Vlogg – Vansbro & mörksuggejakten. Racerapport!

Nu ska ni få racerapport + vlogg från helgen som var! Och gud vilken helg det har vart.. :’) Mildare missöden och högt tempo gjorde att ögonen var tröttare än vanligt men ändå har jag haft otroligt kul!

Vi tar allt i tur och ordning, alla har ju inte vart med på alla händelser som hänt 🙂

Fredag:

Denna dag var enbart avsedd för packning och förberedelser, inget annat. 0% annat.
Blev det så? Nä

Rikard skulle testa sin nya våtdräkt (en dag innan tävling:’D ) och vi tog vårat pack mot ågelsjön för att ta ett snabbdopp och sedan åka hem. Vi tog med några vänner, kamera och hund ut i den varma sommarkvällen.
De traglar på sig dräkterna, hoppar i vattnet och hinner va i 10 sekunder innan rikard plötsligt ramlar ihop i vattnet och håller upp foten.

”Jag har skärt mig i foten!”

Min första tanke var att det måste vara litet, han var ju så lugn lixom. Enda reaktionen var just den hastiga plumsen ner i vattnet och en fot upp i skyn. That´s it.
Men det var djupt – så klart. Och vi fick åka in till akuten och sy – så klart.
Lagom bra timat dagen innan Vansbro.

Men vi gjorde det bästa av en dålig situation, rikard väntade på att få komma in på akuten medan jag packade ihop allt inför min egna tävling, mörksuggejakten, som skulle vara på söndagen.
Hastigt, tankespritt men effektivt fick jag ihop allt och var klar framåt 22.00 på kvällen och väntade sedan på att Rikard skulle ringa så jag kunde hämta honom.

01.00 låg vi i sängen och taggade inför att väckerklockan skulle ringa kl 05.00 dagen efter.
Vamsbro väntade!

Lördag:

Mer död än levande tog vi oss upp och pillade med det sista innan vi rullade iväg. Släpa fram sista, grugga gruset ur ögonen och sen gick vi ner mot bilen. Eller aa, gick, stackars Rikard haltade och hade fruktansvärt ont i tån/foten.. Det var till den gränsen att han övervägde ifall han verkligen skulle köra Vamsbro..

In i bilen, jag slapp köra (yey) och sen bar vi av mot race 1 av 2!!

Nu körde jag inte vansbro men hela upplägget kring det var fantastiskt. Enkeltillgängligt till toa, nummerlapp, mat, sittplatser osv. Enligt Rikard och de andra simmarna så var själva loppet riktigt bra, möjligen jobbigare än de planerade men väldigt kul! Så den upplevelsen jag fick som åskådare och den upplevelsen de som simmade fick var väldigt positiv!

När killarna kört loppet, gjort sig iordning, vi ätit och kollat sverigematchen så åkte jag och rikard till vårat sovställe för dagen. Jag hade den fantastiska turen att få låna en stuga som mina kompisars föräldrar ägde PRECIS utanför rättvik. Det var en såååån otrolig tur för ALLT var uppbokat runtikring, verkligen ALLT.

Så tips om ni ska uppåt i landet runt ett större event – boka boende låååångt i förväg. Lååångt.

Hur som, det var sjukligt mysigt och helt stilla där vi skulle vara, perfekt för hachico och perfekt för oss. WINN!!!

Söndag:

Wuhu – raceday för mig!!

Vi vaknade runt 7 tiden och började packa ihop, äta frukost och ladda inför dagen. Det hade inte vart mycket sömn då tönt-jag har svårt för att sova på andra ställen än hemma/där jag känner mig hemma. Haha jätte konstigt men vi alla har något 😀

Vi rullade mot Mörksuggan vid 08.15 för att ha tiden till att andas lite innan loppet, var planen. Väl där så blev vi lotsade till parkering, betalade (ända i långloppet som tar betalt för parkering, förvisso enbart 20kr men ändå :’D) och sen började vi packa ur bilen.

Jag var lite nervös denna morgon då jag inte fått någon bekräftelse på min anmälan utan det stod bara att dom skulle höra av sig när dom kikat igenom den. Förberedd på krångel så gick jag bort mot nummerlappsutdelningen med både tävlingslicenset och leg bara för att ”säkra mig”.

Men det var noll procent krångel. Det var nog något i systemet som hade hakat upp sig då fler inte hade fått bekräftan, så jag fick säga mitt namn så var det klart. Easy peasy lemon squeezy!

Men sen blev det inte lika easy peasy, för när jag byggde ihop min cykel igen så fattades något, jag hittade inte sadeln… Ja kollade i påsar, under stolen, i hundburen och diverse ställen i bilen. Den fanns inte…
Sen kollade jag på min videoinspelning från dagen innan… Och ja, ni ser ju i vloggen nedan vad jag såg.. :’D

Så det blev panikläge ON och jag spang som en galning och frågade folk efter sadel + stolpe. När jag väl sprang runt så insåg jag att i paniken hade jag inte kollad stolpens diameter så jag blev kunden jag själv kunde skaka på huvudet för när de kom in i min förra butik:

– Jag behöver en sadelstolpe!
– Absolut, vilket mått har du på den?
– Va? Mått? Det ska väl du veta?

Hoppas ni förstod att det inte var något illa menat, men det är svårt att veta vad andra har för mått när det finns ganska många 🙂 Och så var jag just då.
Då ska man tacka internet för den finns då jag enkelt kunde googla upp min modell och fastställe diametern 27.2!

Sen hände det fantastiska! Jag fick tag i en funktionär som visste att de hade lånecyklar som ingen skulle använda och skickade mig + en annan dit. Och tror ni att det fanns??
JAAAA!!

Så jag sprang tillbaka, fixa ihop sista och med 15 min tillgodo innan start så blev det några snabba 30 sek intervall-igångdragningar och sedan ställa mig i fållan. *pjuh*

SJälva loppet var otroligt härligt. Första backen va möjligen inte lika härlig då den va otroligt lång och lurig. Man cyklar en lång bit upp, sen luras den jäkeln och man tror att den är slut då det kommer en nedförsbacke men ack så är det inte! Utan efter att ha rullat i nedförsbacken i ca 20-30 sek så går det rakt upp igen. Sjukt lurig.

Annars tycker jag inte att loppet var så backigt som alla pratade om? Förutom sista. Då tycker jag nog att Långa Lugnet var mer backigt än detta lopp + att det var mer tekniskt samtidigt? Men det kanske bara var jag.

Det var iallafall en väldigt positiv upplevelse från själva loppet, det var mycket asfalt och grus så banan var snabb. Jag upplevde inte att det var många takniska delar alls utan få dök upp. Annars var det snäll och härlig terräng som passar de flesta cyklisterna.

Min prestation under loppet var lite både och. Det är så mentalt frustrerande att person efter person åker förbi en när man startar så långt fram som jag gör och det ger en inte direkt något motivationsboost (speciellt inte för mig som är väldigt tävlingsinriktad). Det blev så illa att, inräknat hur känslan var innan start, jag var nära på att bryta. Jag var så otroligt otaggad. Jag hade 0% kul, inget peppande, inget positivt. Utan jag bara trampade och var förbannad.

Men samtidigt pratade någon del av mig, tror det kan ha vart ”tävlingsängeln”, och sa att jag veeeet ju att jag kommer ångra mig om jag bryter och jag veeeet ju att det är sjukt onödigt bara för att jag är tjurig. Se tävlingen som ett sjukt bra träningspass där du tuffar till dig lite.

U CAN DO THIS!!

Och det gjorde jag, jag rullade in i mål på 3.22H tror jag och var möjligen inte as glad över tiden MEN glad över att jag fullföljde OCH att sista milen kändes väldigt bra.

Så hejja Mörksuggan för ett fint lopp och hejja mig själv som överkom min negativa del av hjärnan 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.