Uppladdning inför bocksten del 1

Okej, en möjligen lite försenad update på hur det går inför bocksten – men bättre sent än aldrig 😀

Jag bestämde mig ju en dag i frustration efter senaste tävlingen i juli för att bygga upp ett träningsschema inför bocksten för att få en bättre struktur på träningen och att faktiskt få mer kvalitétspass gjorda – och än så länge har det gått väldigt bra!! Träningsschemat sträcker sig en månad (hela augusti) och jag gör det tillsammans med min testperson från finspång som också ska köra samma tävling. Får väl erkänna att han har lyckats få till passen bättre än mig då vissa dagar vart lite tidspressade = inte hunnit göra dom exakt som jag planerat. Men annars har det gått förbaskat bra!

Första veckan körde jag medelhårt där jag körde några intervaller (kortare mest) och några tempokörningar. Avslutade veckan med lite distans. Vecka 2 trappade jag upp intensiteten och körde mer och längre intervaller och lite längre tempopass för att återigen avsluta veckan med distans. Denna vecka ska jag köra all in lemon swing men DOCK satte jobbet lite käpp i hjulen för mig igår vilket innebar att jag fick en ofrivillig vila. Det överkompenseras idag med att köra långpass med (mest troligt) lite tempo då vi ska göra en genomkörare inför Ceres Challange nästa helg. KUL 😀

Så i kort har jag ökat och ökat intensitet och träningsmängden från vecka 1 till nu och ska fortsätta köra hårt denna vecka för att sedan trappa ned (med undantaget Ceres challange på helgen)

Sen är det inte långt kvar tills det vankas bokstensturen 😀

Rent formmässigt så känner jag mig förvånadsvärt fräsch? Det var 1-2 dagar jag kände mig lite slow, men annars är benen med vilket förvånar mig iomed större mängd intervaller. Men det kanske är det mina ben behöver – pressas to the maximum. Sen har jag blivit betydligt mer hungrig. Går jag 2 timmar utan mat så börjar jag känna hur livet försvinner och min själ blir ledsen, men i övrigt är det toppen ! Jag dricker mycket vatten, extra noga med att äta mer kolhydrater när intensiteten ökar, noga med återhämtningsdryck/under passet dryck om det behövs osv. Reggar inte min mat lika mycket som jag planerade genom lifesume dock som jag planerade, men det har blivit väldigt bra ändp iomed att jag har en god koll på hur jag ska äta.

Jag vet att updaten blev halvkort, men jag ville få ut inlägget så ni kan få en liten inblick, förhoppningsvis blir nästa lite längre.

Och under bocksten – följ mig gärna på Raceone Appen då, super kul att läsa era fantastiska hejjaropp i efterhand OCH det blir en extra positiv press att veta att ni ser mig cykla.. 😀

Ha det bäst ❤

Cykelvasan – sista minuten prepp!

Cykelvasan, en fantastisk tillställning med flera tusen cyklister samlade på ett och samma ställe. I 9 mil färdas man på grusvägar och vackra miljöer från starten i sälen till mora.

Iår ska jag inte medverka tyvärr, men jag tänker ändå skriva några rader nedan på tips och trix inför cykelvasan så ni som ska köra har lite braiga tips! Jag punktar upp dom så det blir lättare att navigera igenom!

Dagarna/veckan innan tävling:

  1. Håll igång träningen även om du ska dra ned på mängd och intensitet. Genom att hålla igång kroppen så hjälper du kolhydratslagringen. Tips på pass är att få in något tempopass (tidigt på veckan), ett med några kortare intervaller (30-3 min) och dagen innan köra igångdragningar (20-45 sek intersivt x 4-6 st). Mellan passen antingen vilar du eller cyklar i smygtempo.
  2. Om du vill köra svarta vinbärskur så ska det göras 7 dagar innan tävling. Läs mer om det i mitt blogginlägg här: Svarta vinbär inlägg!
  3. Preppa med energiprodukter DU TESTAT INNAN. Inga nya tillskott för att minska risken för tex magkrasch. Jag brukar använda SIS produkter och vissa bars från Enervit eller bara så enkelt som banan. Räkna på hur länge du kommer va ute ungefär och komplettera med energi efter det. Jag brukar ta något varje 30 min.
  4. Samma gäller träningskläder/skor. Inget sprillans nytt innan tävling som är i kontakt med kroppen! Kan svida i tex baken om du har på dig ett par nya cykelbyxor som råkar ge oönskat skav.. 🙂 Däremot om du behöve shoppa på en ny sadelväska eller liknande så kommer ju det såklart inte störa cyklingen.
  5. Öka kolhydratsintaget 3 dagar innan tävlingsstart. Mer pasta, bröd, ris och andra kolhdyratsrika livsmedel!
  6. Drick drick och drick lite till! Öka vätskeintaget under hela veckan innan tävling. Inte tokigt att även köra lite extra mineraler.
  7. Kolla igenom cykeln långt innan för att slippa oönskade överraskningar när du bara har 1-2 dagar kvar innan tävling. Preppa även med ett ”punka kit” och se så allt är i sin ordning.

Precis innan/Under tävling:

  1. Om du inte har någon som langar vätska åt dig så bör du antingen ha en camelback eller se till att ta vätska under depåerna. Fördel med cykelvasan är att de kommer relativt så tätt inpå varandra så det går sällan någon nöd på en 🙂
  2. Om du kör på beta alanin så ska det intas innan loppet. Kika mitt senaste inlägg: Beta alanin – mitt nya kärlekstillskott
  3. Det är framförallt första halvan av loppet som är lite mer kupperat. Så har du aldrig kört det innan så spara lite på energin första 4 milen för att sen köra på lite mer sista 5
  4. Pilla i dig energi med jämna mellanrum för att inte få dippar. Pillar du i dig något var 30 minut så kan du känna dig trygg varvat med vätska varje 15-20 min.
  5. Glöm inte att hålla HÖGER om du inte kör om någon OCH när du väl ska om – ropa till tydligt vart ifrån du kommer (vilket bör vara vänster) så cyklisten framför är beredd 🙂

Efter tävling:

  1. Har du någon som kan stå i mål med någon form av återhämtningsdryck – magiskt bra. Annars ät så fort du bara kan!
  2. Drick drick drick hela tiden från avslutat lopp till ca 3-4 h efter. Sen kan du minska mängden lite
  3. Ät också hela tiden från avslutat lopp till ca 3-4 h efter. Första 30 min efter avslutat lopp ska vara snabba kolhydrater, sen kan du mixa källorna kolhydrater, fett och protein.
  4. Har du kompressionstights? Använd! Har du någon ”tone creme”? Använd! Har du någon som kan massera dig? ANVÄND!
  5. Annars, klappa dig på axeln och känn dig förbaskat nöjd över att ha klarat 9 mil på cykeln

Enkel och smidig ”checklista” innan tävlingen. Hoppas den hjälpte till lite och att ni får ett FANTASTISKT lopp. ❤

Mitt nya kärleks-tillskott

Som ni vet kör jag inte många tillskott alls utan får det mesta genom kosten. Vissa grejer tar jag för att kopplettera upp missar i kosthållningen ( så som Omega 3, Magnesium/kalcium ) men annars gillar jag att hålla det ganska så naturligt. MEN. Sen 2 månader tillbaka så har jag testat en grej som jag är 100% fast i när det kommer till prestations tillskott.

Ni vet ju redan att jag kör med Svarta vinbärs pulver så det behöver jag knappt skriva igen, ni vet att jag dricker kaffe vilket innehåller koffein = prestationshöjjande. Vissa tar koffein kappslar vilket de upplever ger en god effekt men jag personligen tycker kaffe räcker.
Men, till vad jag hittat för ”nyhet”.

Det började med att jag hörde Prestera Mera’s podd om olika tillskott för ökad prestation (slänger samtidigt in ett tips om den podden – magisk) som självklart var tillåtna att tävla på där en av produkterna de nämnde var just Beta alanin.

Beta alanin är alltså den aminosyran som brukar finnas i PWO som ger den ”stickiga känslan” i huden men då i ren form som jag personligen verkligen taggar igång på! Innan jag började tävla så körde jag ganska ofta med PWO just för att jag kände mig riktigt ”in the game” när det stickiga kom igång, men iomed att jag är så GALET nojjig för alla PWO produkter m.m. då mycket KAN innehålla någon substans som är dopingklassat så kände jag att jag hellre tar beta alanin i ren form än blandat med något annat.
Samma känsla, ingen risk för att läpparna ska sticka gärnet då jag tar det i tablettform samt sticket blir inte lika ”ihärdigt” utan lite mer lindrigt än vissa PWO’s.

Vad jag upplever med tillskottet är att jag kan pressa mer med hög puls och att jag blir mer fokuserad/förbannad (på ett bra sätt). Jag får inte syra lika lätt (även om det kommer det med) och jag kan hålla fokus på uppgiften bättre. Jag tar det ca 1 timma innan prestationstillfället och enbart när det är hårdkörning.

Alla är vi olika och har olika saker som vi ”taggar igång” på, men för mig har detta vart PERFEKT och är något jag inte kommer sluta med i första taget. Om ni är nyfikna så har jag satt en länk nedan och precis som innan – väljer ni att shoppa produkten genom mig så får jag en mindre kickback för mitt jobb på sociala medier.

Hoppas det kan hjälpa er nå era mål ❤

Beta alanin: Klicka här!!

Racerapport – Finnmarksturen

Klockan 6.00 rullade jag och Finspångscyklisten Richard från Norrköping och mot Ludvika! Sen jag hade sett väderprognosen så hade jag vart så nervig inför hur jag kommer klara det. Baserat på tidigare hårda träningspass eller tävlingar så har jag inte anpassat mig bra för värmen, men hoppet om att utföra ett bra lopp fanns ändå där.

All prepp minus en förkylning 1 vecka innan tävling kändes planerad och toppen! Hade förberett bra energi men gjort en liten justering mot tidigare lopp. Från tips av min pappa så blandade jag en häxbryggd i min flaska som innehöll: Coca cola + sportdryck + salt. Tog heller inte med någon gel denna gång utan körde banan bara för att testa.

Bil parkerad, nummerlapp hämtad, jag är uppvärmd och det är 20 min kvar till start.

Jag börjar få ännu mer panik inför starten i den sjuka värmen som var och bestämde mig för att sätta huvudet under kranen med iskallt vatten, skvätte lite på kläderna och tänkte att det skulle hålla mig sval iallafall en liten stund

5 minuter kvar till start och speakern berättar att han ska räkna ned inför start men först byta till en mobil enhet. 4 minuter kvar och inget hörs, 3 minuter kvar, 2 minuter kvar, 1 minut kvar, 30 sekunder och vi hör inget. Sedan rasslar det till i högtalarna och speakern säger att starten blir framskjuten en minut. Precis när han sagt klart meningen så skjuts startskottet och alla i ledet blir förvirrade, ska vi köra eller vänta? :’D

Vi väljer att köra och starten har gått.
Starten med SEPARAT DAMSTART ❤

Efter första backen så hamnar jag med några tjejer som kör ganska så jämnsnabbt med mig. Värmen känns påtaglig men ändå så att jag klarar av den. Vi byts av med vem som kör först och 4 st blir 3 sedan 2.

Från första starten så är jag galet noga med att hela tiden dricka dricka dricka. Iomed att jag hade en sån förbaskat tur att ha med Richard som kunde aggera langare så behövde jag inte ”snåla” med vätskeintaget.

Från ca 1-2 mil så hamnade jag med en tjej som var PERFEKT! Vi höll snarlikt tempo där hon var snabbare på grus (men ändå så jag kunde hänga med och bytas av) medan jag kunde dra på mer i skogen. Kroppen kändes med, jag kunde dra på lite och drack hela hela tiden.

Jag tittade på klockan och kände att ”dethär kan ändå bli en skaplig tid”.
Sen började det gå utför.

Runt 3.5 mil så hamnade vi på en längre ”plattsträcka” där vi turades om att dra. Jag tror att jag tog i lite väl mycket där samtidigt som vi var mitt under solen under dess varmaste timmar och jag började känna mig frusen och ”svag”.
Försökte ignorera det och fortsätta fylla på med sportdryck men det blev bara värre och värre. Strax innan 4 mil kom första depån och jag kastade vatten på hela mig för att försöka svalka mig lite. Och där gjorde jag första missen – jag drack inte vattnet som erbjöds utan kastade enbart på mig själv.

Bara någon kilometer efter depån så kom det – panik törst. Jag försökte dricka och dricka men det släckte ingenting. Jag blev bara mer och mer törstig. Jag behövde vatten men det fanns ingen depå i närheten.

Började må illa och gå imellan att frysa till att känna mig galet överhettad. Hade konstant gåshud och kände mig riktigt dålig. Tappade alla som jag kört med och blev tvungen att sänka tempot rejält.

Paniken ökade för varje kilometer jag inte hade vatten och jag övervägde starkt på att kasta in handduken. Men i samma veva så kändes det helt orimligt att göra det. Fine, jag mår skit, men jag kan fortfarande cykla. Fine, tiden kommer bli dålig, men om jag kommer i mål så får det bli en vinst i sig. Så jag bestämde mig för att motvilligt fortsätta trampa med hoppet om att svimma eller vurpa så jag slapp fortsätta (haha, jag vet att det låter sjukt men min envishet var den ända som ville framåt, resten av kroppen ville lägga sig på backen och sluta med allt. Skulle aldrig ville skada mig själv så, men just i det läget ville hjärnan komma på allt för att slippa trampa).

Mellan depå 1 och depå 2 var det ca 2 mil och det var rent av 2 mil av 100% plåga. Och när jag ÄNTLIGEN kom fram till depå 2 så drack jag så sjukligt mycket vatten. Jag halvstannade och drack 2-3 flaskor, kastade 2 flaskor på mig sen fortsätte trampa. Efter några km kom ytterligare en panik törst MEN då såg jag några funktionärer vid sidan med en ”sjuk väska” och stannade till bredvid dom och frågade bädjande om lite vatten.

Dom hade en hel dunk så jag drog i mig mer och sedan fortsatte trampa.

Jag kan inte svara på om det var pga illamåendet eller om det var mitt nya energiintag – men jag blev aldrig hungrig som jag brukar bli? Jag måste testa energin igen, men jag fick inget magont eller kände att jag behövde någon ”mer matigt” under loppet vilket var förbannat bra.
Men som sagt, måste testa igen.

När jag trampat ca 65 km så kom en tjej susande förbi mig och sa att ”Herr eliten kommer snart så du vet”

En liten nojjkänsla kom fram dels av att jag självklart inte vill vara ivägen men även ifall det blir något armbågande förbi mig. Med ett öga kastade över axeln på stigen så fortsatte jag trampa fram i hopp om att hinna fram till en grusväg så de enklare kan swoosha förbi.

Men vet ni en sak? De va så sjukt jäkla BRA när de skulle förbi mig??

Långt innan roppade de att de kommer från den sidan de skulle om på, de höll ut, till och med en som HEJJADE PÅ när han åkte förbi?? 100% resepekt för medcyklisterna och super bra omkörningar av de som körde förbi mig.

TACK tävlingsherrar för att ni gjorde det så bra som åkte förbi mig ❤

När jag hade ca 1 mil kvar så började värmeslagen kännas lite lite bättre. Illemåendet hade släppt och nu gick jag enbart mellan att frysa och vara jätte varm. Då kom sista räddningen för loppet – Specialized fredrik stod längs banan med en flaska vatten som jag kunde ta och det var nog den som tog mig in i mål. Jag hällde vatten på mig och drack som bara den och tillslut, efter lång kämpan, kom jag fram.

Man ser nästan hur plågad jag är hahahha.

I kort kan man säga såhär – de första 4 milen körde jag på tid och de sista 4 milen var enbart med ett enda mål – att fullfölja loppet. Värme är inte min grej, men tack vare detta lopp så tändes en låga i mig.

Jag kan inte hela tiden sätta mål och förväntningar på mig själv och sen bli besviken när jag inte når dom NÄR JAG INTE LÄGGER 100% FOKUS PÅ TRÄNINGEN INFÖR DET.

Så jag kommer att köra bockstensturen och under hela augusti så ska jag köra väldigt specifik träning och verkligen gå 100% all in på att göra bockstensturen till mitt lopp.

Då vet jag att jag gjort allt jag kan och kan lättare utvärdera vad som var bra och mindre bra. Och även se hur 1 månads specifik träning kan utveckla mig som cyklist.

Tack finnmarksturen för separat damstart, tack Richard för fantastisk langning, bilsällskap och PROFFSSERVICE :D, tack tävlingsherrar för fantastisk respekt vid omkörning, tack alla som kastade vatten längs vägen och tack för att detta lopps plåga tände en låga inom mig ❤

Olika tillskott till olika personer

I videon nedan berättar jag om 4 st olika utvalda kosttillskott och vilka typer av personer de skulle passsa till!
Länk till de olika produkterna finner ni nedan 🙂

Och som ni redan vet – produkterna har jag valt ut själv men de är i samarbete med Svensk Hälsokost vilket innebär att OM ni hittar någon som känns perfekt för er och väljer att shoppa genom länken nedan så får jag en liten kick back för jobbet jag lagt ned bakom! 🙂

Ha det bäst och hoppas ni hittar lite nya och braiga tips!

Länk till produkter:
Multivitamin: Klicka här!!
Omega 3: Klicka här!!
Magnesium Kalcium: Klicka här!!
(Något jag glömmer säga i videon – jag tar magnesium/kalcium då jag är dålig på att äta mejeriprodukter. Annars är rena megnasium bättre)
MSM: Klicka här!!

Racerapport – Mörksuggejakten

Innan start stod jag med en tjej i startfållan och pratade om hur mycket jag ogillar mass starter då det bara är en tidsfråga innan man kraschar..
Hon höll starkt med och hoppades, som jag, att de skulle sluta envisas med dehär starterna och följa de andra loppens exempel, vi önskade varandra lycka till och sedan bar det av..

Veckan inför tävling så har jag vilat galet mycket. Så galet mycket att jag fick svårt att sova om nätterna. Ni förstår, min kropp och hjärna behöver mycket aktivitet för att kunna sova bra och funka bra i livet. Lite aktivitet = zombi alicia som inte orkar något och sover sedan skit. Mycket aktivitet = livet är på topp och alicia sover som en prinsessa.

Annars var maten bra planerat, motivationen bra och jag var bara allmänt pepp inför tävling!

Kvällen innan insåg jag att mina SIS gel var slut och jag hade enbart enervit gel kvar. Dålig planering men jag tänkte att det kanske skulle funka ändå. Iomed min mage så funkar SIS mycket mycket MYCKET bättre än enervit då de lätt kan leda till magont.
Gelen åkte ner i väskan, resten av preppen lika så och sedan åkte jag ner i sängen.

Ni vet när man MÅSTE somna fort för att man vet att man kommer få för lite sömn men ”Om man somnar nu så får man iallafall ett par timmar”?
Så tänkte jag hela natten hela vägen fram till att min klocka ringde 02.50 och det var dags att gå upp.

Ingen sömn inatt, bra Alicia

Jag hade förberett allt sjukt bra så på 20 min var jag klar att gå ner till bilen och åka mot första stoppet – Prästköp.
Vi var totalt 5 st cyklister som skulle upp och rejsa och åkte gemensam bil upp.

Men vi gör ett litet hopp från bilfärden, skippar detaljerna när man hämtade lapp, värmde osv då det var same as allways och går till startfållan.

Nervig som vanligt står man där och mentalt förbereder sig för loppet. Man känner att pulsen ökar, man nästan blir lite svag i kroppen men ändå känner sig stark och bara laddar. Något som även påverkade nerverna va denhär jäkla mass starten. Jag har skrivit lite längre om detta på sociala medier (instagram, facebook) men helt seriöst – alla andra långlopp (som jag kört) har tänkt till när det kommer till mass start och slutat med det iomed skaderisken. Mass start SUGER och är inte ens lite roligt. Man har 1 styre 1 mm åt höger, 1 styre 1 mm åt vänster och 20 andra cyklister med mm avstånd åt alla andra håll. Du ska alltså inte enbart ha koll på cyklisten framför dig, utan även åt alla sidorna av dig själv och cykeln samtidigt som någon bakom dig duttar dig med sitt framdäck på ditt bakdäck.

Iallafall, i fållan står jag och pratar med en tjej om just den delen, att jag ogillar mass starterna så otroligt mycket. Hon höll med, vi önskade varandra lycka till och sen bar det av.

Vi cyklade i mega klungan och jag försökte hålla koll på allt runtom mig, vi hann 3 minuter in på loppet och sedan hände det.

Personen framför mig måste blivit knuffad eller något, för jag såg hur kan åkte åt sidan och någon annan vurpade över honom. Då han var ca 1 m framför mig så hann jag inte reagera (och vad hade det spelat för roll, vart skulle jag ha svängt?) så jag åkte på han och flög över styret jag med. Gled lite härligt på asfalten och gjorde en jävligt snabb scann. ” Är allt helt? Japp! Okej bra, det kommer 100 tals personer bakom, akta!”

Jag frågade personen jag åkt över om allt var okej, fick inget svar men får anta det då han åkte upp på cykeln igen och körde iväg. Jag skulle med upp med såg att styret vridit sig helt och fick stanna igen, vrida upp och sen köra iväg igen.

Jag skadade mig inte allvarligt på något sätt alls utan jag måste haft galen tur. Fick enbart skrapisar och blåmärken vilket man får räkna med på tävling.

Iomed krasch så åkte jag bak från led 1 till led LångSomFanBak och försökte jobba igen det i första backen vilket gick sådär. Det var smockfullt så man fick vänta in ett läge att köra om, försökte kötta och lyckades TILLSLUT iallafall se 1 person i samma klass som jag – de andra var long gone.

SKIT!

Benen va fräscha, huvudet var med men jag kom inte fram! ”stopp” i stigarna och de standard personerna som ska PRESSA sig fram gjorde inte början på loppet lätt. Men som alltid börjar det tunna ut sig efter en stund och det blev lättare att hålla sig egna takt.

Jag kan inte svara på hur lång in på loppet jag var distansmässigt (min garmin slutade funka helt plötsligt) men tidsmässigt ca 1 timma in på loppet började jag få en håll liknande känsla i magen. Eller det började med håll liknande för att sen övergå till ren magsmärta – Enervit gel fan skit fan.

Jag har verkligen enbart mig själv att skylla – JAG VET JU! Men ändå tänker man naivt att ”de funkar nog denna gång”.
Nee Alicia, det funkar aldrig så sluta va så otroligt naiv och bara förstå att den gelen inte funkar för din mage. PUNKT.

I början kunde jag pressa skapligt trotts magontet, men sista timman så kunde jag inte ens äta något för att de gjorde så ont samt att jag inte kunde ta i 100% då det ökade smärtan. Skaplig räddning jag hade att det fanns fantastiskt folk som kunde langa ny flaska – ni räddade mig!

Men, trotts krasch och magont så slog jag förra årets tid med 4 minuter. Och det är inte mycket, men det är en bättre tid och ett bevis på att jag hela tiden går mot en ”snabbare jag” vilket känns fantastiskt. Så efter att ha legat på gräset en stund efter loppet, tagit en resorb och dryck (tack malin <3) så började magontet ge sig lite och jag kände mig helt okej nöjd.

Och härmed lovar jag att till nästa tävling som ännu är oklar vilken det blir, så blir det inga mer ”naiv-grejer” utan jag kör enbart med det jag vet funkar för mig och min mage så jag inte kan skylla på det nästa gång 😀

KRAM och hej!

PS. Tävlingen var super fint arrangerad i övrigt, så jag är inte putt på själva loppet i sig. Jätte fint, mycket folk som hejjar längs vägen och jätte bra funkisar. Det är enbart mass starten. DS.

Racerapport – ränneslättsturen

Jag förvarnar innan på en förbannad rapport och det kommer att förekomma svordomar.

Så, innan loppet var man väl ändå ganska taggad, har haft lite svårt att sova men det är inget ovanligt. Har vilat, ätit mycket och va ändå ganska så sugen på tävling.

Morgonen började bra med frukost, packning och lämnade hachico till en kompis, kom iväg möjligen lite sent så hade ca 50 min innan start när jag kom fram men kände mig verkligen inte stressad utan snarare ganska lugn och sansad. Hämtade min lapp, fixade med cykeln och bytte om. Insåg att jag glömt slang, vilket jag alltid kommer ihåg annars, men tänkte att det borde va lugnt. Råkade va lite för sandad vilket råkade påverka tiden till uppvärmning samtidigt som nervositeten slog in som en slag i magen så jag prioriterade toan framför tramp innan lopp.

Väl i fållan så kom som vanligt den panik nervositeten, men en bra sådan. Man blir taggad lixom.

Sen gick starten.

Det var tunga ben, alltså brutalt tunga ben. Inget sprutt, inget tryck utan bara kämpigt från första tramptaget. Irritationen smög på sakta men säkert och jag påmindes om att detta var loppet med absolut mest grusvägar

Jävla skit, att jag inte kom ihåg det. Grusvägar är jag helt sämst på, även när det är sånhär värme

Jag försökte ändå peppa mig själv även om jag lovade mig själv att nästa år, blir året jag kör betydligt mer xc lopp.

Sen hände något, mitt i irritationen. Ni som känner mig eller följt mig ett tag vet att jag har 2 stora fobier/rädslor. Det är hajar (vilket sällan dyker upp i spåren) och det är getingar. Och det är klart som fan, att när det är som tyngst så bara BRÄNNER det till i hela jävla armen. Getingar. Arga, djävulska as getingar tycker att det är rimligt att sticka mig helt oprovocerat när jag Sitter på cykeln och dör. Och det är ju inte så att de bara sticker mig på kroppen utan hela vägen in i själen iomed min fobi.

Så ÄNNU mer arg, lite rädd och lite ”tycker synd om mig själv”-Ig så försöker jag ändå vända dehär till en styrka. Så att ilskan åker ner i pedalerna.

Och det funkade, i typ 10 min, sen får jag punka. En jävla punka med tublessade hjul och utan slang.

Där var droppen för mig och jag sket i hela loppet. Fick lösa vägen tillbaka till mål och nu sitter jag i bilen och skriver inlägget innan jag ska rulla hemåt men en arm som bara dunkar och värker.

As as as as as lopp.

Nu ska jag försöka släppa dethär, ny tävling nästa helg.

Alla ska vi någongång bryta ett lopp och dehär va min första.

Ursäkta ev felstavningar och konstiga meningar, jag skriver lite i hast och aa, i irritation.

Kram, hej.