Rutt 2 Falun – Rätan

Vilken skillad på sömn, den natten fick jag antalet timmar sömn så man vaknade lagom utvilad, plockade iordning lite sen pinnade ner till frukosten.

Kom iväg liite senare än planerat då det va pensionärsrusning vid frukost och utcheckning men inget extremt så ca 15-20 min efter 7 så rullade jag iväg. Min plan va att ta liiiite mindre stopp än dagen innan för att komma till Värdhuset tidigare för att kunna handla frukost osv.. Men blev det som planerat? Mja.

Första 2 milen va grymt sega, benen hade inte vaknat än och knappt jag heller för den delen men efter det så sprätte dom på lite gran 😃 Min mobil visade först en genväg som jag efter lite övervägande tog – och guuud va fin den va 😍 Har ni strava och bor i närheten så kika gärna för den snutten där va supermysig! Backig men klart värd att testa, den är från att jag svänger av från väg 69 och fram till Furudal!

Iallafall, väl framme i Furudal så fyllde jag på med energi och tänkte testa nästa genväg som telefon hade.. Va den bra tror ni? Ne.

5 mil grus varav 3.5 mil va h*lvetesgrus vilket innebär mjuk, slirig, dryg och inte lättcyklad grus.

Tog det tid? Ja
Va jag förbannad? Ja
Svor jag och härjade i skogen? Ja

Bild nedan på den första 1.5 milen som va snäll grus

Iallafall, väl inne i sandlådan så behövde jag kolla gpsen för att se så man tog rätt svängar, tror ni jag hade täckning? Ne. (😂) Så ja börjar få lätt panik då jag vill komma ut någon gång och hoppas på att någon bil kommer så jag kan få hjälp men trampar lite åt de hållet ja tror är rätt.

Sen plötsligt skymtar jag en bil, överlyckligt flaxar jag åt alla håll med armen och ler upp till öronen av lycka, men dom tror ju bara att jag vinkar så de vinkar tillbaka och fortsätter åka..

Men tillslluutt kom jag ut, tog mig en matbit på ett ställe ganska nära och fortsatte min färd på E45.

Även om det är mer smågrejer på färden så räcker det med att säga att jag fortsatte köra E45 och jobbade mot tiden medan min mobil försökte få mig att åka alla möjliga sjuka vägar. Jag insåg att ”jag hinner aldrig” när klockan blev ca 7 och började panikartat leta nytt boende.

Väl framme i Ytterhogdal mötte jag de mest underbara äldre paret som hjälpte mig att hitta värdehus, stannade kvar med mig medan ja ringde så de visste att jag fick rum och visade närmsta ställe jag kunde handla, folk som dom ❤ Men de slutar inte där, damen som ägde värdehuset hade egentligen stängt men kom ändå ner och öppnade och fixa så jag hade någonstans att bo, kan inte beskriva min tacksamhet när jag fick sån underbar hjälp i mitt panik moment ❤❤

Nu äre bara ladda, imorgon är en ny dag 😋

En tanke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.