Racerapport – Jursla xc

Jag vaknade på morgonen med världens tyngd i kroppen. Trött i huvudet, trött i kroppen och det ända min kropp skrek efter var att lägga mig i sängen igen.
S Å T R Ö T T

Men denna lördag hade andra planer än att jag skulle ligga halvdäckad i sängen. Bananpannkakor till frukost, möte på morgonen/förmiddagen och sedan göra sig redo för kort-race.

Jag får dock erkänna att jag övervägde lite först, ”ska hoppa tävlingen idag och bara vila, eller ska jag köra?”. Då det var anmälan på plats så hade jag inte direkt signat upp på något. Meeeen lika fort som förstnämnda tanken slog mig så kom en annan. Jag kan ju inte försöka promota folk till att vilja tävla mer, uppmuntra människor som vill arrangera tävlingar i närheten sen struntar jag i att köra dom själv?
Nu kan man ju så klart inte alltid vara med på allt, men idag KUNDE jag ju faktiskt, men ville avboka det för jag va sliten.

Så med de tankarna i huvudet fick jag dra på mig tävlingsdressen och röra mig bort i sällskap av pappa och Rikard.

Det roliga i de hela var att både jag och pappa var otroligt osugna på att tävla. Båda va trötta, lite loj och hade hellre sköntrampat en sväng. Men båda avslutade tävlingen med att vara riktigt nöjda över att vi ställde upp. 

Väl på plats så var det några cyklister som trampade runt. Vissa testade banan, vissa anmälde sig och vissa stod och snacka. Typiskt cykelklimat med andra ord.
Vi gick och anmälde oss för att sedan åka bort mot den ”stenkista” som jag stupade över styret på förra året. Av just den nämnda anledningen så kände jag att jag ville kolla över den i lugn och ro för att se vilken linje jag skulle ta.

Linjen var kollad, jag kände mig redo och mot startlinjen trampade jag bort.

Vi var inte jätte många som tävlade utan vi hamnade nog mot en 20 st i tävlingsklass och ungefär detsamma i övriga. Dock enbart 2 st i damklass, jag och starka Helena..
Vi har kört några långlopp tillsammans innan och hon vinner alltid med sin järnvilja och starka ben så jag kände mig lite smått nervig vid linjen.

Ett mål hade jag dock, jag ska göra allt jag kan för att komma om henne!

Och första minuterna var jag före och var även galet nöjd! Seeen smet hon om.. Men en sak som jag var sjukt nöjd över var att jag släppte henne inte ur sikte på hela första varvet. Inte heller andra! Eftersom jag vet att hon är mycket starkare än mig så gjorde det mig väldigt glad!

Sista varvet så tappade jag henne men var enbart mindre än 1 minut efter in i mål. Så i kort är jag otroligt glad och nöjd med min prestation den dagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.