Så hittar ni en favorit som ni gillar så hoppas jag att ni vill köpa den genom mig 🙂

Ha det bäst och hoppas ni gillar detta lilla tips-inlägg!

First off

Detta set är mitt absoluta favorit köp på länge! Jag äääääällllssskkkaaar toppen och shortsen är så perfekta! Inte as korta så man är rädd för att de ska åka upp i stjärten hela tiden men ändå korta så man får en schysst bränna. Höga i midjan så man kan ha kortare ”linnen” utan att man visar upp hela magen och aa, ae jag 100% älskar dom!

Linnet: Klicka här!! Just nu 20% rabatt
Shortsen: Klicka här!!

Next up

En ”längre sport BH” kan man kalla det som är så galet mjuk i materialet! hur mysig som hellst samtidigt som en ”håller upp” väldigt bra!
Kommer använda den både när jag har höga midjebyxor/shorts men även när jag springer!

Längre sportBH: Klicka här!! Kostar enbart 299:-

Aaaand next off

Här började jag tröttna på att ta kort vilket speglas av på resultaten haha. Men denna har ni garanterat sätt förut och lär därför inte va någon direkt ”nyhet”. Men en inbyggd sportBH i linnet som gör att man bara kan använda denna. Sitter väldigt ”stabilt” och går lite längre ned än de linnena ovan. Litet ogill till att man ser padden igenom linnet som två bollar typ, men annars är den grym!

Linnet: Klicka här!! DOCK GRÅ!

Sista klädesplagget

Ett par shorts som jag INTE gillade och kommer åka tillbaka haha. På tok för korta för mig och man känner att så fort man kommer aktivera sig så åker de upp för långt och de blir obekvämt. Inget fel i dom i övrigt då de satt bra över magen osv. Men jag gillar bättre när shortsen går ner lite.

Shorts: Klicka här!! 20% rabatt

Svarta vinbärspulver!!

Ooooooch sen fyllde jag på lagret med bästa svarta vinbärspulver. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag alltid laddar inför lopp med svarta vinbär i min smoothie eller dyl för att verkligen panga på kroppen inför raceday.

Svarta vinbärspulver: Klicka här!!

Hope u liked thiiiss 🙂

Alicia testar – startvideon!

Första videon på en serie ”testvideos” tillsammans med Svensk Hälsokost (samarbete). 😀 Super duper kul att dra igång mer tipsvideos än jag gjort senaste året nu!!!!!
Iomed tusen olika kosttillskott, mirakelmedel m.m. ute på marknaden idag samt många frågor från er så tänker jag att jag testar, jämför och säger min personliga åsikt om de olika produkterna som jag väljer lyfta i videon.

Tanken sen är att ni ska komma med önskemål på saker jag ska testa så ni får se det ni faktiskt vill att jag testar! Det kan vara allt från tillskott till matlagningsgrejer osv.

Bara fantasin sätter stopp 🙂

Alicia testar



Receptet: Sockerfria chockladbollar

Sugen på att testa någon av produkterna och vill du supporta mitt arbete? Handla då produkterna genom länkarna nedan så får jag en mindre kickback –

Kokosolja doftfri:
Klicka här för kokosolja

Kokosolja vanlig:
Klicka här för kokosolja

Hampafröolja:
Klicka här för Hampafröoljan

Svartakummin olja:
Klicka här för svartakumminolja



Racerapport – Billingeracet

Vet ni vad – nu är det slut med mina inlägg där jag, mellan raderna, sänker mig själv och nästan förklarat innan jag ens kört att ”jag inte är så snabb”. För igår kände jag mig snabb, även om jag placeringsmässigt inte har något att skryta om, så kändes allt förbaskat bra!

Och som innan – orkar ni inte läsa min rapport (vilket jag såklart hoppas att ni gör) så står resultat och tid längst ned.

Som många av er vet så flyttade jag för ca 1.5 vecka sedan vilket gjorde att jag kom i sån galen ofas i allt. Jag kunde inte riktigt träna, äta enligt rutin, sova eller förbereda. Eller äta kunde jag förvisso ha gjort, men det lite ”åkte ur tankarna” när jag skulle få mitt nya boende lite hemtrevligt samtidigt som jag skulle jobba. Huvudet kändes, och känns även i skrivande stund, som att man har den lite under armen innan man kommer i fas med allt.

Iomed de punkterna så kom mina vanliga tankar om mig själv dagen inför lopp upp – ”jahopp, inget gör man rätt. Jag har inte gjort något jag ska. Skit då, det kommer gå så dåligt.. IGEN..”
Så innan jag skulle sova så höll jag på att spela in en instastory där jag lixom förklarade varför morgondagen kommer gå dåligt.
Jag ställde mig alltså in på att tävlingen skulle gå dåligt, innan jag ens var där?

Efter att ha gjort några videos, raderat och gjort om så landade just den insikten lite. Att jag ställer mig in på att det ska gå dåligt redan dagen innan jag ska tävla när det egentligen är då jag ska peppa upp mig själv och se mig själv imål. Hur rimligt är det ens att tro att man ska bli bättre, om man hela tiden ställer in sig på att man är dålig?

100% orimligt.

Så jag tog bort alla videos, struntade i ett inlägg innan tävling och försökte istället bygga upp mig själv. Jag var medveten om vad som hänt de senaste 1.5 veckorna, men jag tänkte samtidigt inte ställa in mig på att det skulle gå dåligt, utan bara att jag skulle ge allt jag kan och se hur länge det håller.

Dagen innan hade jag även vart på haga cykel och fixat energiprodukter så jag visste att jag hade med mig bra mängd energi samt de produkter jag funkar bäst på (SIS gel + sportdryck, enervit bar). Jag fick även lite bra tips om just banan och fick förklarat vart de värsta backarna var och vart man skulle spara energin.
GRYMMA TIPS OCH TACK FÖR DOM ❤

Innan startskottet så värmde vi upp lite genom att kika på första backen, snackade lite och sedan bar det av till startfållan.

Starten gick och iväg åkte vi! Precis i starten av billingeracet så är det en låååång lååång backe. Min största nackdel är att jag är sjukt seg i starten, har lixom inte fått till dedär pangiga än just i början så i själva backen åkte cyklist efter cyklist förbi mig.
Då började, i vanlig ordning, det negativa smyga sig på för att berätta för mig att jag var så långsam och loppet skulle gå så dåligt.

Backen var slut och vi åkte någon snirkel för att sen in i skogen där det tar STOPP. Många som är starka i starten/på gruset är inte lika knixiga i skogen vilket gör att jag (som är tvärt om) tappar hejdlöst med tid då jag får stå i kö och vänta på att få komma fram.
Så jag stod där och fibrilt försökte hitta någon omkörningsfil (vilket inte fanns) och svor som tusan åt alla som stoppade mig (i huvudet såklart :’D) och gjorde så jag inte kunde bränna på, när det började lätta så brände jag på och försökte köra om person efter person och märkte en sak.

När jag stod där och va förbannad, så var jag inte längre förbannad på mig själv – utan på alla andra som stoppade mig för att komma fram. Och genom att vara förbannad på andra så kunde jag plötsligt höja mig själv och pucha på mig själv ännu mer än jag någonsin kunnat göra.

Nu förstår jag att det låter konstigt att jag ska cykla runt och vara förbannad på andra cyklister, men vi ska samtidigt ha i åtanke att det är en tävling där man tävlar med andra människor och så länge man inte är otrevlig och elak mot någon så är det 100% okej att mentalt preja alla i sin väg :’D

Hur som, min pepp höll i sig och ökade som tusan hela tiden. Mina ben började plötsligt svara när jag tog i och jag kunde hänga på bak i klungor när det behövdes. Min puls va skyhög men jag kunde ändå panga ifall folk. Jag var inte bara med i en tävling denna gång som jag har vart mycket förut, utan jag var faktiskt med och tävlade.

Vilken känsla! Sånt rus! SÅ JÄKLA KUL!

Ännu roligare är det när man möter folk man känner igen i spåren som antingen ger hejarop, hälsar eller under en backjävel säger några härliga ord.

Runt 4 mil (om jag minns det rätt) så kom plötsligt en liten xc liknande slinga med ”svårare/lättare” väg val. Jag tog ”svårare” och där dök plötsligt en stenkista upp. Alltså en riktig stenkista som jag aldrig någonsin kört förut. Mitt i chocken och den intensiva blicken efter vägval så hör jag en tjej hejja på sidan. ”Kom igen alicia dethär klarar du”
Man kan ju inte hoppa hindret då, eller hur?

Så jag tog det vägval som såg bäst ut och chansade, tog mig igenom stenkistan och sen ut på en ”spång” som slutade i ett drop – och de gick SUPER! Sån förbaskad kul grej att slänga in i ett långlopp! Mer sånt 😀

Cyklade från knixslingan och hamnade bakom ett gäng igen. Med alla köer hela tiden när de lite mer ”röttiga” skogspartierna kom så finns det vissa underbara människor som faktiskt låter en köra om när man ser en chans och faktiskt KAN köra om. Vissa är så sjukt tråkiga och ”vägrar” släppa förbi även om det faktiskt går vilket är förbaskat tråkigt, MEN, så finns det vissa underbara människor som utan att fundera på det släpper förbi och er vill jag höja till skyn!
Jag gör absolut inte alltid rätt på tävling när man pressar där med mjölksyra upp i öronen och ska tänka på allt runtikring, men om jag märker att jag har mycket folk bakom och om jag ser att stigen blir bredare, då brukar jag försöka hålla åt någon sida så de andra kan köra på andra.

Inte alltid, men försöker.

Billingeracet är ett väldigt backigt lopp på 75 km med mycket mer stig än de flesta andra långlopp och jag lyckades hålla mig fräsh och ”in the game” från att jag kom upp för backe 1 till 60 km. Det var flera gånger jag glömde tiden helt och bara var i loppet.

Meeeeen tillslut blev även jag trött och sista 1.5 milen var tunga. Inte så jag inte klarade backarna, men det gick inte fort och jag tappade tid som attan.

Loppet avslutas (såklart) med långa packar där den sista (strupen, sista backen innan mål) var en förbaskad dryg, brant jäkel) tog musten ur en. Jag ville bara gå av cykeln och gå, men envisheten satte stopp för det och jag malde upp.

Jag kom in i mål på 3:39 H och hamnade på en 11 plats av 15 (eller 16) vilket inte är att hänga i julgran, MEN något att hänga i självförtroendeboost-gran. Jag är inte glad över placeringen på detta lopp, utan jag är glad över hur min kropp kändes, hur mitt huvud kändes och att jag hade ett lopp där jag tävlade. Alltså faktiskt TÄVLADE. Inte bara plågade mig igenom för att sedan va bitter. Utan jag hade kul, jag var NÖJD OCH GLAD och jag ska ta med denna känsla till nästa och nästa och nästa lopp 😀

Det är slut med förklaringar om varför det kommer gå dåligt INNAN loppet utan då jag ska peppa och ladda för allt i hela själen. Sen kommer såklart inte alla lopp kännas på topp – så är det bara. Men majoriteten av loppen ska jag fasen höjja mig själv på nu, på alla sätt och vis.

Avslutar med att säga, som jag ofta brukar säga på mina spinningpass:
Är huvudet med så har inte benen något annat val än att lyda.

Ha det bäst ❤

Racerapport – Kolmårdsbiken

Aaaah vad konstigt det känns att skriva racerapport igen! Va ju så länge sen man fick rejsrapporta ett cykellopp!! Kolmårdsbiken är ca 55 km och är uppdelat i 3 st loopar. Man kan välja att enbart köra 1, 2 eller hela loppet som är 3 st loopar. Mycket grus (framförallt i början) men även väldigt mycket skog och flåsiga uppförsbackar. Ett fantastiskt kul lopp om ni frågar mig!
Om ni inte orkar läsa hela rapporten – skrolla ned till sista delen så har jag skrivit vad jag kom på 🙂

Iomed säsongsstart så var jag SÅ nervös! Tänk om jag inte blivit bättre? Tänk om jag kommer sist? Tänk om allt bara blir pannkaka och det är lika bra att skita i att tävla?

Sååå mycket nervösa tankar som surrade runt huvudet från igår kväll till startskottet. Men precis som alla andra lopp så försvinner det nervösa så fort man kör igång och ”taggen” kommer fram istället. Tyvärr lite mycket tagg. I vanlig ordning så vill man så mycket mer än vad som är bra för benen, så första 1-1.5 milen tog jag i lite väl mycket vilket gjorde att jag helsprängde benen. Blev så himla trött och kände mjölksyran fara igenom .
Dumt! Men det är så svårt att hålla igen när det ända man vill är att flyga iväg!

Loop 1 innehåller väldigt mycket gruspartier och endel skogspartier. En för- och nackdel med detta lopp är att det är ungefär lika mycket grus som det är bökig skog vilket innebär för mig att jag tappar i gruspartierna men tar igen i skogspartierna.
MEN, eftersom jag tappar i grusen så hamnar det alltid folk framför (första 3-4 milen) som jag vill köra om men det är svårt att hitta läget. Det är en del som gör att jag tappar förbaskat mycket och verkligen måste träna på för att slippa de lägena.
Så notering till mig själv – träna mer tempo på grusväg!

Efter loop 1 gick jag in på loop 2 med dålig energi och lite mer negativa tankar. Mitt mål med detta lopp var att hamna på pallen, men i högtalarna sa de att jag låg på en 4:e plats och en 5:a i totalen (alla tävlande damer) vilket absolut inte är dåligt – men det var ju inte det jag siktade på.

Loop 2 går förbaskat fort så efter ca 20-25 minuter var man tillbaka och skulle in på sista loopen vilket var 20 km i mycket skog.

Där, i början så körde 2 st tjejer om mig. 2 platser bak. ALDRIG I LIVET. Jag ska vara på minst 4:e plats och inget mindre.

Så jag växlade upp lite mer för att inte få ett allt för stort tapp och försökte peppa mig själv som jag aldrig peppat mig själv förr. Kände lite mer energi och att jag tog igen lite mer folk än innan. Nu började alla bli mer och mer trötta iomed att banan blir mer och mer kuperad och jag såg min chans. Jag är en riktig jäkel på att mala och dehär var ren malning uppför.

Framförallt i trestegsbacken. Det är en riktig sadist som planerat den backen, utan tvekan. 3 st banta skogsbackar precis efter varandra och den kommer när man redan har 45 km i benen. Kul. Riktigt kul.

Men jag körde på, såg första tjejen när det va ca 1 mil kvar och tog rygg. Vi körde förbi tjej 2 och jag fortsatte ligga kvar. Vi körde in på ett skogsparti och när jag såg chansen så brände jag förbi och försökte hålla tempot hela vägen in i mål med ett konstant öga bakåt.

Min envishet var det som tog mig in i mål på den placeringen som jag hade tidigare, 4:e plats och en 5:.e plats i totalen. Slog min tidigare tid med 15 minuter så jag har uppenbarligen höjt mig själv ett snäpp även om det inte var tillräckligt idag.

Men jag är igång, även om jag har en bit kvar att klättra.

Tusen miljoner TACK till alla fantastiska människor som hejade längs vägen!!! Ni förstår inte hur himla mycket det gjorde för mig när det kändes lite extra i benen och själen 😀 Så TACK!!!

Världens sötaste!! Och vi matchade riktigt bra såg jag nu 😀 Kolmården ❤
Jag och lille pappa som kom för att hejja in i mål!
Och jag startar säsingen med unibrow. Nu snyggare än någonsin.

Racerapport – Vasaloppet Öppet spår

Nu kommer det en liten racerapport från söndagens Öppetspår ! Min kropp är mer hel än jag räknat med med tanke på hur ont och hur dåligt jag mådde under vasan, MEN, jag är så SJUKLIGT tröstig och trött!! Det har nu gått 3-4 dagar men jag är fortfarande galet törstig (inte ett dugg hungrig) och trött i huvudet. Jag gick upp ca 3 kg efter loppet när jag vägde mig i måndags och tisdags morgon. Sen från igår har jag druckigt galna mängder vatten och har nu gått ner dessa 2-3 kg på 1-2 dagar :’D Med största sannorlikhet har jag haft så galet mycket vätska i kroppen från stresspåslag, stått mycket samt druckigit dåligt under loppet. Min kropp är i extrem obalans även om själva ”trasigheten” är bättre än förväntat. Så en jäkla massa vatten löser problemet och jag ska fortsätta dricka denna mängd ett bra tag framöver.

Men tillbaka till söndagen och tävlingsdagen. Inför vasan var jag inte så nervör, eller, jag var osäker på hur det skulle kännas med mina 15 mil på skidor men jag tog det samtidigt som en axelryckning.
”Det kan väl inte vara så svårt?”

Och det var inte de 3 första milen heller! Vi startade iväg vid 7.00 efter lite lätt uppvärmning och började med en lång härlig backe på ca 4 km. Det var lite stop framför mig men de flöt ändå på i den meningen att man alltid var i lite lätt rörelse men inte fick för hög puls. Stämningen var god och även om det var lite trängsel så var det ingen ”obekväm trängsel”.

Efter backen började stakningsprocessen vilket jag var lite orolig för då jag nästan aldrig stakar när jag kört tidigare utan har hållt mig till mina bekväma diagonala – men de gick så jäkla bra. Solen var påväg upp och skapade en orange glittrande miljö när man tittade över de ljusa fälten. Spåren var snabba och lätta och jag FLÖG fram. Allt kändes så himla lätt och rätt. Jag stannade vid alla depåer och tog 2 muggar blåbärssoppa, 1 mugg grönsaksbuljong och 1 bulle. Standard hela vägen.

Strax innan 3 mils stolpen så började jag bli lite kartig och kände att ”dehär med vasan va ju inga problem, vad är det folk pratar om egentligen?”

Sen började smärtorna. Det började lite smygande med lite smärta i ryggen vilket jag inte var varken förvånad eller obekant med då det kan hända under längre turer på cykeln. Men ju längre in på dagen vi kom, desto varmare blev det och desto slaskigare blev spåren och desto TYNGRE blev dom..

Runt 4 mil in i loppet så ramlade jag då någon framför mig ramlade i mitt spår och jag fick göra en habravinchgrej som slutade i snön. När jag väl låg där så kände jag inte så mycket, men efter någon km så började det värka i armbågen och det fortsatte hela loppet.

Efter en stund kom smärta i andra armbågen, knäna, handleder, höftböjaren, axlar osv. Då det bara blev varmare och slaskigare så försvann fästet HELT med mina skidor och det ända ja kunde göra för att komma fram var att antingen ”gå” i skidorna eller staka.

Denhär roliga och härliga känslan försvann helt och det var enbart tungt och jobbigt. sista 4 milen av loppet va verkligen 0% kul. Verkligen inte ALLS. Varannan tanke var att ”jag skulle bryta” medan den andra pushade mig framåt. Dock måste jag säga att det var lite kul att få tillbaka min schitzo-sida under tävling (där ena sidan vill bryta och andra pushar på) då den inte gjort sig märkt lika mycket förra tävlingssäsgonen, så jag hälsar dom välkomna tillbaka till mitt huvud :’D Iallafall den positiva sidan. :’D

Iallafall, det ända som motiverade mig framåt var att tanken av att bryta kändes så himla fel. Det va sol, varmt, jag har kondition och jag var inte av någonstans utan hade bara jävligt ont. Det är ju inte så att jag inte utfört utmaningar tidigare som gjorde ont, varför skulle denna vara annorlunda bara för att den var på skidor? Varför startade jag ens om jag ändå skulle bryta?

Nu vet jag att i många fall är det viktigt att kunna bryta för att inte få något längre men, men för mig kan det vara väldigt svårt att tänka så.

Jag fick dela upp loppet i en jäkla massa delmål och såg bara nästa krontroll framför mig och inte det som var kvar. Varje delmål var en vinst och ett ”hejja mig själv” stopp. Jag försökte fokusera på annat än smärtan och bara skidade. Varje km en vinst och varje delmål en vinst.

Väl i mål så var jag knappt glad i den meningen utan bara lättad att det va klart :’D Jag ville bara bli av med skidorna och aldrig mer köra skidor.. :’D

Så, min lärdom av detta lopp:
– Vasaloppet och öppetspår är ett FANTASTISKT arrangemang och en otroligt fin tävling och man kan ta sig igenom den med knapp träning. Men, det är fasen inte kul. Om man vill ha en härlig upplevelse så träna både kondition på skidor och skidteknik.
– Jag justerade mina kläder i sista sekund och körde med underställ + vindjacka i de varma 7 grader. Så värt
– Energimässigt räckte stoppen + någon ynka gel faktiskt. Jag hae packat på mig mycket mer.
– Jag borde druckigt mer vatten då jag är AS TÖRSTIG KONSTANT fortfarande 3-4 dagar efter.
– Skaffa såndär ”handskeliknande” grej som man håller stavarna med. Jag hade remmar och de va ju inte as kul när allt gjorde ont.

TACK för alla hejarop, både från publik och deltagare och FÖRLÅT att jag själv inte var lika peppig och hejig tillbaka.
Jag var så himla trasig bara, kroppsligt och mentalt :’D

Och även TACK vasan för ett fantastiskt arrangemang! Även om jag nu har glömt smärtan så lär vi aldrig mer ses OM jag inte får en bra skidvinter innan :’)

Vasalopps förberedelser

Denna förberedelse har jag lovat ett tag att skriva men jag måste i ärlighetens namn säga en sak – jag har inte förberett mig lika mycket som att jag skulle ha kört en cykeltävling.
I vanliga fall så har jag börjat ladda med svartavinbärspulver samt har räknat ut vad jag ska äta till frukost, lunch, middag och alla mellanmål för att få rätt mängd kolhdyrater men icke.

Därför kommer inte denna förberedelse handla så mycket om hur jag förbereder mig kostmässigt (även om tips längst ned kommer att läggas upp på hur jag gör dagen innan samt under tävlingen) utan vad jag har med mig klädmässigt samt hur jag tänker rent tekniskt under loppet.

Okej, så, jag sitter i skrivande stund i en liten liten stuga i sälen och laddar för en ny arbetsdag för Pierre Robet. För er som inte läst det innan så gjorde jag en liten avvikare från vardagen och säljer just nu underställ, underkläder osv för märket ”Pierre Robert” och det är super kul! Jag är i en miljö fullt av sportkläder, sportprylar och massa kul – kan man ha det bättre än så?! 😀

Jag har ju kollat som en tok på vädret var och varranan dag med det tyvärr halvtråkiga beskedet varje gång – det ska vara ca 7 dagar varmt och sol. Förvisso tar jag hellre det än -28 grader som de krigare fick köra i förra året, men man hade ju haft lite drömmiga förhoppningar på mellan 3-5 minusgrader och moln/sol. Men man ska ta mig tusan inte klaga, det kommer nog gå toppenbra ändå!

Förberedelser – Klädmässigt

Iomed vädret så har jag packat ned ganska så tunna kläder men ändå någon lite varmare jacka. Men eftersom jag nu jobbar här för Pierre Robert så blev underställspacket något justerat så på överkroppen ska jag ha:
– Baselayer långärmat Pierre Robert
– Tunn merino tröja som lager 2 Pierre Robert
– KANSKE vindväst från Cresent som lager 3
– Antingen vindjacka eller tunnare vinterjacka som sista lagret.
Min tanke med vindvästen är såhär – Att bli lite kall på armarna är ingen större biggie men att bli kall på kroppen kan förstöra allt. Därför cyklar jag ibland med en vindväst och tycker det är så himla guld värt.
Sen tänker jag även att OM jag blir för varm (när vi närmar oss mitt på dagen) så kan jag bara dra av mig yttersta lagret och köra med 2 underställ + vindväst.

SUPERSMART!

På benen är det enkelt – en egentligen cykelbyxa fram pearl izumi utan padd som funkar till precis ALLT. Lite flossad på insidan med ett relativt bra vindskydd fram.
På fötterna blir det Pierre Robert merinosockar som är medeltjocka och mina SUPER varma pjäxor.

Händer och huvudet är enkelt även där. Tunna fingervantar på händerna och en antingen tunn mössa på huvudet eller ett pannband.

Sist men inte minst ett par glasögon från Bliz ifall det blåser och är tråkigt. Sen för att man ser lite cool ut också 😀

Kost

Kostmässigt så har jag inte laddat som jag brukar (som nämnt ovan) utan jag har enbart ökat kolhydraterna lite men jag har inte räknat eller kollat någon så otroligt mycket på det. Utan jag har gjort mycket för den mentala biten då det är halva kampen i form av att ladda lite mer nu mot slutet.

Så jag köpte en superhärlig juice/shot från ica innan jag åkte upp som var iblandat rödbeta, svartavinbär och chilli!
Den har jag shotat i mig 2-3 gånger per dag i ca 3-4 dagar och tänker att det ger LITE i kroppen (men de känns framförallt bra i huvudet 😉 )
Jag har en RIKTIG laddar dag nu dagen innan där jag räknat ut hur mycket kolhydrater jag ska äta under dagen. Jag är väldigt medveten om att för att den ska få full effekt så ska man ladda i 3 dagar, men 1 dag är ingen än ingen dag och jag är SÅ HIMLA MÄTT.

Innan jag skriver vad jag äter så vill jag notera att en kolhydratsladd INTE är nyttig :’D Den grundar sig i att du ska äta 10 g kolhydrater per kg kroppsvikt under en dag och det bästa (och enklaste) är snabba carbs.

Så idag äter jag:

Havregrynsgröt med russin, tranbär och pumpafrön

3 st påsar bilar

Spagetti och veggofärssås x 2

Bananer

Shotar rödbeta

Middagen är ännu inte klar men den kommer att innehålla spagetti

Har man inte laddat förut så ska man börja lite försiktigt. Man vill inte att det ska gå åt andra håller så du blir ”överladdad” och blir tung/trög. Jag vet att denna mängd funkar för mig och det gör att jag även laddar igång i huvudet.

Under loppet:

Kort förklarat:
Jag kommer att packa med mig en 6-8 st gels och några bars för att va säker på att jag aldrig blir tom. Jag testar inga nya varianter utan tar bara saker jag ätit förut.
Jag kommer även att stanna till vid många stationer och pilla i mig det som erbjuds. Mitt mål är att aldrig känna mig hungrig då mitt huvud säger total NEJ och då blir jag opeppad.
Så något åker i magen varje 30-45 min och flera stopp.

Annars försöka dela upp hela loppet i delmål och hela tiden hejja mig själv för varje klarat delmål. Inte kolla för mycket på klockan och bara köra.
OCH VIKTIGAST AV ALLT – försöka peppa andra lite titt som tätt!

Hoppas ni fick lite ”sistaminuten” tips och att ni känner er LADDADE och redo!
Hoppas vi ses i spåren 😀

Chokladgröt ala special

Jag har hamnat i någon fas där jag inte kan äta ”vanlig” frukost. Menat, vanlig gröt, vanlig äggröra osv utan allt måste va så himla special – annars är jag inte sugen på det!

Lika mycket som det är smått irriternade så är det även väldigt kul då det leder mig till att testa nya recept och att experimentera mera 🙂

Nedan hittar ni min chokladgröt ala special som som jag åt imorse och blev SUPERNÖJD med:
Hoppas ni också gillar den!

Chokladgröt ala special:

Ägg 1 st
Havregryn 1 dl
Valfri mjölk 1 dl (jag valde nötdryck)
Bakpulver 1/2 tsk
Kakao 3 tsk
Mogen banan 1 st (ju mer mogen, desto sötare gröt)

1 person: (men funkar för 2, man blev suuuper mätt)
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Mosa bananen och blanda nedan ned alla ingredienser i en bunke.
3. Sätt röran i en ugnssäker form och grädda mitt i ugnen i ca 30 min.

Toppa med valfri krossad nöt, bär och (om man vill) vanilj propud. MUMS SOM TUSAN!!