Jag förvarnar innan på en förbannad rapport och det kommer att förekomma svordomar.

Så, innan loppet var man väl ändå ganska taggad, har haft lite svårt att sova men det är inget ovanligt. Har vilat, ätit mycket och va ändå ganska så sugen på tävling.

Morgonen började bra med frukost, packning och lämnade hachico till en kompis, kom iväg möjligen lite sent så hade ca 50 min innan start när jag kom fram men kände mig verkligen inte stressad utan snarare ganska lugn och sansad. Hämtade min lapp, fixade med cykeln och bytte om. Insåg att jag glömt slang, vilket jag alltid kommer ihåg annars, men tänkte att det borde va lugnt. Råkade va lite för sandad vilket råkade påverka tiden till uppvärmning samtidigt som nervositeten slog in som en slag i magen så jag prioriterade toan framför tramp innan lopp.

Väl i fållan så kom som vanligt den panik nervositeten, men en bra sådan. Man blir taggad lixom.

Sen gick starten.

Det var tunga ben, alltså brutalt tunga ben. Inget sprutt, inget tryck utan bara kämpigt från första tramptaget. Irritationen smög på sakta men säkert och jag påmindes om att detta var loppet med absolut mest grusvägar

Jävla skit, att jag inte kom ihåg det. Grusvägar är jag helt sämst på, även när det är sånhär värme

Jag försökte ändå peppa mig själv även om jag lovade mig själv att nästa år, blir året jag kör betydligt mer xc lopp.

Sen hände något, mitt i irritationen. Ni som känner mig eller följt mig ett tag vet att jag har 2 stora fobier/rädslor. Det är hajar (vilket sällan dyker upp i spåren) och det är getingar. Och det är klart som fan, att när det är som tyngst så bara BRÄNNER det till i hela jävla armen. Getingar. Arga, djävulska as getingar tycker att det är rimligt att sticka mig helt oprovocerat när jag Sitter på cykeln och dör. Och det är ju inte så att de bara sticker mig på kroppen utan hela vägen in i själen iomed min fobi.

Så ÄNNU mer arg, lite rädd och lite ”tycker synd om mig själv”-Ig så försöker jag ändå vända dehär till en styrka. Så att ilskan åker ner i pedalerna.

Och det funkade, i typ 10 min, sen får jag punka. En jävla punka med tublessade hjul och utan slang.

Där var droppen för mig och jag sket i hela loppet. Fick lösa vägen tillbaka till mål och nu sitter jag i bilen och skriver inlägget innan jag ska rulla hemåt men en arm som bara dunkar och värker.

As as as as as lopp.

Nu ska jag försöka släppa dethär, ny tävling nästa helg.

Alla ska vi någongång bryta ett lopp och dehär va min första.

Ursäkta ev felstavningar och konstiga meningar, jag skriver lite i hast och aa, i irritation.

Kram, hej.

Publicerad av Alicia Petersdotter

- Bloggar om mitt liv som tävlingscyklist, egen företagare och äventyrare. - Vill inspirera så många som möjligt att finna glädjen i ett hälsosammare liv! - Kostrådgivare och hälsocoach

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: