Racerapport – Bockstensturen

Sista racerapporten från långloppscupen, sjukt. Denna säsong har gått så sjukt fort att jag inte vet hur det är möjligt. Den har bidragit med SÅ mycket bra (även i det dåliga) och en ökad självkänsla för mig på hojjen att det är galet! Och efter min tävlingsladd med uppsatt träningsschema nu under augustimånad så har jag fått mig ett kvitto på att jag behöver tveklöst struktur i min träning OCH att jag har mycket kvar att hämta.
Är så taggad på uppbyggnadsfasen nu och tävlingssäsongen 2020… 😀

Men till racerapporten!

Iomed den långa bilfärden mot Varberg så valde jag och finspångsgänget att åka upp en dag tidigare för att övernatta på ett vandrarhem i närheten av starten. Resan gick smidig, sällskapet trevligt och vändret lika så! Vi kom ned lagom till att hinna hämta ut nummerlapp, kika området, köpa frukost sen börja ladda inför morgondagen.

Iomed en förkylning som legat och gått upp och ned 1.5 vecka innan tävlingen så var jag lite nervös och en smula nedstämd över att min ”tävlingsladd skulle gå förjäves” för att man inte skulle kunna pressa som man ville och/eller känna sig seg.

Efter en god nattssömn så vankades det tävling och som vanligt drar mina nerver igång som ”myrornas krig” och en gnutta panik och lite ångest över ”varför GÖR jag ens dehär” :’D Det sker alltid, alltså verkligen ALLTID i solo tävlingar där jag vill pressa. Men jag vet ju att den känslan släpper så fort startskottet gått.

Jag värmde upp, kikade på folk, laddade, ställde mig i startfållan, insåg att jag va kissnödig, paniksprang till närmaste toan, hann precis tillbaka till att vi skulle ställa oss i mass-starten och sedan släppas iväg efter någon minut.

Startskottet gick och vi åkte iväg! Ni vet ju min inställning till mass-start igentligen MEN, helt seriöst, så var inte Bockstensturens mass-start lika hemsk. Iomed att det var LITE uppdelat samt att vi körde på en smalare väg så blev det inte samma ”tjocka” känsla som i tidigare mass-start när jag vurpade. Så det kändes helt OK, trotts mitt agg.

Min plan om att hålla igen i starten kan man ju alltid glömma för det GÅR inte. Man vill ju med i flowet och hamna i en schysst klunga så det är egentligen bara helt onödigt för mig att ens låtsas som att jag ska hålla det – för jag gör det endå aldrig.

Första 2 milen (ca) va väldigt lättåkta utan backar och stök så min puls skenade som vanligt men jag hittade ganska så bra ryggar ändå. Men vet ni en annan sjuk grej – jag var extremt fräsch. Alltså jag var SÅ pigg?! Första km blev det lite felkörning och traggel i klungan, men sen så bara flööööt allt på?!

När första backen kom så var jag lika fräsch och körde kontrollerat men med lite tempo uppför. Jag hade ett helt SJUKLIGT fokus och var 1000% in the game alltså och banan var som gjord för mig! Lagom långa uppförsbackar som sedan avslutades med en nedförslöp så man kunde återhämta sig bra. Jag var så jäkla pigg och med tills ungeför 4-5 mil in i tävlingen.

Runt hälften av loppet så började jag känna att backdäcket kändes mjukare. Jag tappade fokus men försökte intala mig själv att det enbart kändes som det och att jag inbillade mig för att ”det hade gått för bra för att va sant”. Men för varje km kändes det mer och mer och vid depån efter 7 mil så sladdrade bara däcket som en jäkla orm.
SJÄLVKLART hade jag missat en pumpjäkel (som låg kvar i väskan) så jag i panik roppar efter en pump vid depån och efter att ha fått frågat några gånger så pekar de mot ”tekniska zonen”.

Och alltså helt seriöst. Detta är ett långlopp och en ganska stor tävling (vad jag tycker) så borde man inte ha något annat än en liten HANDPUMP av billigare modell i tekniska zonen som inte ens fungerar utan blåser ur luften åt båda hållen? (var 2 ventilhål)

Iomed att den inte funkade så fick jag i panik ropa efter en fotpump och efter vad som kändes som 100 år (vilket det inte var, men ni vet, tävlingspaniken) reagerade en fantastsik ung kille i publiken som sprang mot bilen och hämtade pump.

Här hade jag två val, antingen chansar jag och pumpar i luft och hoppas att det håller, eller så står jag och tar i slang (hade tubless). Och eftersom den hållt över 7 mil så tog jag det snabba alternativet – pumpa i luft.
Åh så dumt nu i efterhand.

Däcket höll trycket i någon km innan det började sladdra igen. SKIT!

Jag försökte ta mig fram i det tempot som gick men i varje kurva fick jag hålla igen och cykeln blev så mycket trögare.

Jag stannade igen i depån innan mål där samma grej upprepades – en liten skit handpump i tekniska zonen så jag fick ropa efter fotpump. Då hade en funkis det en bit bort men lyckades inte få till mekaniken så jag, i smått irritation, orkade inte vänta och bestämde mig för att försöka ta mig imål med sladderdäcket.

Kom imål och kände mig så besviken.

Alltså jag hade kraften. Jag hade sån sjuk styrka i mina ben OCH i huvudet detta lopp att det hade kunnat gå förbaskat jäkla as bra. Verkligen grymt bra. Men ne. Cykeln ska krångla när benen inte gör det. Sen absolut, klart som tusan att jag är glad över att jag mer eller mindre fått ett kvitto på att mitt träningsupplägg gav sjukt bra effekt – men det kändes heller inte som att jag verkligen fick visa det för mig själv…

Aja, jag är inte arg eller besviken längre utan snarare tvärt om – jag är super taggad på att bygga upp mig själv över vintern till den bästa versionen av mig själv. 2.0 Alicia.

Hade bara önskat att jag fick avsluta sista loppet på långloppscupen ”på topp” 🙂

Tack alla underbara människor för eran pepp och glädje längs vägen, både i publiken, längs banan och via medier ❤

Tävlingsstrategi & foam rolling

Vi gör detta till ett lite mer kombinerat inlägg då jag både fått frågor på hur jag kommer tänka rent strategiskt under Bockstensturen och sedan har jag fått lite frågor på hur jag gör med min återhämtning i benen iomed att jag känt mig så orimligt pigg senaste veckorna.

Så vi börjar med Bocksten-strategin!

Jag vet ju att jag är SÄMST på starter då jag tar i på tok för mycket från starten.. Men det är så otroligt svårt att inte vilja hänga på klungan när nerverna är i taket och man bara vill skjuta iväg! DOCK ser jag en möjlighet att faktiskt klara starten utan att bränna mig i början – banprofilen är väldigt snäll första 16-18 km! Det innebär att man lättare kan ligga i en tät klunga utan att den spricker och man måste trycka på för att ”lappa ihop luckan”.
Så min tanke med första delen av loppet är att lägga mig i den mest lämpliga klungan och försöka hålla kvar den så länge inte min puls är uppe i 200 bpm väl i suget. Dricka mycket av min häxblandning (ref till tidigare inlägg) och runt 1 mil börjar jag tugga i mig energi.

Strax innan 20 km så börjar backarna komma, OM klungan har hållt dit så kommer den spricka där och då börjar pulsen sticka. MEN om jag har vart duktig första biten så kommer jag att klara av att ligga över 90% bitvis utan att bränna mig. Mitt fokus då kommer ligga på att hitta någon/några som är ganska jämna med mig för att kunna turas om att dra. Jag ska även dra i mig mer energi både innan backarna börjar och under de tillfällen som ges mellan 18- 38 km.

Fram till 50 km verkar det platta av och om jag inte lyckats bränna mig så fortsätter jag trampa på runt 90% och med lite tur har jag även en rygg att hänga på 🙂

Efter uppförsbacken vid 50 så ser det ut att gå mer och mer nedför med tänker ändå att jag ska försöka hålla samma kontroll som innan – hoppas på att jag inte blir för övertaggad och låter pulsen sticka för mycket utan håller mig kontrollerad. För när vi kommer till 70 km, benen börjar bli trötta och själen börjar vilja komma imål så kommer det en längre uppför till. Under hela loppet ska jag ha zippat energi, ätit bars och gel och även precis innan stigningen ska något intas för att ge mig de bästa förutsättningarna. För när jag tagit mig förbi den och de ”små knäpporna” så går det mycket nedför in till mål. Så då hoppas jag på att ha lite extra energi och verkligen bränna sista biten in i mål.

Så i kort – jag ska verkligen försöka hitta ryggar som håller jämntakt och inte låta pulsen sticka för mycket (det jag är mest orolig för), äta något var 20-30 min och dricka var 15-20 min (eller när tillfället ges) och mentalt tänka att efter 70 blir det lättare. Hela tiden dela upp loppet och se det ur ett större perspektiv för att inte låta svidandet i kroppen hindra mig.
Följ mig gärna genom loppet i RaceOne appen!!

Återhämtningstips:

Jag kan säga som såhär – jag är själv förvånad över att mina ben håller på såhär. De är starka, jag känner en super kontakt och de bara funkar som de ska? Jag tror att mycket ligger i att jag strukturerat upp min träning mer, men träningen är inget om man inte sköter återhämtningen. Jag äter mycket och ganska ofta (var 2-3 h) samt är mycket mycket mer noga med återhämtningsmålet OCH att pilla i något sockrigt i flaskan när jag vet att jag ska köra på hårt. Kroppen behöver inte bara energi för att prestera utan även för att återhämta sig, så var inte rädd för att äta om du håller igång mycket!!

Sen har jag även börjat tänka mycket mer på ”benvården” och kört endel med foam rolling som är så otroligt sjukt jätte bra!! Du hjälper musklerna att slappna av och återhämta sig mycket bättre än om du inte hade kört. Har du någon som kan massera dig så är ju självklart det hur bra som helst, men alla som idrottar bör ha en sånhär hemma och köra iallafall någon gång i vecka i ett par minuter. Tror de flesta skulle märka en stor skilland på formen!!

Jag kör med en riktigt knottrig en för att kunna köra mer ”triggerpunkt” men det finns snällare om man vill börja så.
Tips på några nedan:

Lightvariant: Klicka här!!
Triggerpunkt: Klicka här!!
En annan triggerpunkt (liknande den jag kör med): Klicka här!!

Ha en grym onsdag!!
Ps. Som ni vet – väljer ni att shoppa foam roller genom mina länkar så stöttar ni mitt arbete på sociala medier! Ha det bäst! Ds.

Uppladdning inför bocksten del 1

Okej, en möjligen lite försenad update på hur det går inför bocksten – men bättre sent än aldrig 😀

Jag bestämde mig ju en dag i frustration efter senaste tävlingen i juli för att bygga upp ett träningsschema inför bocksten för att få en bättre struktur på träningen och att faktiskt få mer kvalitétspass gjorda – och än så länge har det gått väldigt bra!! Träningsschemat sträcker sig en månad (hela augusti) och jag gör det tillsammans med min testperson från finspång som också ska köra samma tävling. Får väl erkänna att han har lyckats få till passen bättre än mig då vissa dagar vart lite tidspressade = inte hunnit göra dom exakt som jag planerat. Men annars har det gått förbaskat bra!

Första veckan körde jag medelhårt där jag körde några intervaller (kortare mest) och några tempokörningar. Avslutade veckan med lite distans. Vecka 2 trappade jag upp intensiteten och körde mer och längre intervaller och lite längre tempopass för att återigen avsluta veckan med distans. Denna vecka ska jag köra all in lemon swing men DOCK satte jobbet lite käpp i hjulen för mig igår vilket innebar att jag fick en ofrivillig vila. Det överkompenseras idag med att köra långpass med (mest troligt) lite tempo då vi ska göra en genomkörare inför Ceres Challange nästa helg. KUL 😀

Så i kort har jag ökat och ökat intensitet och träningsmängden från vecka 1 till nu och ska fortsätta köra hårt denna vecka för att sedan trappa ned (med undantaget Ceres challange på helgen)

Sen är det inte långt kvar tills det vankas bokstensturen 😀

Rent formmässigt så känner jag mig förvånadsvärt fräsch? Det var 1-2 dagar jag kände mig lite slow, men annars är benen med vilket förvånar mig iomed större mängd intervaller. Men det kanske är det mina ben behöver – pressas to the maximum. Sen har jag blivit betydligt mer hungrig. Går jag 2 timmar utan mat så börjar jag känna hur livet försvinner och min själ blir ledsen, men i övrigt är det toppen ! Jag dricker mycket vatten, extra noga med att äta mer kolhydrater när intensiteten ökar, noga med återhämtningsdryck/under passet dryck om det behövs osv. Reggar inte min mat lika mycket som jag planerade genom lifesume dock som jag planerade, men det har blivit väldigt bra ändp iomed att jag har en god koll på hur jag ska äta.

Jag vet att updaten blev halvkort, men jag ville få ut inlägget så ni kan få en liten inblick, förhoppningsvis blir nästa lite längre.

Och under bocksten – följ mig gärna på Raceone Appen då, super kul att läsa era fantastiska hejjaropp i efterhand OCH det blir en extra positiv press att veta att ni ser mig cykla.. 😀

Ha det bäst ❤

Cykelvasan – sista minuten prepp!

Cykelvasan, en fantastisk tillställning med flera tusen cyklister samlade på ett och samma ställe. I 9 mil färdas man på grusvägar och vackra miljöer från starten i sälen till mora.

Iår ska jag inte medverka tyvärr, men jag tänker ändå skriva några rader nedan på tips och trix inför cykelvasan så ni som ska köra har lite braiga tips! Jag punktar upp dom så det blir lättare att navigera igenom!

Dagarna/veckan innan tävling:

  1. Håll igång träningen även om du ska dra ned på mängd och intensitet. Genom att hålla igång kroppen så hjälper du kolhydratslagringen. Tips på pass är att få in något tempopass (tidigt på veckan), ett med några kortare intervaller (30-3 min) och dagen innan köra igångdragningar (20-45 sek intersivt x 4-6 st). Mellan passen antingen vilar du eller cyklar i smygtempo.
  2. Om du vill köra svarta vinbärskur så ska det göras 7 dagar innan tävling. Läs mer om det i mitt blogginlägg här: Svarta vinbär inlägg!
  3. Preppa med energiprodukter DU TESTAT INNAN. Inga nya tillskott för att minska risken för tex magkrasch. Jag brukar använda SIS produkter och vissa bars från Enervit eller bara så enkelt som banan. Räkna på hur länge du kommer va ute ungefär och komplettera med energi efter det. Jag brukar ta något varje 30 min.
  4. Samma gäller träningskläder/skor. Inget sprillans nytt innan tävling som är i kontakt med kroppen! Kan svida i tex baken om du har på dig ett par nya cykelbyxor som råkar ge oönskat skav.. 🙂 Däremot om du behöve shoppa på en ny sadelväska eller liknande så kommer ju det såklart inte störa cyklingen.
  5. Öka kolhydratsintaget 3 dagar innan tävlingsstart. Mer pasta, bröd, ris och andra kolhdyratsrika livsmedel!
  6. Drick drick och drick lite till! Öka vätskeintaget under hela veckan innan tävling. Inte tokigt att även köra lite extra mineraler.
  7. Kolla igenom cykeln långt innan för att slippa oönskade överraskningar när du bara har 1-2 dagar kvar innan tävling. Preppa även med ett ”punka kit” och se så allt är i sin ordning.

Precis innan/Under tävling:

  1. Om du inte har någon som langar vätska åt dig så bör du antingen ha en camelback eller se till att ta vätska under depåerna. Fördel med cykelvasan är att de kommer relativt så tätt inpå varandra så det går sällan någon nöd på en 🙂
  2. Om du kör på beta alanin så ska det intas innan loppet. Kika mitt senaste inlägg: Beta alanin – mitt nya kärlekstillskott
  3. Det är framförallt första halvan av loppet som är lite mer kupperat. Så har du aldrig kört det innan så spara lite på energin första 4 milen för att sen köra på lite mer sista 5
  4. Pilla i dig energi med jämna mellanrum för att inte få dippar. Pillar du i dig något var 30 minut så kan du känna dig trygg varvat med vätska varje 15-20 min.
  5. Glöm inte att hålla HÖGER om du inte kör om någon OCH när du väl ska om – ropa till tydligt vart ifrån du kommer (vilket bör vara vänster) så cyklisten framför är beredd 🙂

Efter tävling:

  1. Har du någon som kan stå i mål med någon form av återhämtningsdryck – magiskt bra. Annars ät så fort du bara kan!
  2. Drick drick drick hela tiden från avslutat lopp till ca 3-4 h efter. Sen kan du minska mängden lite
  3. Ät också hela tiden från avslutat lopp till ca 3-4 h efter. Första 30 min efter avslutat lopp ska vara snabba kolhydrater, sen kan du mixa källorna kolhydrater, fett och protein.
  4. Har du kompressionstights? Använd! Har du någon ”tone creme”? Använd! Har du någon som kan massera dig? ANVÄND!
  5. Annars, klappa dig på axeln och känn dig förbaskat nöjd över att ha klarat 9 mil på cykeln

Enkel och smidig ”checklista” innan tävlingen. Hoppas den hjälpte till lite och att ni får ett FANTASTISKT lopp. ❤

Mitt nya kärleks-tillskott

Som ni vet kör jag inte många tillskott alls utan får det mesta genom kosten. Vissa grejer tar jag för att kopplettera upp missar i kosthållningen ( så som Omega 3, Magnesium/kalcium ) men annars gillar jag att hålla det ganska så naturligt. MEN. Sen 2 månader tillbaka så har jag testat en grej som jag är 100% fast i när det kommer till prestations tillskott.

Ni vet ju redan att jag kör med Svarta vinbärs pulver så det behöver jag knappt skriva igen, ni vet att jag dricker kaffe vilket innehåller koffein = prestationshöjjande. Vissa tar koffein kappslar vilket de upplever ger en god effekt men jag personligen tycker kaffe räcker.
Men, till vad jag hittat för ”nyhet”.

Det började med att jag hörde Prestera Mera’s podd om olika tillskott för ökad prestation (slänger samtidigt in ett tips om den podden – magisk) som självklart var tillåtna att tävla på där en av produkterna de nämnde var just Beta alanin.

Beta alanin är alltså den aminosyran som brukar finnas i PWO som ger den ”stickiga känslan” i huden men då i ren form som jag personligen verkligen taggar igång på! Innan jag började tävla så körde jag ganska ofta med PWO just för att jag kände mig riktigt ”in the game” när det stickiga kom igång, men iomed att jag är så GALET nojjig för alla PWO produkter m.m. då mycket KAN innehålla någon substans som är dopingklassat så kände jag att jag hellre tar beta alanin i ren form än blandat med något annat.
Samma känsla, ingen risk för att läpparna ska sticka gärnet då jag tar det i tablettform samt sticket blir inte lika ”ihärdigt” utan lite mer lindrigt än vissa PWO’s.

Vad jag upplever med tillskottet är att jag kan pressa mer med hög puls och att jag blir mer fokuserad/förbannad (på ett bra sätt). Jag får inte syra lika lätt (även om det kommer det med) och jag kan hålla fokus på uppgiften bättre. Jag tar det ca 1 timma innan prestationstillfället och enbart när det är hårdkörning.

Alla är vi olika och har olika saker som vi ”taggar igång” på, men för mig har detta vart PERFEKT och är något jag inte kommer sluta med i första taget. Om ni är nyfikna så har jag satt en länk nedan och precis som innan – väljer ni att shoppa produkten genom mig så får jag en mindre kickback för mitt jobb på sociala medier.

Hoppas det kan hjälpa er nå era mål ❤

Beta alanin: Klicka här!!

Racerapport – Finnmarksturen

Klockan 6.00 rullade jag och Finspångscyklisten Richard från Norrköping och mot Ludvika! Sen jag hade sett väderprognosen så hade jag vart så nervig inför hur jag kommer klara det. Baserat på tidigare hårda träningspass eller tävlingar så har jag inte anpassat mig bra för värmen, men hoppet om att utföra ett bra lopp fanns ändå där.

All prepp minus en förkylning 1 vecka innan tävling kändes planerad och toppen! Hade förberett bra energi men gjort en liten justering mot tidigare lopp. Från tips av min pappa så blandade jag en häxbryggd i min flaska som innehöll: Coca cola + sportdryck + salt. Tog heller inte med någon gel denna gång utan körde banan bara för att testa.

Bil parkerad, nummerlapp hämtad, jag är uppvärmd och det är 20 min kvar till start.

Jag börjar få ännu mer panik inför starten i den sjuka värmen som var och bestämde mig för att sätta huvudet under kranen med iskallt vatten, skvätte lite på kläderna och tänkte att det skulle hålla mig sval iallafall en liten stund

5 minuter kvar till start och speakern berättar att han ska räkna ned inför start men först byta till en mobil enhet. 4 minuter kvar och inget hörs, 3 minuter kvar, 2 minuter kvar, 1 minut kvar, 30 sekunder och vi hör inget. Sedan rasslar det till i högtalarna och speakern säger att starten blir framskjuten en minut. Precis när han sagt klart meningen så skjuts startskottet och alla i ledet blir förvirrade, ska vi köra eller vänta? :’D

Vi väljer att köra och starten har gått.
Starten med SEPARAT DAMSTART ❤

Efter första backen så hamnar jag med några tjejer som kör ganska så jämnsnabbt med mig. Värmen känns påtaglig men ändå så att jag klarar av den. Vi byts av med vem som kör först och 4 st blir 3 sedan 2.

Från första starten så är jag galet noga med att hela tiden dricka dricka dricka. Iomed att jag hade en sån förbaskat tur att ha med Richard som kunde aggera langare så behövde jag inte ”snåla” med vätskeintaget.

Från ca 1-2 mil så hamnade jag med en tjej som var PERFEKT! Vi höll snarlikt tempo där hon var snabbare på grus (men ändå så jag kunde hänga med och bytas av) medan jag kunde dra på mer i skogen. Kroppen kändes med, jag kunde dra på lite och drack hela hela tiden.

Jag tittade på klockan och kände att ”dethär kan ändå bli en skaplig tid”.
Sen började det gå utför.

Runt 3.5 mil så hamnade vi på en längre ”plattsträcka” där vi turades om att dra. Jag tror att jag tog i lite väl mycket där samtidigt som vi var mitt under solen under dess varmaste timmar och jag började känna mig frusen och ”svag”.
Försökte ignorera det och fortsätta fylla på med sportdryck men det blev bara värre och värre. Strax innan 4 mil kom första depån och jag kastade vatten på hela mig för att försöka svalka mig lite. Och där gjorde jag första missen – jag drack inte vattnet som erbjöds utan kastade enbart på mig själv.

Bara någon kilometer efter depån så kom det – panik törst. Jag försökte dricka och dricka men det släckte ingenting. Jag blev bara mer och mer törstig. Jag behövde vatten men det fanns ingen depå i närheten.

Började må illa och gå imellan att frysa till att känna mig galet överhettad. Hade konstant gåshud och kände mig riktigt dålig. Tappade alla som jag kört med och blev tvungen att sänka tempot rejält.

Paniken ökade för varje kilometer jag inte hade vatten och jag övervägde starkt på att kasta in handduken. Men i samma veva så kändes det helt orimligt att göra det. Fine, jag mår skit, men jag kan fortfarande cykla. Fine, tiden kommer bli dålig, men om jag kommer i mål så får det bli en vinst i sig. Så jag bestämde mig för att motvilligt fortsätta trampa med hoppet om att svimma eller vurpa så jag slapp fortsätta (haha, jag vet att det låter sjukt men min envishet var den ända som ville framåt, resten av kroppen ville lägga sig på backen och sluta med allt. Skulle aldrig ville skada mig själv så, men just i det läget ville hjärnan komma på allt för att slippa trampa).

Mellan depå 1 och depå 2 var det ca 2 mil och det var rent av 2 mil av 100% plåga. Och när jag ÄNTLIGEN kom fram till depå 2 så drack jag så sjukligt mycket vatten. Jag halvstannade och drack 2-3 flaskor, kastade 2 flaskor på mig sen fortsätte trampa. Efter några km kom ytterligare en panik törst MEN då såg jag några funktionärer vid sidan med en ”sjuk väska” och stannade till bredvid dom och frågade bädjande om lite vatten.

Dom hade en hel dunk så jag drog i mig mer och sedan fortsatte trampa.

Jag kan inte svara på om det var pga illamåendet eller om det var mitt nya energiintag – men jag blev aldrig hungrig som jag brukar bli? Jag måste testa energin igen, men jag fick inget magont eller kände att jag behövde någon ”mer matigt” under loppet vilket var förbannat bra.
Men som sagt, måste testa igen.

När jag trampat ca 65 km så kom en tjej susande förbi mig och sa att ”Herr eliten kommer snart så du vet”

En liten nojjkänsla kom fram dels av att jag självklart inte vill vara ivägen men även ifall det blir något armbågande förbi mig. Med ett öga kastade över axeln på stigen så fortsatte jag trampa fram i hopp om att hinna fram till en grusväg så de enklare kan swoosha förbi.

Men vet ni en sak? De va så sjukt jäkla BRA när de skulle förbi mig??

Långt innan roppade de att de kommer från den sidan de skulle om på, de höll ut, till och med en som HEJJADE PÅ när han åkte förbi?? 100% resepekt för medcyklisterna och super bra omkörningar av de som körde förbi mig.

TACK tävlingsherrar för att ni gjorde det så bra som åkte förbi mig ❤

När jag hade ca 1 mil kvar så började värmeslagen kännas lite lite bättre. Illemåendet hade släppt och nu gick jag enbart mellan att frysa och vara jätte varm. Då kom sista räddningen för loppet – Specialized fredrik stod längs banan med en flaska vatten som jag kunde ta och det var nog den som tog mig in i mål. Jag hällde vatten på mig och drack som bara den och tillslut, efter lång kämpan, kom jag fram.

Man ser nästan hur plågad jag är hahahha.

I kort kan man säga såhär – de första 4 milen körde jag på tid och de sista 4 milen var enbart med ett enda mål – att fullfölja loppet. Värme är inte min grej, men tack vare detta lopp så tändes en låga i mig.

Jag kan inte hela tiden sätta mål och förväntningar på mig själv och sen bli besviken när jag inte når dom NÄR JAG INTE LÄGGER 100% FOKUS PÅ TRÄNINGEN INFÖR DET.

Så jag kommer att köra bockstensturen och under hela augusti så ska jag köra väldigt specifik träning och verkligen gå 100% all in på att göra bockstensturen till mitt lopp.

Då vet jag att jag gjort allt jag kan och kan lättare utvärdera vad som var bra och mindre bra. Och även se hur 1 månads specifik träning kan utveckla mig som cyklist.

Tack finnmarksturen för separat damstart, tack Richard för fantastisk langning, bilsällskap och PROFFSSERVICE :D, tack tävlingsherrar för fantastisk respekt vid omkörning, tack alla som kastade vatten längs vägen och tack för att detta lopps plåga tände en låga inom mig ❤

Olika tillskott till olika personer

I videon nedan berättar jag om 4 st olika utvalda kosttillskott och vilka typer av personer de skulle passsa till!
Länk till de olika produkterna finner ni nedan 🙂

Och som ni redan vet – produkterna har jag valt ut själv men de är i samarbete med Svensk Hälsokost vilket innebär att OM ni hittar någon som känns perfekt för er och väljer att shoppa genom länken nedan så får jag en liten kick back för jobbet jag lagt ned bakom! 🙂

Ha det bäst och hoppas ni hittar lite nya och braiga tips!

Länk till produkter:
Multivitamin: Klicka här!!
Omega 3: Klicka här!!
Magnesium Kalcium: Klicka här!!
(Något jag glömmer säga i videon – jag tar magnesium/kalcium då jag är dålig på att äta mejeriprodukter. Annars är rena megnasium bättre)
MSM: Klicka här!!